Ett lunchinlägg i juletid

Vi komma, vi komma från tulipaneland,

Och vägen vi flugit tillsammans hand I hand (nästan)

Så glada, så glada vi äro båda två,

Med snöflingor i ögonen och hål på strumpetå.

En gumma, en gubbe från tulipaneland,

Till julen, till julen vi komma hand I hand

Men spindeln och mixern vi lämnat vid vår spis,

De ville inte resa i en ekonomisk kris!

Som ni av sången förstår kommer vi till Sverige snart. Jag flyger på torsdag och Gerwin på fredag. Han måste jobba den dagen för att packa ihop skolan som för nya lokaler. Jag däremot hinner hem och klä julgranen innan julafton.

Förra veckan hade vi ganska mycket för oss och den här veckan blir hektisk. I onsdags invigde vi vår Raclettepanna tillsammans med Jonneke och Matthijs. Vi har letat i varenda affär efter raclette-ost, men har inte hittat det. Alltså blev det med stark holländsk ost istället och det gick jättebra det med.  Det blev en trevlig kväll trots att gästerna hällde ut olja på golvet och därefter salt på oljan för att golvet inte skulle bli så halt. I fredags hade vi besök igen av en kompis som råkade  befinna sig I Rhenen och fick komma på middag hos oss.

Helgen hade vi tänkt oss skulle bli lugn. Det enda inplanerade var ett besök hos Anke och Chris (som har en fantastisk espressomaskin) i Amsterdam. Sen blev det så att jag fikade med Bea i Amsterdam för att hinna ses innan hon total-åker hem till Sverige och sen dog Gerwins 90-åriga farfar (inte helt oväntat) och sa blev det en tur till Nord-Holland också. Där löste vi av Arwin och Rianne och fortsatte deras klistrande av adresslappar på begravningsbreven halva natten. 

På söndagen var vi kyrkan och alla sa gecondoleert (ord man säger om någon dör) till oss. Sen föreslog Gerwins farbror som precis anländt från England och föreslog att vi skulle leka med hans barn medan de vuxna planerade begravningen.

Vi förflyttade oss genom spöregnet till stugan som den engelska familjen hade hyrt och övade upp vårt brittiska uttal i bilen. I stugan var det förvånandsvärt lungt med tanke på att barnen är lite vilda och deras mamma smått hysterisk. Gerwin och jag spelade spel med barnen medans mamman ringde till vaktmästaren eftersom hon inte kunde tända en av lamporna och inte visste om spisen skulle slå ut hjärtapparaten som Gerwins farbror har. Vaktmästaren kom, tryckte på lampknappen och gav henne instruktionsboken till spisen.

Strax därpå välde mer familj in. Tre farbröder och en svärfar och en liten kusin.  De diskuterade begravning och vi spelade “labyrinten” med kusinerna. Sen tog vi oss hem, packade, planerade och så var den “lugna “ helgen slut.

Idag och igår jobbar jag som vanligt. I kväll blir det ytterligare en tur till Nord-Holland och imorgon begravning där. Sen åker vi tilllbaka till Rhenen, jag jobbar torsdag och på torsdag kväll tar jag tåget till Nord-Holland igen – fast den gången till Schiphol. Sen blir det julförberedelser hemma i Sverige och sen kanske lite julfrid?

 

Varför kramar är bättre än kindpussar

Häromveckan glömde lokföraren att han skulle stanna på stationen där jag skulle gå på. Jag skulle ta tåget som gick elva över fem från Bilthoven. Tio över fem kom ett tåg som såg ut som mitt, men det åkte i full fart förbi stationen. Vi som väntade tittade efter det och sa till varandra; Det var väl inte vårt tåg det där?

En minut senare försvann avgången från skylten. Strax därpå kom ett meddelande i högtalaren:

”Damer och Herrar, maskinisten glömde bort att stanna tåget på station Bilthoven. Nästa tåg går 17.25. Vi ber så mycket om ursäkt.”

Lagom läskig Zwarte Piet-mask...

Eftersom detta medförde att jag behövde vänta en halvtimme på Utrecht centralstation innan jag kunde byta tåg, bestämde jag mig för att köpa en liten julgran i en butik på stationen. Affären började sälja julsaker i september och då var jag där och tänkte att en såndär liten gran ska jag köpa när det börjar bli jul. Det var synd att jag inte köpte den granen i september för nu var de slut!

Det fanns några andra varianter och jag hittade en annan fin som var det sista exemplaret i hyllan. Det stod inget pris på den, så jag tog granen i famnen och letade rätt på en personal. Personalen gick runt halva butiken för att leta rätt på priset, men sa sen åt mig att låta granen bli skannad i kassan.

