I torsdags kom jag som vanligt hem sent på kvällen eftersom
jag hade haft lektion. Gerwin har alltid gått och lagt sig redan när jag kommer
hem från skolan. När jag denhär kvällen stack mina nycklar i låset och dörren
inte gick att öppna förstod jag genast vad problemet var. Gerwin hade låst
dörren och lämnat sina nycklar i låset! Jag har smått oroat mig för det här
tidigare för Gerwin sover väldigt djupt och vaknar inte av en knackning på
dörren. Jag knackade i alla fall hårt på dörren, men det hände förstås inget.
Jag ringde till Gerwins mobil, men den hade han stängt av. Det automatiska
lyset i trappan släktes och eftersom sensorn är trasig i den övre trapphallen
stod jag i kolmörker. Jag började knacka och slå så hårt jag kunde på väggar
och dörr medan min trötta hjärna sökte efter lösningar. Tyvärr kom den bara på
att vi inte känner någon i närheten man gå till, att alla i vilket fall
förmodligen sov vid denhär tiden och att det inte skulle hjälpa att ringa till
varken Gerwins föräldrar eller mina. Inte förrän långt senare kom hjärnan på
att det finns hotell i denhär staden.
Efter en stunds bankande och ropade hörde jag i alla fall
Gerwins röst som mumlade något.
”Släpp in mig!” ropade jag, och snart stod en halvsovande
Gerwin i dörren och bad om ursäkt.
Det är intressant att ge lektioner i sitt eget språk.
Plötsligt måste man bli väldigt medveten om sitt eget uttal. Allmänt kan man ju
tycka att vi i Sverige uttalar ord som de står, men det är inte alls särskilt
sant. Om man säger ett enda ord, talar långsamt eller läser en text tenderar
man att uttala orden som de står skrivna och inte som man egentligen säger. Ta
t.ex meningen ”Jag fick inte tillräckligt med information från busschauffören
imorse” uttalas ”Ja fick inte tillräcklit me infomasjon från busschaförn
imoshe”.
Eller
”E de nån som vet hu mycke klockan e? Jo, den e kvart öve
tie.”
Jag blir inte klok på om jag egentligen säger tio eller
tie.
De blir lite konstit om man skriver de man säjer fonetist.
Det blir lite konstigt när man ska förklara saker också.
”Jo, det står tjugonio, men man säger shu-nie”
”Ja, när man har två skor säger man två skor men när man har
ett par skor så säger man ett pa shkor.”
Nu kanske ni tänker ”nejdå, inte säger man väl ett pa shkor!”.
Men säg det snabbt och naturligt så hör ni själva. Det är för att r:et i ”par”
hamnar framför s:et i ”skor” och rs uttalas som ett sje-ljud i svenska.
För er som minns att jag gjorde ett matteprov i somras kan
jag berätta att jag nu äntligen har fått poängen. För att klara provet skulle
man ha 103 poäng. Jag hade 102. Nära skjuter ingen hare, så jag hoppas jag får
några mer tursamma frågor i januari.
Jag hade utvecklingssamtal med min studiehandledare
häromdagen och när man har det ska man ha med sig en egengjord utvecklingsplan.
Jag hade som en av mina punkter på planen att jag ville förbättra min
holländska. Min mentor föreslog att jag skulle använda mina valbara kurspoäng
till att sätta ihop en egen kurs tillsammans med läraren i logopedi. Jag hade
aldrig trott att jag skulle få hitta på något helt eget och få studiepoäng för
det! Dessutom tycker jag att det är egentligen är ett personligt problem som
jag ju borde lösa själv. Det är ju jag som valt att läsa en utbildning på ett
annat språk. Min mentor trodde i alla fall att jag kunde få inkludera det här
som en del av mina studier.
Jag funderar på att gå över till heltidprogrammet istället
för att läsa deltid. Där har jag också fått mycket hjälp. Min mentor har kollat
upp saker och pratat med folk. Min mattelärare som också sitter i någon
examens-kommité håller dessutom på att kolla upp om jag kan få studiebidrag
från Holland. Det tycker jag verkligen är mitt ansvar för det har ju inget med
studierna att göra, så det märks verkligen att lärarna bryr sig om eleverna
(och att holländarna inte bara vill spara på sina egna pengar utan även gör
sitt bästa för att andra ska kunna spara pengar).
Om Uppsala universitet var ett vandrarhem är CHE ett
fyrstjärnigt hotell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar