Att ta seden med sig dit man kommer

Det dröjer lite mellan inläggen nu, men som ni kanske har räknat ut har jag ett par andra saker att fixa med.

Vår lägenhet ser ut som en second-hand-butik. Saker, kartonger, saker och saker står överallt. Skrivbord, bokhyllor och säng är borta. Det går inte att hitta någonting, för sakerna ligger på olika ställen varje dag. Vad mycket saker vi har! Vi campar de återstående dagarna på madrasser på golvet.

Kanelbulleworkshop i lördags

De senaste dagarna har vi haft gäster varje dag och i söndags hade vi avskedsfest med öppet hus hela dagen. Jag lagade en enkel soppa och höll mig till köpta produkter denhär gången. Vi hade nog runt 30 personer totalt hela dagen, men de kom i lagom portioner så stolarna räckte nästan alltid.

Mitt lillfinger har fått godkänt från doktorn och jag behöver bara använda plastbiten om jag lyfter tunga saker. Frågan är om fingret någonsin kommer bli rakt igen.

Idag, medan jag var hos doktorn och i skolan var Gerwins pappa här för att hämta lite saker som ska förvaras hos dem eller som vi har lånat från dem. När jag kom hem på eftermiddagen hade de precis ätit upp en köpt carpaccio som Gerwins pappa hade stekt! De hade också druckit varm choklad som Gerwin gjort på mörk choklad och kakao… När jag kom frågade Gerwins pappa om jag kunde göra ny choklad.

Gerwin och hans pappa åkte båda till Anna Paulowna på eftermiddagen för att packa ur bilen. När de åkt upptäckte jag att de tagit med sig en låda med saker som skulle till second hand och inte alls till Anna Paulowna. Så kan det gå när controlfreaket inte är hemma.

Imorgon är vi båda hemma och ska packa tillsammans. På fredag måste jag till skolan igen medan Gerwin och hans pappa packar saker i bilar, men denhär gången ska jag märka alla lådor med STORA bokstäver.

Avskedsfest i söndags

Ikväll firade jag jul med svenskaeleverna! Vi lärde oss en massa julord, gissade julmaten, läste en berättelse som jag hade skrivit om hur julen var när jag var liten och såg ett par minuter av tomtens verkstad. I slutet av lektionen kom jag in som tomtemor. Jag hade tomteluva och ett par glasögon utan glas. I en Ica-kasse hade jag små julklappar (te-påsar) samt en termos med glögg och lite lussebullar. Alla elever bedyrade att de hade varit snälla och de fick fika och presenter. Det var mycket uppskattat!

Sista Sinterklasarna och svensk lucia

Sinterklaas...

Årets tredje Sinterklaaasfirande var i kyrkan och det var lite annorlunda. Vi var runt 40 personer som samlades. Gerwin och jag inledde kvällen med att öva lite Sinterklaas-sånger med den internationella publiken. Sen dök Sinterklaas och Piet upp. Zwarte Piet hade snarare asiatsiska drag än afrikanska, men hoppade runt och betedde sig som en vanlig Piet. Sinterklaas hade tydligen glömt att klippa skägget för han hade vitt skägg i hela ansiktet och såg ingenting. Mitran ramlade dessutom av ett tiotal gånger trots att Piet tryckte ner den jättehårt över Sinterklaas stora kalufs.

Gerwin intervjuade Sinterklaas som av någon anledning gav lite oväntade svar på frågorna om vem han var. Gerwin och Piet fick assistera lite med svaren också. Sen intervjuade Sinterklaas några nya studenter och om de hade varit snälla fick de några pepparnötter av Piet.

Sinterklaas lämnade två kassar med presenter och med presenterna lekte vi den i alla fall i min familj kallade ”julklappsleken”. Det går ut på att man slår tärning och vid olika siffror får man göra olika saker med presenterna, t.ex stjäla en från någon annan, ge bort en present eller byta med någon annan. Gerwin och jag försökte få så få okonsumerbara presenter som möjligt. Det gick bra för mig. Jag slutade med en chokladask, salta nötter och en godisask. Gerwin hade mindre tur. Han fick små chipspåsar, ett pussel (som vi hade tagit med) och en näsdukslåda från asien. Senare på kvällen lyckades han i alla fall ge bort pusslet och jag lyckades bli av med hans näsdukslåda.

 

Det fjärde och sista Sinterklaasfirandet var hos Gerwins föräldrar med den ”lilla familjen”. Det var trevligt trots att jag precis som alla andra år tycker att en A4 med rim är lite för mycket. Inkluderat middagspaus öppnade vi presenter fem timmar.

Gerwin och jag hade med oss extra mycket presenter eftersom vi har lite saker att bli av med innan vi flyttar.

Barnen fick sina presenter först så att de kunde gå och lägga sig i tid. Av oss (mig) fick de bland annat en Dvd med Pippi Långstrump (den gamla vanliga, inte den tecknade). Man måste ju se till att de får lite svensk kultur med sig i livet.

Fam. Bos firar

Jag är ju ganska välintegrerad i Holland vid det här laget och har lärt mig att busa med Sinterklaaspresenterna. Eftersom Gerwins bror orsakade mitt brutna lillfinger fick har en paket av kakorna ”långa fingrar” där jag hade haft sönder alla kakor. Dessutom hade jag skrivit till ”brutna” ovanför ”långa fingrar”och satt lite plåster på paketet.

Till Gerwin slog jag in ett paket salt, för enligt traditionen får man salt om man inte har varit snäll.

Stort paket till små barn

Något jag nog aldrig kommer vänja mig vid är att många seröst gissar vad det är i paketen innan man öppnar.

”Det kanske är salt” var det någon som sa när Gerwin fick sitt paket.

Jaha, tack för att du förstörde överraskningen. Man kan ju vara tyst så att de som inte har räknat ut vad som är i paketet kan få en överraskning.

Sinterklaas är inte julafton och det gör inget när man har möjlighet att fira jul i Sverige.

Jag fick några väldigt fina presenter! En tårtform som man kan göra höga fina tårtor i och tofflor som man värmer i micron! Tårtformen hade jag själv pekat på i en köksbutik i Amersfoort, men tofflorna var en överraskning. Jag önskade mig sådana redan förra året, men fick inga och i årets budget från Gerwin och mig passade de inte. Gerwins mamma hade ingen aning om att jag önskade mig sådana, men hade råkat få syn på dem i en liten butik i en liten by nära där de bor. Jag provade dem genast och de höll värmen över en timme.

Både jag och Gerwin är glada att få slippa mina kalla fötter.

Även barnens pappa fick en leksak. En helikopter!

Dessutom fick jag ett par kokböcker, lite pysselsaker och för mycket choklad. Jag tror att Gerwin och jag kan leva på godis och choklad fram till jul…

Elegant och varmt

I onsdags visade jag mina svenskaevelever lite svensk luciatradition. Jag inledde lektionen med att komma in som lucia. Iklädd vit tröja, rött sidenband och luciakronan jag hade på dagis kom jag in och sjöng ”nu vaknen och glädjes lucia”. Sen tittade på ett filmklipp med ett fint luciatåg från kungsholmens kyrka och sen en gulligt dagis-luciatåg. Eftersom det inte finns någon översättning för ”stjärngosse” och ”tärna” skrev jag upp orden på tavlan och ritade illustrationer istället. Sen kortslöts ett av batterierna i ljuskronan och vi pratade om imperfekt istället. Eleverna går ju en faktiskt svensk språkkurs och inte en kulturkurs. 

Praktik och mer Sinterklaas

Rhenen imorse

I veckan har jag haft praktik och gett mina första lektioner!

I måndags ledde jag en gruppdiskussion om djur i Afrika utifrån en jättestor bilderbok. Det gick halvbra, men man kan inte förvänta sig för mycket för den allra första lektionen.

Dagen efter gick bättre. På morgonen berättade jag en bibelberättelse och alla barnen lyssnade med spänning på hur Sakarias fick se en ängel. Senare på dagen hade jag mattelektion och det gick över förväntan. Alla barnen lyssnade duktigt och löste uppgifterna bra. Min mentor var också mycket nöjd med lektionen.

En morgon när vi satt i ring och skulle sjunga en sång om Sakarias satte pojken bredvid mig händerna för öronen.

”Jag tycker sången är läskig, så jag håller för öronen!”

Barn kan tycka alla möjliga saker är läskiga (vem var inte rädd för barnprogrammet ”ika i rutan”?). Jag förstår pojken för melodin var lite vemodig och ord som ”ängel” och ”offer” kommer i den första versen.

Också Rhenen

I onsdags var det Sinterklaas på riktigt och i skolan hade barnen inga vanliga lektioner. Barnen kom utklädda till Zwarte Piet och var jättesöta eftersom dräkterna ser ut som färgglada pyjamaser.

Istället för lektioner färglade barnen sinterklaas-bilder och dekorerade pepparkakor. Fröken och jag sprang runt och försökte minska mängden glasyr på barn, bänkar och böcker.

Plötsligt knackade det på dörren. Det var ingen där, men bakom dörren stod en säck med presenter!

Vi släpade in säcken i klassrummet och fröken började dela ut presenter. Men det visade sig bara ligga tre presenter i säcken. Tre barn fick öppna dem och de innehöll tegelstenar!

Längst ner i säcken låg det en lapp. ”Leta”, stod det på den.

Barnen sprang iväg och började leta. Först i klassrummet och sen i korridoren. De hittade inget och kom tillbaka för att leta mer i klassrummet. Tillslut hittades det en säck i förrådet. Den var så tung att flickan som skulle släpa ut den ramlade baklänges. I säcken fanns det presenter till alla barn!

Barnen fick varsitt boule-spel och sedan varm choklad och pepparnötter. Medan de åt högläste jag en Sinterklaas-bok. Sen gick alla ut och lekte Sinterklaas ute en halvtimme.

När vi kom tillbaka in behövde fröken gå iväg ett tag för att hjälpa en pojke som gjort sig illa, så jag improviserade lite. Jag sjöng lite Sinterklaas-sånger med barnen tills fröken var tillbaka.

Resten av förmiddagen skrev vi bokstäver med pepparnötter och tittade på Sinterklaas-film.

Två gånger är Sinterklaas firad, två gånger till ska han firas. Sinterklaas, vilket kalas!

Låt mig förresten ge er en översättning av Sinterklaas-sången vi sjöng igår:

Morgonstund har guld i mund

Zwarte Piet skulle cykla, punktering han fick,

Då tog han sin cykel i handen och gick

Han kom till en by och sa till cykelmakaren:

Jag att det i mitt bakhjul en pepparnöt är i kläm!

Cykelmakar’n skratta och lagade punkteringen,

Och Piet kunde cykla genom Holland igen.

Han kom till ett rödljus och körde mot rött,

Då fick han betala med en pepparnöt.

Förändring och tradition

En dimmig morgon på väg till skolan.

De senaste veckorna har det hänt mycket. Speciellt två stora förändringar har skett i praktik och hjärna.

Det ena är att jag har börjat studera heltid istället för deltid. Klassen jag råkat hamna i befinner sig på en annan nivå eftersom de har gått den lägsta gymnasiemotsvarande utbildningen och fortfarande behöver lära sig hur man studerar. Därför får jag lägga upp mina studier som jag vill och välja de ämnen jag själv tycker är relevanta. Det spelar egentligen ingen roll hur många studiepoäng jag lyckas få ihop eftersom jag ändå inte blir kvar särskilt länge. Vilket leder mig till nästa förändring.

Vi ska flytta till Sverige! Gerwins vikariat slutade för ett par veckor sedan och han har sökt ett nytt jobb. Han skickade runt tio ansökningar till skolor i Holland och slängde dessutom iväg en liten ansökan till Sverige. Förra veckan hade han skype-intervju med en internationell skola i Stockholm och efter en halvtimme blev han erbjuden jobbet! Han börjar redan i januari, så nu gäller det att lägga på ett kol med allt!

För att slippa betala hyra i januari ska vi tömma lägenheten innan vi kommer hem i jul. Allt måste alltså ske innan den 23 december. Abonnemang ska sägas upp, saker ska säljas, det ska packas, konkas på kylskåp, prioriteras och flyttstädas. Wat een gedoe! (vilket görande!) Och vi har ju så mycket saker!

Dessutom ska Sinterklaas firas på många olika sätt, sen blir det julförberedelser och Gerwin har huvudansvar för en julmiddag i kyrkan den 21 december.