Jag stod i kö en stund och fick reda på priset. Jag tyckte 150 kr var lite för mycket för en liten gran (den jag såg i september kostade 39kr)  och köpte den inte. Fast nu inser jag ju att jag borde köpt den bara för att det var sista exemplaret… Men, men. Vi kan ju hänga upp lite julgranskulor i vår palm istället. Palmer är ju faktiskt närmare det bibliska julfirandet än julgranar.

Gideon

I helgen har vi firat Sinterklaas höjdpunkt. I lördags firande vi med några av Gerwins kusiner och diverse andra släktingar. Jag svensk grönsakssoppa till alla tio. Jag har nu lärt mig att man inte kan göra soppa med ambitiösa smörgåsar om man har sagt att man ska laga mat. Soppa räknas tydligen inte som ”varm mat” utan hör till brödmåltiden.  

Gerwins faster och hennes man var i Holland på besök och vi samlades i stugan de hade hyrt. Det var ett väldigt roligt hus! Gammaldags inrett och utan att snåla på den gammaldagsa charmen. I sovrummet fanns ett sängskåp, i vardagsrummet ett gammal järnkamin och toan var byggd som ett utedass! Dessutom verkade det vara blandat med ”fuskgamla” saker och riktigt gamla saker. Vi hittade bland annat en bibel given till någon år 1917. Det fanns inga Ikea-saker så långt ögat kunde nå.

Titta mamma, jag har hittat en fot!

Vi hade dragit lott om vem som skulle ge en present till vem. Dessutom var det obligatoriskt med ett rim eller en kreativ inslagning. Jag gav bort en ost och en cykellampa till farbrorn från Skottland, skrev en vers och slog in det i egendesignat skottlandskartaktigt papper. Själv fick jag från Janneke (10 år) en ”målarlåda” av kartong. I ”målarlådan” låg den en bok och lite choklad.

På kvällen spelade vi pool med några kompisar. Gerwin och jag var där först. När de andra hade kommit fick jag plötsligt kliande utslag på kinderna. Det gick bort efter en stund, men kom tillbaka precis när vi skulle gå. Jag insåg snart hade fått utslag av kindpussande! Först tänkte jag att det var en viss persons aftershave, men sen kom jag på att man inte använder aftershave om man har skägg. Det var i alla fall något i det där skägget som orsakade en allergisk reaktion hos mig. Det är kanske därför vi inte kindpussas i Sverige.

I söndags åkte vi till Gerwins föräldrars kyrka. I bilen dit började Gerwins föräldrar diskutera vad Cor egentligen hade ätit till frukost. Jag lyssnade roat.

” Jag åt inte så mycket till frukost” sa Gerwins pappa.

” Du åt väl flingorna?” frågade Trudy.

” Nej, jag åt inga flingor”, sa Cor.

” Jo, jag hade ju hällt upp yoghurt åt dig!”

” Jag minns att jag åt bröd med chokladkräm”, sa Gerwins pappa bestämt. ”Men jag kommer inte ihåg att jag skulle ha ätit några flingor”.

” Jo, du måste ju ha ätit yoghurten, gjorde du inte det?”

Jag undrar hur när Gerwin och jag börjar hålla på sådär. Enligt mina svärföräldrar börjar det i någongång i 60-årsåldern.

På eftermiddagen och halva kvällen öppnade vi paket hos Arwin och Rianne. Det var trevlig, men vilken tid det tog! När alla ska läsa sina A4-långa rim till varje paket tar det ju en stund och man tröttnar lite efter några timmar. Barnen satt i alla fall snällt och lekte med sina nya leksaker. Fast (Tante ’lippa!), ibland kan (tante ’lippaaaaa) de vara (tante ’lippa!”) lite (tante ’lippa, du läsa bok?) distraherade…

Det är vanligt att man skojar lite när man slår in paketen till Sinterklaas. I år hade Gerwin varit så vänlig att smeta sirap på utsidan av mitt paket! Nästa år ska jag gömma allt kladdigt vi har i huset.

Jag fick ett par böcker, lite julsaker och en kasse med svensk mat som Sinterklaas hade inhandlat på Ikea. 

Pepernoten, "Pepparkakor", kryddkakor, Chokladbokstav, Sinterklaaschoklad

Efred, Janneke och Jeanet (komplicerat släktskap)

Svärfar letar paket

Kusin ruben har fått något

Farbror Mervyn från Skottland

Janneke klädd som Zwarte Piet

Jag och min målarlåda...

Finns det något mer?

Skottkärra full med paket till oss!

Joanne hittade duplo i sitt paket...

...sen hade hon underhållning för resten av kvällen.

