Tomatfontänen och den mystiska köksapparaten

Tomatpuréburköppning på terassen

När Gerwin och jag lagade mat för några dagar sen gick det inte så bra. Det började med att Gerwin hällde ut lite ris på golvet när han öppnade en ny förpackning. Han tänkte dammsuga, men jag tyckte att vi skulle vänta till efter maten.

- Man vet aldrig vad som kan hända, sa jag.

Det var väl tur att han väntade för mer hände. Några minuter senare, när han öppnade skåpet föll ett paket spagetti ut och det regnade glutenfri spagetti över oss båda! När vi hade plockat upp spagettin (utan att leka plocke-pinn) var det dags för mig att öppna en konservburk med tomatpuré. Så fort jag satte ner konservöppnaren i burken SPRUTADE det tomatpuré upp i taket och över hela köket! Luktade illa gjorde det också, så jag misstänker att den burken var lite gammal och hade orsakat konstigt tryck i burken. Det blev i alla fall till att städa igen. Finns dock en viss risk att vi måste måla om taket innan vi flyttar ut. Jag som älskar att måla tak….Maten blev i alla fall klar så småningom och jag valde att öppna nästa tomatpuréburk ute i spöregnet.

Igår var vi i Amersfoort och hälsade på ett par kompisar, Elske-Marije och Aart-Jan (ja, i Holland kan man heta vadsomhelst). De har precis köpt och flyttat in i en jättefin lägenhet i ett fult och slitet hus. Till middag serverades det ostkorgar med sallad, lax med pesto och potatis med lagerblad och vitlök. Det konstiga var att vi bara blev serverade en sak i taget. Först ostkorgen, vilket väl kan ses som en förrätt, sen potatis och när alla ätit upp sin potatis kom slutligen laxen. Att äta lax med pesto i sin ensamhet går väl bra, men att äta bara potatis ensamt hade jag ganska svårt för.   

Det blev ganska sent innan vi var hemma. I Gerwins trötta huvud var det så sent att han råkade önska busschauffören god morgon istället för god kväll.

Idag har vi varit i den interationella kyrkan i Wageningen, där Gerwin spelar i lovsångsteamet ibland. Som så ofta i sammanhang där Gerwin redan känner folk, känner jag mig som en kändis. En massa människor kommer fram till mig och vet vem jag är utan att jag har en aning om vilka de är. Det kom fram en kvinna till mig som sa att hon kände Gerwins föräldrar. Hon visade sig var hemmafru, men också konstnär. Vi fick förstås en del att prata om och hon tipsade om att man som amatörkonstnär kan få ställa ut i biblioteken och på sjukhusen. Kanske värt att kolla upp ifall man kan få ställa ut i vårt bibliotek här i Rhenen?

Den mystiska köksapparaten

Efter gudstjänsten fick vi en bröllopspresent av lovsångsteamet. Det var en öh, hm, en, vad ska man säga, någon slags multifunktionell stekpanna? Enligt förpackningen kan man använda den för raclette, grill och pannkakor. Grill och pannkakor vet jag i alla fall vad det är. Det är typ som en självgående stekpanna med småpannor där man kan smälta ost. Jag tror att skillnaden mellan stekpanna och en vaddetnuär är att man kan ställa den senare på matbordet. På så vis kan alla sitta och steka sina pannkakor tillsammas istället för att en person försvinner ut i köket. Finns en viss risk att denhär apparaten är en sådan som man använder två gånger och som sen står och tar plats i ett skåp… Tack ändå.

Vad vi äter

Vår gata

Om man fick välja att ha ett par mor/farföräldrar i varje land, skulle jag för Hollands räkning välja Joop och Ank. De är vänner till Gerwins föräldrar och bor en cykeltur bort från oss. Gerwin bodde hos dem under sin första termin hemifrån, så han känner dem väl. De är någonstans i 75-årsåldern, men väldigt ungdomliga för sin ålder. De är väldigt sociala, skämtar och pratar och retas med varandra.

I tisdags hade vi dem här på middag och det var väldigt roligt. Först tyckte jag det var svårt att hitta på vad vi skulle äta, för Gerwin sa att de var enkla människor och trodde att de föredrog enkel mat. Jag är ingen enkel matlagerska och tycker enkel mat är tråkig. Tillslut bestämde jag mig för att göra husmanskost men snurra till det lite. Alltså blev det lax och potatis med creme fraiche-sås och broccoli. Fast jag snabbgravade laxen innan och gjorde fransk potatissallad av potatisen. Efterrätten blev en enkel fruktsallad med bl.a. mango, jordgubbar och riven choklad. Ank tyckte särskilt mycket om creme fraice-såsen för hon hade aldrig hört talas om creme fraiche förut (hur lagar man mat utan creme fraice?).

