Mitt första möte med frisiskan.

Förra veckan och den här har jag provveckor i skolan. Jag hade fyra prov förra veckan och två igår. Förra måndagen hade jag prov i nederländska och geografi. Provet i nederländska bestod av fyra delar: rättstavning, skiljetecken, formulering och grammatik. Jag hade övat duktigt, men formulering var svårt för mig som utlänning. Det dök upp uttryck jag inte känner till. Som tur var bestod hela provet av flervalsfrågor, så jag gissade lite.

Det lustiga är att jag nu kan stava alla svåra holländska ord, men fortfarande inte de lätta. Och jag kan dela in en mening i satsdelar, men vet fortfarande inte vilka ord som är en eller ett. Sånt frågade de förstås inte för man utgår ifrån att alla kan det.

De andra proven bestod också av flervalsfrågor. Jag hade fått tips av en lärare att bläddra igenom skolböcker i alla provämnen och det visade sig vara ett väldigt värdefullt tips. Tack vare det visste jag att det kan bli jordbävning i Groningen på grund av naturgasutvinningen.

Jag fick i alla fall godkänt på alla prov förra veckan.

Igår hade jag min första praktikdag. Jag gör praktik i klass tre, vilket motsvarar typ nollan i Sverige. Barnen är 6-7 år och i full fart med att lära sig läsa och skriva. Det är faktiskt samma barn som jag hade när jag jobbade som lärarassistent, så jag känner alla barn redan. Inte alls dumt att kunna deras namn och veta hur de beter sig. Barnen hade inte glömt bort mig heller. Och inte Gerwin heller för del delen. De kommer aldrig glömma att de skrev bokstäver i raklödder med honom.

Dagen bestod mest av observerande för min del. På morgonen berättade jag lite om mig själv och jag frågade om de visste vilket land jag kom ifrån.

”Israel!” gissade barnen. Om man är sex år och går i en kristen skola är nog Israel det land man hör mest om.

Jag visade ett par foton av Sverige och barnen förvånades över all snön på cyklarna och en flicka frågade om det var roligt i Sverige.

På förmiddagarna har barnen bara matte och nederländska och på eftermiddagen varierar det lite från dag till dag. Igår hade de gympa och jag stod och höjde repet vid höjdhoppet.

I helgen upplevde jag mitt första möte med språket frisiska. Gerwin och jag var i provinsen Friesland (i norra Holland) på en missionskonferens. Konferensen var på en gård utanför en liten, liten by ute i ingenstans. På fredagen gick vi på jakt efter middag (läs pommes frites). Det fanns ingen snackbar i byn, men byn var ju förstås inte utan pommes frites-försörjning. En bybo upplyste oss om att vi kunde köpa det på puben.

Vi gick dit och medan vi väntade på vår beställning tjuvlyssnade vi lite på konversionen bredvid. Kvinnan i paret som pratade var fullt förstålig, men när mannen pratade undrade jag om det var något fel på min holländska eller om han pratade med mat i munnen.  Som ni kanske förstår av detta så låter frisiskan som danska. Många har sagt till mig att de hört att svenska och frisiska ska likna varandra och frågat om jag förstår frisiska. Svaret är alltså nej. Jag förstår inte ett ord.

Så var ännu en pusselbit lagd i mitt holländska kulturpussel.