Tack Gerwin för sirapen, men jag föredrar att få den i en burk, inte på utsidan av ett paket...

Arwin önskade sig solglasögon. Han fick några att välja mellan...

Men vissa kanske passade bättre på Rianne?

De som uppskattar tågkaos och vems är norrskenet?

Zwarte Piet och Sinterklaas häst

Jag måste väl börja med att berätta om hur det gick med Sinterklaas ankomst. Gerwin och jag gick för att titta på när han kom till Rhenen. Först kändes det lite som Valborg bara för att varenda människa i stan var på väg åt samma håll (till kajen). Skillnaden var att alla barn var utklädda till små "zwarte piet"-rar. De hade färgglada kläder och hade målat sig svarta i ansiktet. Det såg lite konstigt ut, men det rådde en glad och förväntansfull stämning. Tyvärr han vi inte se Sinterklaas för vi blev tvugna att springa till bussen innan hans båt syntes. Vi satsar på nästa år istället. 

Kvällen och natten spenderades hos Gerwins släktingar och tillsammans med kusiner från olika håll i Europa (kanske lite löst beskrivet, men det blir en lång och invecklad mening om jag ska beskriva precis hur dessa människor är släkt). Vi glömde bort att sätta fram våra skor med morötter och teckningar på kvällen, men tänk, Sinterklaas hade varit där ändå! Vi hittade alla chokladmynt i våra skor. Jag får ge Sinterklaas två morötter nästa gång jag sätter fram skon. 

Tågen har inte fungerat ordentligt särskilt ofta sen jag började jobba och vissa dagar har det varit helkaos på Utrecht central.

Jag tänkte på hur roligt de måste ha som bestämmer över vilka spår tågen ska komma in på när det är tågkaos. De sitter säkert någonstans högt upp där de har översikt över alla perronger och spår.

” Jag har tråkigt”, säger den ene till sin kollega.

” Jag med” svarar kollegan. ”Ska vi inte ta och ändra några spår!”

” Ja! Vi ändrar spåret där mest folk står på perrongen!”

I väntan på Sinterklaas

I högtalaren hörs klockan 17.14: ”Tåget mot Alkmaar med avgångstid 17.15 på spår 2 kommer att avgå från spår 17.”

Spårkollegorna ler roat när det ser hur folkmassan på spår två tränger sig uppför rulltrappan och springer i högklackat och kostymer till spår 17.

”Ha, ha, det var kul!” säger kollegorna till varandra. ”Vi gör det igen!”

” Vi ändrar tåget på spår fem, vem av de tror du kommer fram först?”

”Jag tror på han i grön jacka; han står närmast rulltrappan”.

Spårändringen meddelas i högtalare och perrongen töms.

” Äsch, då jag hade fel! säger den ena spårkollegan förargat. ”Jag såg ju inte att han hade en resväska! Asså, vi måste göra igen.” Och så gör de igen och igen tills de tröttnar.

”Ska vi inte köra en sida-till-sida några gånger!” föreslår den ena då.

Ruben och Graeme lördagkväll

Kollegorna låter en spårändring ske från spår 12 till spår 13 så att alla de som står där bara behöver gå över till andra sidan perrongen. Gruppen flyttar sig några meter till höger. Spårkollegorna ändrar tillbaka till spår tolv. Gruppen går till vänster. De ändrar igen och skrattar tills de nästan storknar. 

Jag läste häromdagen en artikel i en holländsk tidning som var mycket roande. Norrmän och finnar bråkar tydligen om vems norrskenet är. I Finland har man lagt ut en video med norrsken och sagt ”välkommen till Finland”. I Norge tycker man att norrskenet är bäst i Norge och att det är deras turistmagnet. ”Ni har ju jultomten som drar turister, därför borde vi få ha norrskenet”, menar norrmännen.

De som varken finnar eller norrmän har fattat är ju att norrskenet är en svenskt fenomen…

Förberedelser för Sinterklaas ankomst

I onsdags kom svärföräldrarna på besök. Det var väldigt trevligt. Gerwins pappa kom med en bokhylla som jag designat och blomlådor till terrassen. Dessutom hade de med sig jord och blomsterlökar att sätta i blomlådorna (bokhyllan kunde vi fylla själva).  Dessutom hade de med sig middag till oss alla, diskade efter maten och gav oss massa andra matvaror som de typ tyckte att vi skulle ha. I utbyte fick de en flaska soja eftersom vi råkade ha tre i kylskåpet. Jag tror att föräldrar vars barn har flyttat ut gärna vill fortsätta att ta hand om barnen. Gerwins föräldrar bygger saker och tar med mat till oss. Mina föräldrar, som ju är lite längre bort, skickar hit saker (höstjacka, noter, jäst och svensk damtidning…).

Idag är den som alla med facebook vet, den 11-11-11. Som vi märkte var det en otroligt speciell dag när massor av spännande saker hände och klockan 11.11 och världen förändrades. Eller inte. Det bästa med det här datumet är att jag slipper fundera över vilken ordning jag ska skriva siffrorna. I Holland skriver man nämligen alltid dag-månad-år istället för år-månad-dag och det förvirrar mig lite. Men idag slapp jag fundera.

Sinterklaasmarsipan

Imorgon är det en stor dag i Holland; nämligen dagen då Sinterklaas kommer till landet. Han åker ångbåt från Spanien och ankommer till ett antal olika kajer runtom i landet (vet inte riktigt hur han hinner). Till Rhenen kommer han vid halv två, så då ska vi titta på honom. Förhoppningsvis kastar hans mörkhyade assistenter godis på oss.

Sen när han har kommit kan man börja ställa en sko vid öppna spisen på kvällarna och få presenter i den. Skon ska innehålla en teckning och en morot till Sinterklaas häst. Detta pågår fram till den femte december. Vi har ju ingen öppen spis, men Gerwin tror att det går bra att ställa skon vid varmvattenberedaren. Sen har vi nog inga morötter hemma heller, men man kanske kan kombinera teckning med morot och rita en morot?

Sinterklaas och hans assistenter

En sko kan jag nog leta rätt på i alla fall. Jag ska nog ställa ut en av Gerwins skor, det får liksom plats lite större presenter i dem.

Förutom att man ställer ut skor kan man följa Hollands motsvarighet till vår julkalender; de Sinterklaasjournal. Det är ett nyhetsprogram som rapporterar senaste nytt om Sinterklaas. Igår hade de tydligen lite problem med tekniken, för de lyckades inte kommunicera med Sinterklaas assistenter på ångbåten. Eller är det så att Sinterklaas assistenter inte är med på båten? En spännande fortsättning följer fram till den 5 december.

Sand

Måndag kväll

I tisdags var jag hos frisören. Jag har skjutit upp frisörbesöket rätt länge efter som jag inte kan några hår-ord på holländska. Dessutom var det någon utbytesstudent i Utrecht som hade haft lite otur och ryktet om att holländska frisörer inte är så bra spred sig bland de internationella studenterna.

Vi har ganska många frisörsalonger i Rhenen och jag valde först bort den som Gerwin gick till sist. Sen gogglade jag lite och fick fram en kedja med salong några meter från vårt hus.

Jag lyckades i alla fall förklara för frisören hur jag ville ha håret men funderade lite om det förväntades av mig att jag skulle prata med frisören. I Sverige gör man ju som man vill, men här pratar man ju oftare med okända människor. Det blev i alla fall en bra. Lite för kort kanske, men det var ju jag som bestämde längden. Sen hade hon i nåt i håret som jag frågade vad det var.

”Det är –obegripligt ord-, det är lite tuggummiaktigt.” Har hon tuggummi i mitt hår? Undrade jag.

Det var som tur var inte tuggummi utan tyvärr nåt som gjorde att håret såg lite fettigt ut… Det verkar var typiskt holländskt att ha fett-liknande geléer och sånt i håret.

I onsdags när jag kom till jobbet gick allt fel. Det var första gången jag var först på kontoret. Först lyckades jag inte låsa upp dörren. Jag ringde en kollega och frågade om det var någon särskild teknik man behövde. Hon sa att man skulle dra dörren till sig lite. Jag tyckte jag hade provat allt, men drog en gång jättehårt i dörren och lyckades öppna den.

När jag väl kom in skulle jag stänga av larmet vilket inte heller gick så bra. Jag tryckte in kod och knappar som jag blivit instruerad. Pip pip sa apparaten en stund. Sen sa den pipipipipipipip och jag undrade om hela huset skulle explodera. Sen blev den tyst och jag andades ut i tron om att jag stängt av larmet. Men när jag tog några steg in i hallen gick larmet på riktigt! Jag gick ut för att rädda mina öron. Då kom mot mig en räddande ängel, nämligen en man som jobbar i samma byggnad. Han stängde av larmet för entré och sitt kontor. Han lyckades tyvärr inte stänga av larmet för mitt kontor och jag satte mig för att vänta på en kollega. Då kom han som äger kontoren och sa att de hade ringt från larmcentralen… Han lyckades i alla fall på andra försöket stänga av larmet för mitt kontor och jag kunde gå in. Det var faktiskt inte mitt fel att jag inte lyckades med larmet. Det är något fel på det. Känns lagom tryggt för nästa gång jag är först…

Jag gick i alla fall in på kontoret och drog undan gardinerna. En svärm myggor flög upp och jag undrade än en gång vad det är för land jag hamnat i. Myggor inomhus i november?

Internet fungerade inte, så jag kunde inte göra så mycket annat än att dammsuga och vattna blommorna. Jag lyckades faktiskt med båda sakerna.

Sen kom den en besökare jag inte var beredd på. Jag släppte i alla fall in honom och bad honom sätta sig i ett av konferensrummen. Tyvärr hittade jag inte lampknappen till rummet… Han var i alla fall snäll och hjälpte mig att trycka på alla knappar tills lampan tändes. Jag erbjöd kaffe eller te och tyvärr valde han kaffe. Kaffemaskinen ville inte samarbeta med mig denhär morgonen. Först kom det brunt vatten, sen kom det pyttelite kaffe och sen sa den bara ”brrrrrrrrrr”. Besökaren fick ett glas vatten istället. Sen kom mina kollegor som tur var och fixade lite kaffe till honom. Jag hade tydligen glömt att fylla på vatten i kaffemaskinen. Resten av dagen gick det bra i alla fall, till och med Internet började fungera.

Idag gjorde vi en utflykt med jobbet. Vi åkte till Rotterdam för att titta på den nya hamnen de bygger där. Det är ett stort projekt för de har inget att bygga den nya hamnen på. Alltså måste de ta upp massa sand ur havet och göra nytt land. Tvåtusen hektar närmare bestämt. De började planera för typ tjugo år sen och inte förrän 2035 har projektet gått i hamn (haha).

Dagen började som vanligt med några försenade tåg. Först stannade tåget för att ett annat tåg skulle passera. Sen stannade det igen för att någon någonstans hade hoppat framför ett tåg. När vi nådde Utrecht Central hade jag missat både första och andra tåget som skulle vidare till Bilthoven. När jag kom till perrongen såg jag att mitt tåg faktiskt fortfarande stod inne och jag sprang. Tyvärr sprang jag lite för fort för mina egna ben och ramlade pladask på marken. Jag tog mig upp och sprang vidare till tåget – som förblev stillastående. Jag lyckades få tag på min chef som tyckte jag skulle ta tåget till Vleuten istället; en station som ligger lite närmare Rotterdam och där han kunde hämta mig. Jag hittade ett tåg som gick dit och hann med tack vare att det tåget var en kvart försenat.

Efter ytterligare 45 minuter hade vi lyckats samla ihop alla fem som skulle med (det var inte bara jag som hade problem med tågen) och satt oss i en bil. På vägen mot Rotterdam fick vi vänta en stund på en svanfamilj som gick över vägen. De gick i ett led och gjorde sig ingen brådska.

Rotterdams hamn är otroligt ful, men imponerande! Hur länge man än kör är det bara massa silos, containrar och konstiga rör. Det är nästan surrealistiskt.

Vi hittade det museum som är uppbyggt i samband med det stora hamnprojektet, åt lunch och tittade runt i museet. Sen fick vi åka ut på den nya sandhögen med i en liten vagn dragen av en traktor. Vi fick gå ut och titta vid ett tillfälle, men blev av säkerhetsskäl tvungna att stå inom en fyrkant som var avspärrad med plastband. Det såg lite löjligt ut för det verkade inte vara någon skillnad på sanden innanför och utanför fyrkanten. Vi såg i alla fall en säl. Och en båt. Och några containrar. Och sand. Och sand igen. Och vatten. Visste ni att ung sand passar bäst att bygga på och gammal sand passar bäst på badstränder?

Nedan följer några höstbilder från Rhenen:

Skogen

Rhen 

Novemberblommor

Välkommen in i skogsvaktarens stuga

Trappan till Grebbeberg

Hur det går på jobbet

Nu undrar ni förstås alla hur det går på nya jobbet så nu ska jag berätta.

I måndags började jag jobba. Den största utmaningen var att ta sig dit och hem.

Jag åkte en halvtimme tidigare hemifrån än nödvändigt (06.45) för att slippa komma för sent just första dagen. Det hjälpte inte. Det första tåget gick bra, men när jag klev in i tåg nummer två gick det sönder. En röst sa att tåget beräknades avgå tjugo över åtta. Tåget på andra sidan perrongen gick åt samma håll och hade ordinarie avgångstid tjugo över åtta. Därför gick många, inklusive jag, av tåget och steg på tåget på andra sidan perrongen. Det är ju ofta större chans att en oförsenat tåg går i tid än en trasigt.

