Kostråd i en tid av förvirring

Häromdagen kom ytterligare ett av de många matlarmen som ständigt dyker upp i tidningarna: Mycket kött ökar risken för stroke.

Man kan ju bli lite lätt förvirrad när man läser så mycket om vad man får och inte får äta. Därför har jag sammanfattat kostråden och gjort en liten lista på vad man bör undvika.

- Socker och allt det finns i. Socker är farligare än både giftormar och bomber. Man blir tjock, får hål i tänderna och högre risk för alla världens sjukdomar. Alltså inget godis, mjölkchoklad, glass osv. Inte heller söta drycker heller och bort går även en massa halvfabrikat.

- Kolhydrater får man inte heller äta. Vitt bröd är nästan lika illa som godis. Pasta, ris och potatis går ju inte heller.

- Salt är inte bra. Eller jo, om det är varmt ute kan man äta lite grann för att ersätta svetten.

- Kaffe är skadligt för allt möjligt. Fast om man inte blir sjuk av det så lever man längre. I vilket fall växter inte kaffe i Sverige, så chansen att hitta närodlat är inte så stor. Om du inte åker till ett kaffeland förstås. Fast då släpper du ju ut avgaser med flygplanet. Promenera dit!

- Alkohol skadligt som bekant. Fast rödvin ska man dricka ibland enligt vissa.

- Fett ska man inte heller äta. Då kan man dö av hjärt och kärlsjukdomar.

- Kött ska man inte äta för det är omiljövänligt. Dessutom vet man aldrig hur det står till med datummärkningen på köttfärsen. Och kycklingen kan innehålla glasbitar och salmonella. Och så kan man få stroke.

- Fisk kan man inte heller äta för då dör alla hav.

- Allt ungsbakat eller stekt. Eller har akrylamiden dött ut sedan 2002?

- Frukt innehåller massa socker. Dessutom kan man enligt aftonbladet få gallsten av äpplen och päron.

- Mat på konservburk. Innehåller bisfenol vilket ju låter läskigt.

- Helfabrikat. För mycket socker, för lite vitaminer och för mycket E123-ämnen.

- Mjölk. Man kan få för mycket kalcium.

- Lättprodukter innehåller för många tillsatser.

- Lektiner – dvs sojabönor och frön. Det är giftigt.

- Bönor och linser. Man kan få ont i magen.

- Allt med sötningsmedel. Kan vara giftigt.

Vad man kanske faktiskt får äta:

- Grönsaker – fast bara om man sköljer dem och de inte kommer från ett land med EHEC-bakterier. Kanske bäst att skala allt också, man vet ju inte hur många som nyst på den i affären. Dessutom ska grönsakerna vara lagom närproducerade. Och man ska bara äta de grönsaker som det är säsong för. Majs får man förstås inte äta. Sen ska grönsakerna förstås vara biologiska också och inte besprutade.

- Avokado – om man nu lyckats hitta en lagom mogen…

- Lite nötter med olivolja  - fast de innehåller ju fett.

- Viltkött borde man ju få äta om det är en jägare i närheten som skjutit den. Med tillstånd förstås.

- Ägg. Fast inte stekt i akrylamid förstås. Och bara från höns som lever lyckliga.

- Sånt som innehåller (bara) fibrer. Till exempel…. Fiberpulver?

Förslag till måltid:

- 1 liten bit älgkött skjutet av din kompis jägaren för två timmar sedan.

- Råa grönsaker från din egen trädgård. Trädgården bör vara inhägnad så inga sjukdomsbärande djur kommer åt dem. Och myggnät ska man nog ha över grönsakerna också så inga flugor kommer. Grönsakerna kan förstås inte ha odlats i växthus för då kanske det blivit drabbade av växthuseffekten och det kan ju inte vara bra.

- 1 kokt ägg från frigående, välmående höns. Säkert bäst att åka ut och kolla på gården innan du köper ägg.