Å, just ja, jag ska ju hinna studera och ha praktik någonstans däremellan också.

I januari är Gerwin i Sverige, men jag blir kvar här lite. Jag kan ju inte överge mina svenskastudenter bara sådär. De borde få de lektioner de betalar för. Dessutom har jag massa tentor i januari och ett praktikblock. Jag satsar på att komma till Sverige samtidigt som februari. Lägenheter har vi ju sagt upp då, men jag har fått erbjudande om ett rum att bo i.

Undra förresten om grannarna i kvarnen har något emot att vi tar med oss deras hus och sätter utanför vår framtida bostad?

Igår firande vi Sinterklaas för första av de fyra gångerna i år. Då var den stora versionen av Gerwins familj här och de kom resande från England och Belgien. Vi var 12 personer och det är maximum hur många som får plats i vårt vardagsrum. Och detta tack vare att vi hade kört tv-bänken till secondhandbutiken timmen innan gästerna kom. Det blev väldigt trevligt i alla fall! Vi hade lottat om vem som skulle ge vem en present. Det blev något fel med lottningen så två personer hade mig. Nu behöver jag aldrig mer köpa choklad eller muffinsformar (i år). Varje present skulle dessutom kompletteras med antingen ett långt rim eller vara en sk. ”surprise” (man slår in presenten kreativt) Själv hade jag Gerwins 11-åriga kusin. Jag byggde ihop ett piano av en kartong och fyllde med pysselsaker (när man ska flytta utomlands blir man lätt extra generös).  Se bilderna från kvällen.'

Presenter och fika

Sinterklaas-sång

Presenter. Lådan till vänster är ett ålderdomshem.

Gerwins farbror fick "klippblock" till sin modelljärnväg.

Pianot

Gerwin gjorde en gitarr...

Spel senare på kvällen (de spelar spelet jag bröt fingret i)

Säkare spel.

Sinterklaas kommer

Sinterklaas båt

Jag ska nog börja med att avsluta historien. Ja, historien om fingret alltså. Ni vet ju fortfarande inte vad som hände hos handspecialisten.

I väntrummet hos handspecialisten på onsdagsmorgonen hade de läskiga bilder på felböjda fingrar. Som tur var hade de också en jättesöt baby i väntrummet, så jag tittade på den istället. Stämningen i väntrummet var lite mer avslappnad än på stora sjukhuset och när babyn skulle gå hem hjälptes vi alla åt att plocka ihop hans utspridda leksaker.

Doktorn var en ung tjej och hon tryckte inte på fingret. Hon klippte ut en oval ur ett stort ark med typ plast och la ovalen i en fyrkantig gryta med 70-gradit vatten. Hon stack ner en stekspade, men tyvärr var det inget ätbart som kom fram utan bara plastbiten som blivit mjuk. Hon klippte lite hål i den och formade den efter mitt finger. Sen stelnade den och ska nu bäras i 6-8 veckor. Fast jag får ta av den ett par gånger om dagen för att träna på att böja fingret. Jag tycker att jag kommit ganska lindrigt undan som sluppit gips. Jag kan använda fingret nästan som vanligt, det är bara handstilen som har blivit lite fulare.

Zwarte piet delar ut godis

I lördags kom Sinterklaas till Holland. Vi missade honom ju förra året eftersom han var så försenad. I år var han 45 minuter försenad och vi hade nästan hunnit bli isskulpturer i den kyliga vinden. Sen kom han i en stor båt som var misstänkt lik båten som går guidade turer till naturresarvatet ”de blauwe kamer”. På båten satt även en orkester och massa ”zwarte piet”-ar (Sinterklaas svarta slavar som skulle vara superförbjudna i Sverige). Jag lyckades hitta en liten mur att stå på så jag såg över barn på axlar och övrig folkmassa. Sinterklaas steg av båten, hoppade upp på sin gråa häst som också heter något och red längs raden av människor medan de zwarte pietrarna delade ut godis till barnen. Så fort han hade passerat oss gick vi hem och värmde oss med en kopp te. En stund senare hörde vi en orkester på gatan utanför. Vi gick fram till sovrumsfönstret och där på gatan nedanför red Sinterklaas förbi. Vi hade utmärkt utsikt och hade tydligen inte alls behövt stå och frysa en timme nere vid Rhen. Något att minnas till nästa år.

Häromdagen åkte jag buss. En passagerare som precis skulle gå av tog rätt lång tid på sig att checka ut med sitt busskort.

”Tiden är ute!” ropade busschauffören och stängde dörren framför näsan på mannen.

”Jag skojade bara!!” ropade chauffören och öppnade igen.

Roligt kan man ha.

Sinterklaas

Sinterklaas från sovrumsfönstret

Historien om lillfingret

I lördags besökte vi Gerwins brors familj. Barnen har alltid blivit större sen sist man såg dem. Den yngsta förstår nu väldigt väl vad man säger och kan göra sin egen vilja tydlig trots att hans ordförråd är begränsat till ungefär fyra ord (mamma, pappa, hund och den).

På lördagskvällen spelade vi kortspelet ”party animals”. Vid ett tillfälle is spelet ska alla spelare slå handen i bordet på samma ställe. De flesta gånger resulterar det i en prydlig stapel av händer, men den sista gången fick jag någons hand rakt mot mitt lillfinger. Det gjorde väldigt ont och resten av spelet satt jag med högerhanden på ett paket fryst rödkål i handduk. Trots ”isen” svullnade fingret upp till dubbla storleken och ett par timmar senare var det helt blått. Det verkade inte brutet i alla fall för det pekade åt rätt håll och jag kunde böja det. Och tur var väl det för doktorn har varken öppet på lördagkväll eller söndag.

I går eftermiddag var jag hos husläkaren här i Rhenen. Jag tycker egentligen att jag varit där alldeles för många gånger redan (kvalsterallergin och öroninflammationen) och skulle jag dra en slutsats efter ett års erfarenhet är det väl att Sverige är tryggare än Holland.

Doktorn tittade på fingret och kände på det.

”Gör det här ont?”

” Nej”

”Gör det här ont?”

”Nej”

”Gör det här ont?”

”AJ!”

”Det är nog brutet”, sa doktorn och jag trodde jag hörde fel. ”Du får åka och röntga i Ede imorgon bitti”.