Klockan tjugo över åtta avgick tåget jag inte längre satt på. Ur högtalaren kom meddelande om att mitt tåg skulle bli försenat eftersom vi måste vänta på att det där dumma tåget jag inte satt på skulle gå.

Solnedgång från terassen

Ingen blev arg för att jag kom för sent. Två tredjedelar av mina kollegor kom också sent.

På vägen hem betedde sig tågen inte mycket bättre. Det första tåget som jag åker två stationer med stod stilla lite för många minuter på mellanstationen och när vi kom till Utrecht fick jag springa. Jag hade tre minuter på mig att ta mig från spår 2 till spår 14.  När jag kom till perrongen min anslutande tåg skulle gå från stod det något helt annat på skylten. Alltså sprang jag till den stora skylten i vänthallen för att se var mitt tåg gick ifrån. Där stod att tåget skulle gå från det vanliga spåret. Alltså sprang jag tillbaka till spåret där jag nyss var. Då kom ett meddelande i högtalarna att tåget till Rhenen skulle avgå från spår 12b istället och jag sprang dit. Där stod tåget jag hann med. Med god marginal. Tåget blev nämligen försenat tio minuter. Onödigt spring…

Efter den första arbetsdagen kunde jag redan namnet på alla på hela kontoret. Att det bara sitter fyra personer på kontoret gjorde det lite lättare att komma ihåg alla namn. Dessutom hade jag hälsat på alla vid mina intervjuer.

Rhenen från bron

Det verkar i alla fall vara trevliga kollegor och rätt avslappnad stämning. Kontoret är fräscht och modernt. Det finns ingen mikro att värma mat i men en rolig expressomaskin och mjölkskummare så man får sitt kaffe att se ut som på café.

De påföljande arbetsdagarna har jag kommit in lite mer i arbetet. I tisdags lärde jag mig vilka växter som var riktiga och vilka som var konstgjorda. I onsdags fick jag sitta med på en jobbintervju och lärde mig allt om fisk eftersom kandidaten jobbar i fiskindustrin. Det var kul att för en gång skull sitta på intervjuarens sida om bordet och inte vara den utsatta kandidaten.

Under veckan har jag förstått att jag har väldigt bra kollegor. De är inte bara roliga och sociala, utan också väldigt uppmuntrande. När man gör något bra får man veta det och jag känner att jag bidrar till företaget trots att det bara är första veckan.

Nu är det fredag och helg!  

Höstlovsaktiviteter

Djur i parken

Gerwin har haft höstlov denhär veckan. Först tänkte vi åka till hans kusinfamilj i Belgien, men de skulle spendera veckan på sjukhuset (hjärtproblem) så vi åker dit en annan gång. Dessutom har vi inga pengar.

Istället fick det bli en dagsutflykt till Nijmegen, en stad som ligger nära Tyskland. Gerwins föräldrar hade fått en kupong som de av någon anledning inte ville använda själva och för den kunde Gerwin och jag äta på pannkaksbåten i Nijmegen. När vi ändå skulle till Nijmegen för att äta pannkakor passade vi förstås på att titta på staden också.

Svarta svanar

Vi lyckades hitta en turistbyrå och investerade tjugo kronor i en statsvandringskarta. Vi tog oss runt i staden med hjälp av kartan. När vi kom in i stadens stora kyrka hamnade vi spontant på en guidad tur i gångarna under kyrkan. Intressant kyrka tycker jag. En tredjedel är i typ gammal viking-stil och den andra delen är i Notre-Dame-stil.

Nijmegen är en fin stad, men utmärker sig egentligen inte särskilt mycket bland de andra medeltida holländska städerna.

Pannkaksbåten var rolig. Medan båten åkte längs staden serverades obegränsat antal pannkakor och typ femton olika saker man kunde ha på. Salami, ost och chokladlinser blev mina favoriter (inte samtidigt) medan hagelslag och konserverade persikor var mindre bra pålägg. Jag saknade drottningsylten och grädden. När man ätit sig mätt på pannkakor ingick en bägare Ben&Jerry’s-glass till efterrätt. De måste ha en del sjukdomsfall på den båten (pannkaksmättnad+glass + sjösjuka+dricka ingår inte= magsjuka)

Kyrka i två stilar

Apropå drottningssylt kommer den holländska drottningen till Rhenen i vår och det är en stor händelse för en sådan liten stad. Jag ska nog läsa på lite så jag vet hur drottningen ser ut när hon kommer hit.

I torsdags fick jag svar på allergitestet jag gjorde.

”Vi hittade massor av allergier”, sa doktorn i telefonen. ”Har du papper och penna?”

Jag är tydligen jätteallergisk mot kvalster, precis som jag misstänkte. Dessutom är jag allergisk mot katt, blompollen, ett annat slags pollen jag inte vad det är och mot mögel.

Slutet av veckan spenderade vi hos Gerwins föräldrar. På vägen dit fikade jag med Beatrice i Amsterdam. Vi hittade ett kallt men mysigt café invid kanalen.

Kanin

Sen mötte jag Gerwin vid tåget och vi fortsatte norrut. De som satt bredvid oss på tåget hade en tydligen en riktigt konstig kompis. Denna kompis, berättade den ena, åt nämligen inga kolhydrater! Ingen potatis, inget ris, ingen pasta.

”Nä, det går ju inte!” sa den andra som aldrig hade hört på maken.

Har jag nämnt att GI-trenden inte har nått Holland?

Eftersom Gerwins föräldrar bor på landet hade jag förväntat mig en vackert landskap med höstfärger så långt ögat kan nå. Istället möttes vi av kala träd. Tydligen är de flesta träden där av en sort som inte blir gula på hösten. Istället ramlar de gröna löven bara ner och blåser bort.

Vad väljer du på din pannkaka?

I fredags gjorde vi en lite tur och hälsade på den 90-åriga farfadern som förflyttats från sjukhuset till ett äldreboende. Sen tittade vi runt i den lilla staden där han bodde och jag köpte ett par tofflor i mataffären. Vi gick också in i en kyrka som inte var så mycket att se eftersom den var nästan tom enligt den reformerta traditionen.

Våra första pannkakor

Vi köpte också en tidning till mig så att jag kunde öva holländska. Jag är alldeles för liten för holländska tidningar. De är lika stora som DN var när jag var liten och når nästan ner till golvet om jag står och bläddrar i dem. Dessutom har de inga nitar vilket är ett stor problem för mig. Varje gång jag ska bläddra ramlar tidningen isär och snart har jag ingen aning om vilken sida som hör vart eller var som är bilagor. Det verkar i alla fall inte bara vara jag som har problem med nitlösheten. Tanten mittemot mig på tåget igår hade också en tidning som föll isär och tappade tidningssidor på mina fötter.

Mina nya 2-eurotofflor med dubbla strumpor mot kylan. 

I lördags åkte vi till Arwin och Rianne som hade inflyttningsfest. Det var trevligt, men jag har blivit förkyld och kände mig inte så social. Joanne och pratade med mig. Hon tog fram sin målarbok och målade likt picasso svarta streck över alla bilder. Jag påminde henne om att det fanns andra färger än svart, men hon var för koncentrerad för att byta penna. Jag assisterade den stora konstnären med att kavla upp hennes armar och tvätta hennes händer efteråt. 

Gerwin roar sig med en flock gäss

Vattenrutschbanor och karuseller

 I tisdags tittade vi förstås på Holland-Sverige-matchen. Eftersom vi inte har något tv-abonnemang åkte vi till Gerwins kusin Ruben som bjöd på middag och Tv. Han är inte så van att skaffa fram glutenfri mat, så för min del blev det potatis och gurka till middag. Han hade köpt tre olika puddingliknande efterrätter och läst på förpackningarna, men när jag läste fann jag att det var vete i allihopa. Jag brukar kunna äta puddingar, men två av de var uppblandade med kaksmulor och den tredje var mannagrynspudding. Ruben hittade i alla fall en glass i frysen som jag kunde äta.

Vi tittade på matchen med Rubens bror telefon- uppkopplad via datorn. Jag tyckte matchen var lite halvtråkig, men det kanske var för att det var svårt att koncentrera sig när Gerwins kusiner pratade i telefon och dessutom växlade över till Belgien-Tyskland-matchen ibland.

Det var i alla fall väldigt roligt att Sverige vann! 

I onsdags var det meningen att jag skulle börja jobba frivilligt på biblioteket, men de tyckte inte att det var någon större vits att lära upp mig eftersom jag börjar jobba om två veckor. Så jag fick gå hem igen. Det gör inte så mycket.

På vägen hem gick jag förbi apoteket för att köpa en ansiktsrengöring de bara har på apotek. I Holland har man inte kommit på att folk köper mer om de själva får gå runt i affären, utan man handlar över disk. Det gör det mycket krångligare.

Jag sa att jag ville ha den gröna flaskan av märket Vichy. Problemet var bara att det fanns tre olika sådana.

” Jag vill ha pumpflaskan” sa jag förhoppningsvis.

” Jag förstår inte vad du menar, sa hon.

”Den där” sa jag i brist på bättre ord och pekade på alla tre.

”Den här?” sa hon och tog som tur var rätt flaska.

Jag fick min gröna flaska i alla fall, men inte helt utan ansträngning.

Jag har bokat biljetter hem i jul! Jag är hemma 22 december till 1 januari. Gerwin jobbar den 23:e så han kommer lite senare. Helst ville vi ju flyga tillsammans med hallå jag kan ju faktiskt inte komma kvällen innan julafton. Då kommer ju granen bli helt tokigt klädd och halva julbordet tomt. Vad roligt det ska bli att komma hem!

I helgen har vi haft familjehelg med Gerwins familj i en nöjespark. De brukar åka iväg en helg i oktober när Trudy och Arwin fyller år. Nöjesparken inkluderade, förutom karuseller, en camping och ett äventyrsbad. Vi hyrde en väldigt liten stuga på campingen och Gerwin och jag sov i en våningssäng i ett rum på ca 1,5x 2 meter. Det gick bra så länge vi inte försökte gå förbi varandra i rummet.

Äventyrsbadet visade sig vara lite annorlunda mot ett svenskt badhus. Omklädningsrummet bestod av en massa små ”provrum” och skåp. Det var alltså inte avskiljt för män och kvinnor, utan alla fick ta varsitt provrum. Det dröjde lite innan jag fattade att man skulle fälla ner bänken för att kunna stänga dörrarna. Sen kom man ut till ett litet duschrum och därefter själva simhallen. Eller simhall och simhall, det fanns inte så mycket att simma i. Badet bestod i princip bara av rutschbanor och små pooler där de avslutades. Sen fanns de en pool med vågmaskin och en pool som gick delvis utomhus.

Favoriten

Det fanns totalt tretton rutschbanor (förutom barnrutchbanorna) i tre olika hastigheter. Jag höll mig till medelhastigheten och de som såg normala ut. Jag åkte alltså inte centrifugtratten, det nästan vertikala röret eller rutschbanan som slutade i fritt fall. Det roligaste var en som gick delvis i mörker och där det var lampor och mönster på väggarna.  Det värsta var en som gick fort nedåt och sen gick uppåt igen och där jag i slutet hamnade under vatten och inte såg något innan lyckligtvis plumsade ner i slutpoolen.

Eftersom Tikibad är Hollands populäraste äventyrsbad var tiden för varje person begränsad till två timmar. På eftermiddagen åkte jag och Gerwin och handlade eftersom det var vår tur att laga mat denhär dagen. När jag hade förbrett min satsiga middag tog vi en titt på själva tivolidelen. Vi åkte en slags cykel-bana högt över mark och tittade sen på ”grodshowen”. Grodshowen var ”grodor” som sjöng och pratade med inspelad röst. De sa att det var för unga och gamla, men jag skulle säga att det var för barn mellan två och tre. Jag och Gerwin tyckte att det var tråkigt, men Joanne var faschinerad; hon klappade händerna och pratade hela kvällen om de sjungande grodorna. Vi hann inte göra så mycket mer innan nöjesparken stängde så vi gick till stugan och jag lagade en trerättersmiddag (gräslökspannacotta med lax, italienska fläskkotletter med ris, vit choklad-och blåbärsglass i chokladskål).

I söndags gick Arwin, Gerwin, Rianne och Joanne och badade igen. Jag är inget större fan av badhus egentligen, så jag och svärfar gick en promenad runt parken istället. Efter lunch fortsatte jag, Gerwin, Arwin och Cor att utforska nöjesparkens attraktioner. Först åkte vi en liten bergochdalbana motsvarande typ nyckelpigan på Gröna Lund. Sen åkte vi en vattengrej och blev blöta. Vi delade på en sockervadd och ställde oss i den långa kön till rodelbanan. Arwin byttes av som barnvakt mot Rianne och när vi efter rodelbanan kom förbi pariserhjulet vinkade Arwin och barnen från en av korgarna. Rianne och jag ställde oss i kön och var precis i tid för att ta med Joanne på en andra åktur. Arwin och Gerwin ställde sig snart också i kön precis i tid för att lämna över Gideon så han slapp åka igen. 

Nedan följer lite bilder från helgen:

Joanne, Trudy och födelsdagstårtan.

Gerwin

Arwin och Joanne sitter i den gröna vagnen.

Om ni tittar noga ser ni Cor.

Den åkte vi!

Morgonpromenad

Cor, Arwin, Gerwin och sockervadd.

Arwin, Joanne och Gideon.

Om man inte vill dela med sig av sockervadden får man köpa den när de andra sitter i pariserhjulet.

Joanne i pariserhjul.

Cor i pariserhjul.

Det är roligt att vara på tivoli!

Speciellt om  farbror Gerwin är med!

Gideon roar sig bra också utann berg-ochdalbanor.