- Till detta dricks vatten. Fast inte på flaska förstås.

- Och inget salt på maten!

- Till efterrätt kan du unna dig en liten ruta 99-procentig mörk choklad.

Det här är nog ungefär vad man får äta, men glöm för all del inte att äta varierat!

Ibland är det rätt skönt att bo utomlands. I det här landet får man äta vad man vill. Man får äta kakor som mellanmål och pommes frites till lunch. GI och LCHF är förkortningar man inte vet vad de står för. Landet lagom kan konsten att överdriva.

Vad är viktigast, Lego eller Gud?

På onsdagmorgonen berättade fröken i klassen om hur Jesus sa åt en rik man som ville komma till himmelen att han skulle ge bort allt han ägde. I gruppen diskuterade vi sen historien.

”Vad är din favoritleksak?” frågade fröken.

”Mitt lego”, sa barnet.

”Skulle du kunna ge bort allt ditt lego?”

”Nej” svarade barnet.

” Vad är viktigast för dig, lego eller Gud?

Barnet tänkte efter en stund men svarade att det var legot.

Sen gick samtalet vidare om vad som var viktigast och vad barnen kunde ge bort.

” Jag kan ge bort min cykel, för jag har två!” sa en flicka.

Och en liten pojke sa:

” Jag kan ge bort min lillebror!”

Inspirerade av djurparken i måndags har barnen lekt djur hela veckan. Jag har blivit uppäten av dinosaurier flera gånger. I onsdags åt en liten väldigt zebraliknande dinosaurie upp både min näsa, mina kinder och mina örhängen. Som tur var fick mina öron sitta kvar och en doktor i dockvrån kontrollerade att mina hörselgångar inte var för trånga (doktorn själv hade nämligen det).

När vi lekte ute hade en av dinosaurierna insett att han var med lämpad för en karriär som polis. Han bötfällde mig flera gånger men jag sa att jag inte hade några pengar.

” Inte ens ett mynt?” undrade han.

Jag sa nej och då sa han att det gick bra med ett gem. Jag hade inget gem, men jag rotade i mina fickor och hittade gårdagens inköpslista. Den fick han ta och han blev överlycklig.

Jag undrar bara hur han kommer att reagera om några år när han i en gammal jackficka hittar en lapp med de svenska orden kokosmjölk, frukt, ägg, soltorkade tomater…

När barnen hade gått hem i onsdags satt jag kvar och rättade deras nationella prov. Intressant att se hur man testar barn i 4-6-årsåldern. Det påminde faktiskt om intelligenstesterna man gör vid en rekrytering och det var inte alls så lätta frågor. De skulle till exempel veta hur ett rum från sidan såg ut uppifrån, vilka pusselbitar som bildade en viss figur och vilken siffra som var nästa i talföljden 2,4,6 …

Idag har vi vaccinerat oss. Vi ska nämligen åka till Rumänien i sommar med OM och berätta om Gud för alla barn där. Vi fick en utbredd rådgivning av en manlig sjuksköterska iklädd shorts och färgglad T-shirt. Kändes lite mittemellan resebyrå och sjukhus. Vi fick i alla fall påfyllning av vaccinet man får som barn samt vaccin mot hepatit A och B. Vi blev rådda att förstås inte äta något rått (så långt det går utan att vara oartig), inte klappa djur, inte äta mjukglass och dricka ett glas Coca Cola varje dag får att hålla döda bakterier i magen.

Har jag nämnt förresten att fotbollsyran har satt igång? Till och med några av barnen var klädda i orange när Holland spelade mot Tyskland.

Jag såg matchen Sverige spelade i måndags. Tyvärr var det inte så spännande för Gerwins kusin smsade varje gång det blev mål. Min Internetsänding låg efter hans Tv-sändning vilket innebar att jag fick ett sms med ordet ”mål!” ungefär en halv minut innan jag såg det. Ikväll ska jag stänga av telefonen. Heja Sverige!