Tidigt imorse befann jag mig alltså på det stora sjukhuset i Ede. Där skickades jag mellan ett par olika receptioner och hamnade därefter i ett väntrum på röntgen. Jag hann bara vänta tio minuter innan det var min tur. Fingret röntgades och jag fick sitta en stund till i väntrummet. Sen kom röntgen-doktorn och berättade att fingret var brutet. Jag fick ett papper och instruktioner hur jag skulle ta mig vidare genom sjukhuset för att komma till kirurgen på ”S-polikliniken”. Undrade lite hur illa det var med fingret när de nämnde ordet ”kirurg”.

På nästa ställe fick jag vänta en hel timme innan det var min tur. I väntrummet var det fullt av barn med gipsade handleder och armar. I bakgrunden hörde man ljudet av en motorsåg. Förmodligen en gipssåg, men jag föreställde mig ändå hur man sågade med en stor såg i mitt gipsade lillfinger.

En irriterande sak var att man i väntrummet bredvid flera gånger ropade efter en ”Noorlander” som tydligen inte var där. Jag undrade om de menade mig, men sen kom de i mitt väntrum och ropade på ”Bos”.

Kirurgen började trycka på fingret precis som husläkaren, men innan han kom till stället där det gjorde ont hann jag peka och säga att här gjorde det jätteont när husläkaren tryckte. Så han tryckte som tur var inte där.

Sen fick jag se min röntgenbild och det var intressant. Det har lossnat en liten bit ben vid knogen eftersom fingret förmodligen har böjts bakåt. Det behöver inte gipsas, men imorgon ska jag få något som förhindrar fingret att böjas bakåt igen. Om det inte läker ordentligt kan fingret börja ”klicka” när jag sträcker ut det. Fråga inte vad han menade med det.

Den där saken i alla fall måste jag fixa på en handklinik i Veenendaal imorgon. Lite irriterande är det att man måste till doktorn i tre olika städer för att laga ett lillfinger.

Jag tänker inte lägga ut några bilder på fingret för det har aldrig varit så fult som nu. Förresten har det ju redan fotats en gång idag.

Mitt första möte med frisiskan.

Förra veckan och den här har jag provveckor i skolan. Jag hade fyra prov förra veckan och två igår. Förra måndagen hade jag prov i nederländska och geografi. Provet i nederländska bestod av fyra delar: rättstavning, skiljetecken, formulering och grammatik. Jag hade övat duktigt, men formulering var svårt för mig som utlänning. Det dök upp uttryck jag inte känner till. Som tur var bestod hela provet av flervalsfrågor, så jag gissade lite.

Det lustiga är att jag nu kan stava alla svåra holländska ord, men fortfarande inte de lätta. Och jag kan dela in en mening i satsdelar, men vet fortfarande inte vilka ord som är en eller ett. Sånt frågade de förstås inte för man utgår ifrån att alla kan det.

De andra proven bestod också av flervalsfrågor. Jag hade fått tips av en lärare att bläddra igenom skolböcker i alla provämnen och det visade sig vara ett väldigt värdefullt tips. Tack vare det visste jag att det kan bli jordbävning i Groningen på grund av naturgasutvinningen.

Jag fick i alla fall godkänt på alla prov förra veckan.

Igår hade jag min första praktikdag. Jag gör praktik i klass tre, vilket motsvarar typ nollan i Sverige. Barnen är 6-7 år och i full fart med att lära sig läsa och skriva. Det är faktiskt samma barn som jag hade när jag jobbade som lärarassistent, så jag känner alla barn redan. Inte alls dumt att kunna deras namn och veta hur de beter sig. Barnen hade inte glömt bort mig heller. Och inte Gerwin heller för del delen. De kommer aldrig glömma att de skrev bokstäver i raklödder med honom.

Dagen bestod mest av observerande för min del. På morgonen berättade jag lite om mig själv och jag frågade om de visste vilket land jag kom ifrån.

”Israel!” gissade barnen. Om man är sex år och går i en kristen skola är nog Israel det land man hör mest om.

Jag visade ett par foton av Sverige och barnen förvånades över all snön på cyklarna och en flicka frågade om det var roligt i Sverige.

På förmiddagarna har barnen bara matte och nederländska och på eftermiddagen varierar det lite från dag till dag. Igår hade de gympa och jag stod och höjde repet vid höjdhoppet.

I helgen upplevde jag mitt första möte med språket frisiska. Gerwin och jag var i provinsen Friesland (i norra Holland) på en missionskonferens. Konferensen var på en gård utanför en liten, liten by ute i ingenstans. På fredagen gick vi på jakt efter middag (läs pommes frites). Det fanns ingen snackbar i byn, men byn var ju förstås inte utan pommes frites-försörjning. En bybo upplyste oss om att vi kunde köpa det på puben.

Vi gick dit och medan vi väntade på vår beställning tjuvlyssnade vi lite på konversionen bredvid. Kvinnan i paret som pratade var fullt förstålig, men när mannen pratade undrade jag om det var något fel på min holländska eller om han pratade med mat i munnen.  Som ni kanske förstår av detta så låter frisiskan som danska. Många har sagt till mig att de hört att svenska och frisiska ska likna varandra och frågat om jag förstår frisiska. Svaret är alltså nej. Jag förstår inte ett ord.

Så var ännu en pusselbit lagd i mitt holländska kulturpussel.

Hu uttalas de svenska språket ijentligen?

I torsdags kom jag som vanligt hem sent på kvällen eftersom jag hade haft lektion. Gerwin har alltid gått och lagt sig redan när jag kommer hem från skolan. När jag denhär kvällen stack mina nycklar i låset och dörren inte gick att öppna förstod jag genast vad problemet var. Gerwin hade låst dörren och lämnat sina nycklar i låset! Jag har smått oroat mig för det här tidigare för Gerwin sover väldigt djupt och vaknar inte av en knackning på dörren. Jag knackade i alla fall hårt på dörren, men det hände förstås inget. Jag ringde till Gerwins mobil, men den hade han stängt av. Det automatiska lyset i trappan släktes och eftersom sensorn är trasig i den övre trapphallen stod jag i kolmörker. Jag började knacka och slå så hårt jag kunde på väggar och dörr medan min trötta hjärna sökte efter lösningar. Tyvärr kom den bara på att vi inte känner någon i närheten man gå till, att alla i vilket fall förmodligen sov vid denhär tiden och att det inte skulle hjälpa att ringa till varken Gerwins föräldrar eller mina. Inte förrän långt senare kom hjärnan på att det finns hotell i denhär staden.

Efter en stunds bankande och ropade hörde jag i alla fall Gerwins röst som mumlade något.

”Släpp in mig!” ropade jag, och snart stod en halvsovande Gerwin i dörren och bad om ursäkt.

Det är intressant att ge lektioner i sitt eget språk. Plötsligt måste man bli väldigt medveten om sitt eget uttal. Allmänt kan man ju tycka att vi i Sverige uttalar ord som de står, men det är inte alls särskilt sant. Om man säger ett enda ord, talar långsamt eller läser en text tenderar man att uttala orden som de står skrivna och inte som man egentligen säger. Ta t.ex meningen ”Jag fick inte tillräckligt med information från busschauffören imorse” uttalas ”Ja fick inte tillräcklit me infomasjon från busschaförn imoshe”.

Eller

”E de nån som vet hu mycke klockan e? Jo, den e kvart öve tie.”

Jag blir inte klok på om jag egentligen säger tio eller tie. 

De blir lite konstit om man skriver de man säjer fonetist. Det blir lite konstigt när man ska förklara saker också.

”Jo, det står tjugonio, men man säger shu-nie”

”Ja, när man har två skor säger man två skor men när man har ett par skor så säger man ett pa shkor.”

Nu kanske ni tänker ”nejdå, inte säger man väl ett pa shkor!”. Men säg det snabbt och naturligt så hör ni själva. Det är för att r:et i ”par” hamnar framför s:et i ”skor” och rs uttalas som ett sje-ljud i svenska.

För er som minns att jag gjorde ett matteprov i somras kan jag berätta att jag nu äntligen har fått poängen. För att klara provet skulle man ha 103 poäng. Jag hade 102. Nära skjuter ingen hare, så jag hoppas jag får några mer tursamma frågor i januari.

Jag hade utvecklingssamtal med min studiehandledare häromdagen och när man har det ska man ha med sig en egengjord utvecklingsplan. Jag hade som en av mina punkter på planen att jag ville förbättra min holländska. Min mentor föreslog att jag skulle använda mina valbara kurspoäng till att sätta ihop en egen kurs tillsammans med läraren i logopedi. Jag hade aldrig trott att jag skulle få hitta på något helt eget och få studiepoäng för det! Dessutom tycker jag att det är egentligen är ett personligt problem som jag ju borde lösa själv. Det är ju jag som valt att läsa en utbildning på ett annat språk. Min mentor trodde i alla fall att jag kunde få inkludera det här som en del av mina studier.

Jag funderar på att gå över till heltidprogrammet istället för att läsa deltid. Där har jag också fått mycket hjälp. Min mentor har kollat upp saker och pratat med folk. Min mattelärare som också sitter i någon examens-kommité håller dessutom på att kolla upp om jag kan få studiebidrag från Holland. Det tycker jag verkligen är mitt ansvar för det har ju inget med studierna att göra, så det märks verkligen att lärarna bryr sig om eleverna (och att holländarna inte bara vill spara på sina egna pengar utan även gör sitt bästa för att andra ska kunna spara pengar).

Om Uppsala universitet var ett vandrarhem är CHE ett fyrstjärnigt hotell. 

Förra veckan var jag i Sverige! Det var roligt trots att det spöregnade nästan hela tiden.

Jag gjorde ungefär det man gör i Stockholm: gick på museum, gick på Dramaten, vandrade Drottninggatan, åt Sushi, gick i Mood-gallerians gångar men förstås inte i affärerna, åkte pendeltåg, blev hämtad av pappa i Rotebro och andra Stockholmstypiska saker.

Lyftet från Amsterdam

Jag har köpt julkalendrar i Stockholm, för här är det väldigt svåra att få tag på. Det var ingen som hade börjat sälja kalendrar än i Stockholm, men mamma och jag gick till en liten barnbokhandel där det visade sig att de hade väldigt god service. De konkade helt enkelt fram en stor kartong från magasinet och lät oss välja kalendrar. Sen bar de ner kartongen igen, för det var ju lite tidigt för att sälja kalendrar.

I tisdags smygpraktiserade jag i min mosters skola. Tyckte det var bra att ha gjord det på mitt eget språk innan praktiken här drar igång. Det gick bra och var roligt. Jag berättade om Holland. Barnen lyssnade och sen vek vi tulpaner. Om jag misslyckas med praktiken i Holland kan jag alltså skylla på språket.

När jag kom tillbaka till Holland möttes jag på flygplatsen av Gerwin och två kompisar. Eller så var det i alla fall meningen. De var lite sena och jag hade redan hunnit till tåget innan de kom. Det var rena turen att Gerwin lyckades få syn på mig där jag satt i tåget. Han drog ur mig ut tåget innan det hann gå. De andra hade spritt ut sig för att parkera bilen och leta i ankomsthallen, men vi samlade oss snart och fikade på Starbucks. 

Om en vecka har jag prov i Nederländska, så det håller jag på och övar för fullt. Satsdelerna börjar falla på plats, men jag har lite problem med om ord stavas med c eller k. Ibland stavas orden precis eller nästan som i engelskan nämligen som i engelskan (t.ex ordet insect) och ibland stavas de som eller nästan som på svenska (t.ex. karamel). Det är inte lätt att hålla i huvudet när det är som på vilket språk. Dessutom dyker det upp ord som ska stavas som på franska (t.ex confisqueren (konfiskera)). Sen finns det ord som är svåra på alla språk (sv: kapuschong, nl: capuchon, eng: capuche). Vi får se hur det går... Man har tre chanser på sig innan man blir utkastad från utbildningen.

Ruinen och den svenska bungalown

Dös

I helgen har vi varit på ”familjehelg” med ”lilla” familjen Bos, vilket är tradition att göra i samband med min svärmors födelsedag. I år åkte vi långt bort, ända till den provinsen Drente, ganska långt norrut. Vi hyrde en ”svensk bungalow” utanför en by som hette Ruinen. Vi såg inte till några ruiner, men bungalow såg ganska svensk ut på utsidan. Förutom furudörrarna var det på insidan typisk holländsk. Ingen ugn, pytteliten toa med bara kallvatten i kranen, trånga korridorer och alldeles för få ikea-möbler.

Familjedrös på dös

Resan dit gick oväntat bra. Vi kunde välja mellan många byten och kort restid eller få byten och en evig restid. Vi valde mittemellan, det vill säga tre byten och 2,5 h restid. Marginalerna mellan bytena var minimala och jag hade förväntat mig att missa redan första bytet. Tack vare snabba fötter och en viss erfarenhet av tågstationer i rusningstid hann vi med alla byten förutom det sista. Lyckligtvis var vi då så nära att Gerwins pappa kunde hämta oss på stationen i Meppel där bussarna gick en gång i timmen. Vi åt middag med Gerwins föräldrar och tog sent på kvällen emot Arwin och Rianne samt deras barn som inte var så glada över att blir väckta när de sovit så gott i bilen.

Vår bungalow. Eller stuga skulle jag säga.

På lördagsmorgonen öste regnet ner och för att inte bli blöta åkte vi till ett fjärilshus i närheten. Blöta med vi i alla fall för där var det ju regnskogsklimat. Kameror och glasögon immade igen och efter en kvart glänste vi alla av svett. Fjärilarna var fina. Det var en stor fjäril som tyckte väldigt mycket om Gerwin. Det slog sig ner på hans ben och satt sen kvar där. Först var det roligt, men efter att ha fläktat och blåst och skakat och hoppat undrade vi om Gerwin för alltid skulle få ha en fjäril på benet. På något sätt lyckades Arwin i alla fall få bort fjärilen och vi kunde gå ut i kylan.

Det hade slutat regna så vi åkte till en så kallad dös, ett fornminne typ Hollands version av Stonehenge. Det var inte jättestort, men intressant.

Innan vi åkte tillbaka till stugan åt vi glass och lekte i en lekpark för det ville Joanne väldigt gärna.

Giethoorn

När vi kom tillbaka till campingen spelade vi minigolf. Joanne och Gideon spelade på sitt egna sätt. Joanne spelade en stund tillsammans med Rianne, men gick sen till lekparken bredvid. Gideon roade sig med att doppa golfbollarna i det regnvattenfyllda hålet på bana tre.

På söndagen besökte vi en av Hollands mest pittoreska byar Giethoorn. Det var som ett museum fast på riktigt. Kanaler, broar och vackra trädgårdar. Vi hyrde en båt och brummade fram i ett långsamt tempo under broarna. Det var väldigt fint den första halvtimmen och påminde om kärlekstunneln på Gröna Lund. Sen kom vi ut på en sjö där det blåste kallt och sen genom en lite för lång kanal där utsikten bestod av vass, vatten och träd. Kallt, tråkigt, långt och barnen skrek. Mina fötter kändes som de hade åkt skridskor en hel dag i minus femton grader, dvs jag kände ingenting. Så småningom kom vi i alla fall i land och kunde gå en kort promenad innan helgen plötsligt var slut och vi åkte hem till Rhenen med förvånansvärt perfekta anslutningar. 

Holland, Sverige och Mexiko

Jag börjar misstänka att hösten närmar sig, trots att jag bor så långt söderut. På morgonen är det iskallt och jag har till min förskräckelse upptäckt ett träd som är rött i toppen. Men det kanske bara är inbillning, det blommar fortfarande i några krukor på terrassen.

Indones,  mexikan och svensk i köket

Våra mexikanska grannar bokade biljetter till Mexiko häromdagen och lämnade oss idag. Väldigt tråkigt att de åkt, men det blir nog kul för dem att komma hem. Jag skulle själv inte ha något emot en enkelbiljett till Sverige idag. De hade avskedsfest i tisdags och vi var tio personer från 4 kontinenter och 7 länder som samlades och åt mexikansk mat. Maten bestod av friterade bönburgare, kycklingsoppa och kyckling med mole-sås. Mole är en stark sås med väldigt många ingredienser, bland annat mörk choklad och chili. Väldigt speciell smak. Först var det sött, sen beskt och sen kom styrkan från chilin.

Efterätten hade jag med mig; nybakade svenska kanelbullar. De var väldigt populära, så jag har översatt receptet och skickat till de som frågade efter det.

Ett resultat av grannarnas flytt är att mitt skafferi plötsligt är fullt av mexikanska ingredienser som de inte kunde ta med sig. Har ingen aning om hur jag ska använda de torkade hibiskusblommorna, limepulvret eller de små förpackningarna med någonting gult i och kanske kinesiska tecken på. Ser ut att kunna vara godis, men vad vet jag om hur godis ser ut i Asien. Det kan ju lika gärna vara buljong. Har dessutom typ fem olika sorters chili, däribland hel torkad. Det blir nog några matrelaterade mejl till Mexiko de närmaste veckorna.

Bönburgare friteras

Jag fick dessutom något tillagat i en burk som jag fick instruktioner om att äta med bröd och en upplysning om att det var starkt. Det såg ut som torkade tomater och jag doppade en liten, liten udd av en gaffel för att smaka. Kryddorna brände mig direkt på tungan och jag satte in burken i kylskåpet. Undrar om Gerwin klarar av att äta det, han tål stark mat lite bättre än jag.  

Jag håller på och lär mig så mycket som möjligt om den holländska historien. Hittade en tv-serie om Willem van Oranje som är en viktig person i den holländska historien. Jag har bara sett ett par timmar av serien än, så det återstår att se varför han var så viktig. Det är i alla fall hans namn som orsakat att den holländska nationalfärgen är orange.

När jag tittar i historieboken vi rekommenderats i skolan känns det något överväldigande. Den holländska historien är lite komplicerad. Sverige har varit Sverige i princip alltid och bara ändrat storlek litegrann. Holland har tillhört en massa olika länder och riken och de olika provinserna har ingått och utgått vid olika tillfällen.

Om några veckor har jag prov i ämnet och jag undrar om det ens är rimligt att lära sig ett lands hela historia på den tiden. 