På äventyr i dinosaurieskogen

Kvarnen efter åskväder

Idag har jag varit på utflykt med skolan. Alla barn och inblandade vuxna var av praktiska skäl klädda i röda T-shirtar med skolans namn, men det syntes tyvärr inte så bra under jackorna. Dessutom var det ett par andra barngrupper i parken med snarlika t-shirtar. Vi åkte inhyrd buss från skolan till djurparken i Amersfoort. Efter ca en kvart i bussen kom det första ”Är vi framme snart?” påföljt av ”Hur lång tid är det kvar?”

Barnen hade hört talas om att det fanns en ”dinosaurarieskog” i parken och så fort bussen åkte igenom ett skogsparti var det någon som frågade ”Är det här dinosaurieskogen?”.

I djurparken gick varje vuxen med en grupp om fem barn. Jag blev tilldelad en grupp med energifyllda pojkar. Från ingången sprang de direkt till den stora lekplatsen utan att ens kasta en blick på de roliga strutsarna på vägen.  Sen gick vi till dinosuarieskogen. Jag såg inte så mycket av det som fanns där utan var upptagen med att räkna till fem barn och säga åt de som sprang i förväg att vänta på de som inte kunde springa så fort (mig alltså).

Stor pojke, liten elefant

Lilleputtåget som gick genom parken ville barnen jättegärna åka med och som tur var ingick det i biljettpriset. Det svåra var bara att hitta stationen eftersom det inte var utmärkt på kartan. Barnen tyckte att vi bara skulle vinka till tåget så skulle det säkert stanna. Vi hittade tillslut stationen och större delen av gruppen tyckte att tågturen var det bästa på utflykten. Elefanterna slog också högt. Fast jag vet inte om de riktigt levde upp till förväntningarna

(”Jag ska klappa den på snabeln! Och så kanske den sprutar vatten på mig!”).

Vid en damm med fiskar kunde man köpa fiskmat och mata de redan feta fiskarna. Barnen fick ingen fiskmat att mata dem med, men en av dem föreslog att vi kunde ge dem vatten istället.

Min grupp in action

På eftermiddagen blev barnen lite trötta vilket var rätt skönt. Det är mycket lättare att hålla ihop en grupp som inte springer åt fem olika håll. Jag styrde gruppen istället för att springa efter dem och vi såg både apor, elefanter, rutschbanor, krokodiler, klätterställningar och lodjur (eller katt-lejon som barnen sa).

I lördags var vi på ett ”snack”-party hos det vietnamesisk-indonesiska paret. Jag hade förställt mig ett bord med typ chips, kakor och brödsnacks, men detta var en vietnamesisk buffé. Det som serverades var bl. a. lompias d.v.s. vårrulleliknande friterade saker, fyrkantiga ”bakelser” av ris och kycklingröra och rullar innehållande grönsaker och makrill. Rullarna var inslagna i en sorts rispannkaka som jag först trodde var plast och som klibbade lite på fingrarna. Det var ganska gott i alla fall.

På bordet dök det en stund senare även upp en slags gelébakelser gjorda av samma sorts algpulver som sist vi åt middag hos dem. Dessa hade lite mera smak, men det räckte med en.

Efter gudstjänsten i söndags var det picknick för de som ville. Gerwin var en av arrangörerna så våra cyklar var rätt fullpackade när vi åkte till kyrkan. Det blev en mycket trevlig picknick och vädret var jättefint trots en halvpositiv prognos.

 Vid fyra-tiden skyndade jag mig hem för att förbereda för kvällens middagsgäster. Trots att jag var trött satte jag igång att städa och laga mat i ett rasande tempo. Allt var klart i tid, men gästerna uteblev. Det visade sig att de hade glömt bort att de skulle äta hos oss. Det kanske var lika bra egentligen för Gerwin och jag var både jättetrötta efter picknicken. Och så blev det mer efterrätt till oss…