Holländaren och vietnamesen väntar på mat

Igår kväll hade jag min första svensklektion på folkuniversitetet i Nijkerk. Det tog nästan två timmar att komma dit med tåg och två små bussar som gick igenom små byar. Sightseeing med andra ord. När jag kom dit gick jag först in i fel byggnad. Jag visste vad skolan hette där kurserna hålls, men inte att det fanns flera byggnader. Där jag gick in var det ganska tomt, bara några städare. Jag hittade inte min lokal och började fråga städarna. De visste inte, men sen kom det någon som visste lite mer och berättade för mig vart jag skulle gå.

I den andra byggnaden var det mer folk och jag hittade min lokal. Jag övade lite på att skriva på tavlan, skrev ”välkommen” och en halvtimme innan vi började kom den första eleven.

Det var en liten grupp, totalt sju personer och jag möblerade om lite för att inte alla skulle sitta utspridda i ett klassrum för trettio.

Lektionen gick bra och det verkade som eleverna tyckte det var roligt. Nu kan de både berätta vad de heter, bor, kommer ifrån och vilka språk de talar. Jag är lärare!

Val, jordmåner och förvirring

Nu har det varit val till Parlamentet här i Holland. Anledningen är att det förra parlamentet inte lyckades komma överrens.

Det var spännande hur det skulle gå, men tillslut har VVD, ett liberalt moderat parti vunnit med 41 mandat. Tvåan pvda, ett socialistiskt parti fick 39 mandat, så det var tätt mellan partierna.

Jag fick en snabblektion i holländsk politik av Gerwin och jag börjar förstå varför senaste gången Hollands regering lyckades sitta hela fyra-årsperioden var 1994.

Holland har nämligen i princip alltid en koalitionsregering. För att regera ensamt måste ett parti ha minst 75 av de 150 mandaten och det händer aldrig. Partiet med flest röster får välja ett eller flera partier att koaliera sig med så att de tillsammans har 75 mandat. I veckan beslutar det vinnande partiet, VVD vilka de vill samarbeta med, men alla tippar på att de slår sig samman med Pvda. Alternativet är att slå sig ihop med en massa småpartier och ju fler partier man ska samarbeta med ju svårare är det att komma överrens.

Igår när jag gick från busshållplatsen till skolan mötte jag en typ femåring på cykel.

”Hej”, sa hon.

”Hej” sa jag.

” Jag håller på och cyklar”, sa hon. ”Jag har en lite bror” och sen pratade hon lite obegripligt om saker som hon tyckte var viktiga och avslutade med: ”Jag har sett dig på dansen eller hur?”

” Nej, det tror jag inte”, sa jag. ”Jag känner inte igen dig”

”Då borde du komma på dansen”, sa hon. ”Eller så kan du få komma och äta pannkakor hos mig”

”Kanske det” sa jag ”men nu måste jag till skolan”.

I skolan hade jag lektioner i historia och geografi och jag har insett att jag ligger lite efter i dessa ämnen. Vad vet jag om Hugo den store och vad som hände i Holland under romartiden?

Historieläraren är även dramalärare och berättade med inlevelse om en morgon i den holländska industrisamhället. Resten av lektionen argumenterade han inte helt oväntat för varför man ska lära barn historia.

På geografin satt jag mest som ett frågetecken. Vi pratade nämligen om jordmåneri Holland. Läraren visade bilder på ett landskap uppifrån och vi skulle pricka in på en karta var i Holland det skulle kunna vara. Jag lyckades få in ungefär rätt på en av dem eftersom kustlinjen syntes och det var relativt obebyggt (vilket det ju inte är på så många ställen i Holland).

Jag vet ingenting om jordmåner och kunde nästan inga av de ungefär tio ord som beskrev jordmåner i Holland. Jag gissar att ”turf” betyder torv och uppfattade att fossiler hittas i något de kallar ”Mergel”. Jag kan inte heller slå upp orden eftersom våra lexikon inte är tillräckligt omfattande. Det skulle kanske ändå inte hjälpa. När skulle jag ha lärt mig om jordmåner som inte finns i Sverige?

Jag kollade lite på Internet när jag kom hem och som jag uppfattar det har vi inte så många typer i Sverige. Mest något som kallas podsol och brunjord.

I allmänhet måste jag säga att mina kvällsaktiviteter är rätt förvirrade. I skolan är det inte riktigt klar var vi måste lära oss i varje ämne eller hur mycket man måste läsa. Vi har åtta ämnen samtidigt och i vecka 45 har vi prov i de flesta och lämnar lite inlämningsuppgifter som vi förhoppningsvis får vidare instruktioner om. De flesta lärare hänvisar till en enorma pärmen vi fick eller till den interna websidan, men de skulle gärna få specificera lite om på vilken av de 300 sidorna man ska leta. Den interna hemsidan är också mycket förvirrande. Där ligger massa okända dokument och vissa riktar sig till de som går de andra eller tredje året. Dessutom är både pärmen och hemsidan full av förkortningar som man inte vet vad de betyder. Jag har i alla fall lyckats klura ut ämnesförkortningarna på schemat eftersom vi har haft alla ämnen.

Jag försökte skapa lite ordning genom att lägga ut lappar för varje ämne och lägga ut böckerna vid varje ämne samt jämföra det som stod om ämnet i pärmen. Jag upptäckte snart att inte alla ämnen har ett kapitel i pärmen och att litteraturlistan vi fick i juli inte stämmer överrens med litteraturlistorna för varje ämne som står i pärmen. Jag förstår varför studievägledning är ett eget ämne som man har lektioner i.

När det gäller svenskakursen vet jag att jag har anmälningar och namnet på lokalen där jag ska vara. Förmodligen finns det en whiteboard i lokalen eftersom jag har fått välja färg på whiteboardpennan. Det är ungefär det jag vet.

Att vara och rektrytera studenter

I lördags var jag på folkuniversitetet i Nijkerk för att dra folk till min svenskakurs. Jag och den andra svenskaläraren dukade upp ett bord med svenska böcker, älgar och dalahästar. Det kom flera stycken som var intresserade av svenska och alla som pratade med oss anmälde sig. Just nu har jag sju deltagare, vilket med stor sannolikhet betyder att kursen blir av! Spännande!

I fredags lagade jag en trerättersexperimentmiddag till ett par gäster. Förrätten var en ceviche med chili jag fått från grannfrun. Ett par dagar senare fick jag smaka på grannfruns äkta mexanska ceviche. Jag undrar om svenskarna inte har missuppfattat vad är en ceviche är?

Så här blev cheesecaken alltså inte...

Huvudrätten var ett fågelbo med köttbullar. Det tog en stund eftersom jag gjorde både köttbullarna och moset själv. Tyvärr glömde jag ha en den tranbärskompotten jag tänkte ersätta lingonsylten med i såsen. Eller det kanske inte var så tyvärr förresten. Efterrätten var en cheescake jag såg dem göra på Masterchef Australien. Det blev typ kexbotten med cheesecakesås. Den skulle nog varit inne i ugnen längre, men smaken var det inget fel på!

Skolan har kommit igång och vi har fått en enorm pärm med information. Skolans system med högskolepoäng är lite mer komplicerat än i Sverige. I Uppsala får man vanligtvis 7,5p eller 15p per tenta och that’s it. Här får man 1p för en uppgift, 0,5p för ett prov, 3p för ett annat prov, 2p för ett utvecklingssamtal och 2p för något meningsfullt man gör på fritiden.

Förhoppningsvis har något annan räknat ihop poängen så att jag kan få ihop alla poäng genom att bara göra alla prov och uppgifter.

I veckan har jag haft totalt fyra lektioner: matte, ”undervisningskunskap”, nederländska och studievägledning.

Matten var ungefär som den tidigare nämnda mattekursen och på undervisningskunskapen pratade vi om målformulering. Inga nyheter den kvällen.

På studievägledningen fick vi den tjocka pärmen och massa information. På nederländskan handlade det om grammatik och det var nyttigt för mig att få grammatikord på holländska. Ordklasserna var inte så svåra att fatta, men sen kom vi till en grupp verb som kan användas på två sätt i holländskan. Att fatta skillnaden mellan det ena och det andra sättet var lite krångligt. 

Igår hade jag lektioner i kristendom och i bild. På kristendomslektionen ska vi först lära oss hur man berättar bibelberättelser på en spännande sätt. Det var en rolig lektion för vår lärare är väldigt duktig på att berätta. Sen hade vi bild, vilket var ren didaktik och en och en halv timmes föreläsning av bildläraren. Inte jättekul och speciellt inte med de förskräckligt obekväma pallarna man sitter på i bildsalen.

För övrigt har jag haft en lätt ögoninflammation de senaste dagarna och irriterat mig mycket på att jag inte kan ha linser. Glasögonen blir så lätt smutsiga, är i vägen och sikten försvinner om man dricker te eller öppnar ugnen. Dessutom tror ju jag att jag har solglasögon och tar av dem varje gång jag kommer in. De åker snabbt på igen när jag inser att jag inte ser något. Igår kväll försökte jag tvätta ansiktet med glasögonen på. Glasögonen blev i alla fall rena.

Den tidigare nämna jobbintervjun var förresten väldigt kort. Eftersom företaget är en modemedveten klädbutik provade jag igenom halva min garderob innan jag åkte dit och bytte till obekväma skor när jag gick av bussen. Intervjun var bokad till halv fem, men redan fem i halv fem var jag klar. Hon som intervjuade ställde väldigt få frågor och jag undrade om jag kanske hade fel kläder på mig ändå. Jag fick inte jobbet och det var inte i hela världen. Hade ändå inte så stor lust att jobba varje lördag. Och förresten bådar det väl ändå inte särskilt gott att jobba i en butik som heter FanFan. 

Fisk och lila bilder

Bilderna i dethär inlägget är alla från vår promenad över ljungheden i söndags. Det är kanske där vi skulle tagit våra bröllopsbilder? Heden skulle passat in bra på färgtemat.

Nu har fiskbutiken under oss öppnat och tyvärr luktar det fisk även hos oss. Inte jättestarkt som tur är, men man hade ju föredragit en chokladbutik. När den öppnade i lördags bjöds det på gratis sill och köerna var långa.

I torsdags var jag på introduktionskväll i skolan. Vi fick en rundvandring, schema och information om hur vi använder skolans elektroniska resurser. Mitt i skolan finns ett s.k. mediatek, alltså ett bibliotek med mer än böcker. Där kan man bland annat låna leksaker, handdockor och andra pedagogiska barnsaker som man kan ta med sig till sin praktikplats.

Nästa vecka öppnar dessutom Starbucks Coffee i skolan! Det är den första högskolan med Starbucks Coffee i Holland. Det är då man vet att man valt rätt skola.

På fredagen var jag hos grannarna och bakade tårta eftersom det skulle vara födelsedagsfest på lördagen. Födelsedagsbarnet, Miguel, ville ha en tårta som han hade ätit i Polen och hans fru, Romy, knackade på och undrade om jag hade ett lämpligt recept. Jag har aldrig ätit tårta i Polen, men tillsammans bakade vi en tårta utifrån en svenskt recept. Vi fyllde den med hallon och kesella, täckte den med philadelphia-frosting och dekorerade den med hallon, kokos och vit choklad. Jag kunde själv inte äta den, men tydligen blev den till och med godare än den polska tårtan. Sverige kan sina bakverk.

På fredagkvällen hade vi en Hollands-middag i kyrkan. Alltid intressant när en grupp internationella ska laga holländsk mat, men det gick rätt bra. Själv bidrog jag med appelflappen (en slags äppelpajer) och precis som holländarna fuskade jag med smördeg från affären.

Det blev en trevlig middag med många nyanlända utlandsstudenter. Den stackars kinesiska kvinnan som satt bredvid mig tyckte inte om maten alls. Inte ens efterrätten. Tur för henne att det finns ris i Holland också.

I lördags var jag på utflykt med söndagsskolgruppen från kyrkan. Vi åkte till Transworld Radio, en radiostation som sänder ut kristna program och bibelläsningar över hela världen. De smugglar dessutom radioapparater som drivs med solpaneler eller handkraft. Det var intressant, fast att äta på en pannkaksrestaurang efteråt med fjorton 10-åringar kanske inte var det roligaste jag gjort. De andra gästerna tyckte nog också att halva antalet barn hade räckt…

 Idag fick jag en inbjudan att komma på jobbintervju. Tyvärr hörde jag inte varifrån de ringde, men sa ja i vilket fall till att komma dit på en tid som egentligen inte passar. Adressen stämmer i alla fall enligt en hemsida (och enligt tre inte) med ett företag jag har ansökt till, så jag tror jag vet nu vilket företag det är.