Igår var vi i Veenendaal och handlade skor. Till min förtjusning hittade vi också en butik som hade en hel avdelning med glutenfritt! Och till min ytterligare förtjustning fanns där ytterligare en pusselbit i mitt stora hollänska kulturpussel; nämligen glutenfria stroopwafels! Stroopwafel betyder typ sirapsvåffla och ska vara det godaste bakverket i landet. En holländare låter inte en utlänning lämna landet utan att ha smakat på en stroopwafel. Om hon nu inte är glutenallergiker förstås. I fyra år har jag alltså gått och hört om denna delikatess utan att ha funnit en glutenfri motsvarighet, men nu har jag fått smaka en!
Den var mycket god, även om fyra års uppbyggda förväntningar sällan motsvarar verkligheten. Med tanke på att 8 av dessa kakor kostade 50 kr, kanske jag inte gör det till min dagliga föda.

Cunerakyrkan i Rhenen

Apropå mat, så äter jag och Gerwin för tillfället ganska onyttigt. Gerwin fick en enorm mängd godis från sina elever, säkert ett kilo om man väger ihop det och sen råkade vi få med oss en del av godiset som blev över från bröllopet och fick lite i present. Det är lite svårt att hålla sig ifrån det. Med glädje kan jag i alla fall meddela att efter två veckor i Holland finns fortfarande mycket av godiset kvar. Dessutom har vi varit på rundvandring i stadens största sportanläggning, där man får både gymma, gruppträna och simma för en hög summa i månaden, så chansen finns att utveckla en mer hälsosam livsstil.

Området runt Cunerakyrkan

Snart ska Gerwin cykla till Aldi och handla. Som namnet antyder är Aldi ungefär som Lidl fast lite värre. På Lidl finns det vanligtvis en viss ordning på varorna, till exempel hittar man grönsaker på ett ställe och mejerivaror på ett annat, men på Aldi är det helkaos. Här ligger en gurka och där ligger en ost, där står det fyra juicepaket och titta här ligger det ost igen av samma märke fast en annan sort. Och ingen curry i hela affären, men däremot ett par tofflor, en elektrisk såg och ett fondueset för den som behöver. På Aldi har de allt förutom det man letar efter. I Holland är det bra att också minnas att man betalar för den kvalitet man vill ha. Köper man någon oätligt på Aldi är risken ganska stor att det går sönder efter en vecka. Billigt är det i alla fall och Gerwin strök hälften av varorna på min inköpslista igår för att handla de billigt på Aldi istället för på den Ica-liknande affären Albert Hein.

Jag har lagt in lite bilder också på vår omgivning. Vi bor vid floden Rhen som är vacker om man tittar åt rätt håll. Man ska inte titta år de två håller där det ligger fabriker och helst ska man titta på floden när det inte kommer fula pråmar. Men som ni ser på bilderna är det inte så illa.

Floden Rhen

Vårt dagliga bröd...

Idag har Gerwin och jag varit i stadens stora kyrka, alltså kyrkan som försörjer Rhenens invånare med klockspelsmusik. Jag har också fått lära mig en del om Hollands kyrkor. Den kyrkan vi var i var av samfundet PKN, vilket ungefär motsvarar Svenska kyrkan. Kyrkorna inom samfundet kan variera väldigt mycket, från att vara nästan reformerta till att inte ha särskilt mycket med Gud att göra. Man behöver inte vara kristen för att bli pastor inom det samfundet. 

Precis utanför oss finns en kyrka åt det extrema hållet på andra sidan; alltså en reformert kyrka. På söndagsmorgonen har man chansen att hälsa på 1800-talet . Från vårt fönster ser vi svartklädda människor i hatt gå in i kyrkan (jag ska försöka smygfotografera någon gång, jag lovar). Det är obligatoriskt för kvinnor att ha hatt och kjol, men det verkar tydligen gå bra med en vit hatt också istället för svart (eller så blev den vitbärande utslängd efter halva gudstjänsten, det vet vi inte). Starka färger bör man inte ha eftersom detta kan avleda uppmärksamheten från gudstjänsten.

I hollänska gudstjänsten finns det ett antal olika typer av psalmer. ”Psalmer” är långsamma rytmlösa psalmer som har text utifrån bibelns psalmbok. Barn i reformerta skolor lär sig dessa psalmer utantill. ”Sånger” är psalmer där rytm och melodi går att urskilja. ”Uppväckelsesånger” är som våra lovsånger och används mest i evangeliska kyrkor. ”toonhoogte (ingen översättning)” är sånger som ligger mittemellan uppväckelsesånger och psalmer.

I den svenska kyrkan finns det ju också olika typer av kyrkliga sånger (t.ex psalmer, lovsånger och visor), men de går ganska mycket in i varandra och man kan hitta både lovsånger och visor i den svenska psalmboken. Detta är inte fallet i Holland. De olika typerna hålls isär och kyrkor skulle nästan kunna splittras för dess sak. Två grupper inom samma kyrka som vill sjunga olika typer av sånger kan vara en stor konflikt.

Den som i sin reformerta kyrka vill börja sjunga väckelsesånger får förmodligen välja en annan kyrka. Den reformerta kyrkan förändras helst inte.  

Det är bra att veta om skillnaderna om man besöker en holländsk kyrka eftersom psalmboken kan innehålla både psalmer och sånger. Att sjunga psalm 120 är inte samma som sång 120 och det kan ju vara lite förvirrande när man försöker slå upp rätt nummer.

Vår gudstjänst var ganska normal. Fast med tre kollekter. Det är bra att veta i förväg så man inte lägger alla pengar i första kollektkorgen. Jag hade nog tyckt det var enklare att ha en kollekt och dela upp den mellan de olika ändamålen eller helt enkelt ha en söndag var.

Idag har jag också bakat fail-bröd. Jag börjar misstänka att ugnen är trasig, för den beter sig inte alls normalt. Jag ville värma upp ugnen till 225 grader. När jag satte på ugnen värmdes den upp till 225 grader. Tyvärr stannade den inte där utan fortsatte till ungefär 300 grader. 300 grader är ingen vidare baktemperatur, så jag vred lite på temperaturknappen. Då sjönk värmen till ungefär 120. Jag vred lite på en knapp igen och den gick upp till 175. Det stannade i alla fall där ett tag, så jag var rätt nöjd.

I Holland har man inte färsk jäst så jag försökte baka med torrjäst idag. Jag hittade en sida på Internet där det stod hur man använde torrjäst istället för färsk och fick instruktionen bekräftad av jästpaketet. Jag följde instruktionen och receptet jag hade, men degen blev jättetorr. Jag hade i lite mer vatten tills den såg normalare ut. Fast den brukar vara närmare vit än grå. Degen vägrade tyvärr att jäsa, men jag ger inte upp i första taget och satte i bröden i ugnen.

Ugnen bestämde sig då för att inte behålla den fina temperaturen den hade utan sjönk ner till typ 100. Detta upptäckte jag när bröden hade varit inne typ trekvart (enligt receptet ska det vara 10 minuter) och var bleka som spöken. Jag vred lite på temperaturknappen och inväntade förändring av brödfärgen. Temperaturen gick upp litegrann, men bröden förblev vita. När bröden hade varit inne jätte-jätte-länge, bytte jag taktik. Jag tog ut bröden, tog fram en stekpanna och stekte bröden lite. De fick en antydan till gyllenbruna prickar, men de är fortfarande mycket avlägsna släktningar till bröd.

Vad är då skillnaden mellan hur de brukar bli?

Vanligt bröd med detta recept: Mjuk och fluffig i konsistensen, nybakad smak, gyllenbrun färg, gräddas på tio minuter och är sen heta och doftande.

Dagens bröd med samma recept: Hård och smuligt i konsistensen, ingen smak, offwhite färg med gyllene prickar, efter en timme i ugnen har inget hänt och sen är de heta men doftar inte.

Trots detta måste jag nog påstå att mina bröd smakar bättre än det glutenfria de har i affären runt hörnet. Hellre ett bröd som smakar inget än ett bröd som smakar äckligt.

Kan jag få en brödmaskin i julklapp?

Hemmafixare och bortafixare

De senaste dagarna har varit innehållsrika. I måndags skruvade vi ihop våra nyinköpta möbler och jag kände mig väldigt händig som satte ihop byrån nästan helt själv. Efter detta var vi redo att ta emot våra första gäster, Gerwins moster Anneke och hennes man Gerard. De åt middag här och berättade om allt roligt de hade gjort i Sverige och allt de tyckte var kul med bröllopet.

Gideon

I tisdags åkte vi till mina svärföräldrar i Anna Paulowna. På vägen dit passade vi på att svänga förbi en verkstad och få det punkterade hjulet lagat. Det var en ventil som hade gått sönder. Skönt att höra att det inte var vi som hade kört oförsiktigt, men lite oroväckande eftersom de andra ventilerna kanske var lika slitna som den trasiga… Efter ett par timmar var vi i alla fall framme hos svärfamiljen utan fler biltrasigheter. Hos Gerwins föräldrar bor just nu även hans bror Arwin, hans brors fru Rianne och deras barn Joanne (2år) och Gideon (10 veckor). De håller på att rusta upp ett hus de snart ska flytta in i och tillsvidare bor de hos föräldrarna. De har precis kommit hem från ett år i England. Rianne påpekade någon gång under dagarna vilken lustig familj vi var. En pensionär, en sjukskriven, tre arbetslösa och en vikarie. Framtiden ser ljusare ut.

Joanne

Det var trevligt att vara allihopa. Joanne är hur charmig som helst och pladdrar glatt på om

allt hon vet. Gideon sitter mest och växer någonstans, men ibland kan man få ett litet leende om man petar på honom.

Gerwins föräldrars hus har både nackdelar och fördelar. En fördel är att det alltid hänt någon nytt sen man var där sist eftersom Gerwins pappa jämt har ett byggprojekt på gång. Nu hade det dykt upp ett staket, en gångbro över deras lilla kanal och en halvfärdig lekstuga åt barnbarnen. En nackdel är det stora antalet spindar som bor i huset.

Ni ser väl spindeln?

Jag brukar alltid skanna av taken med min inbyggda spindel-scanner innan jag går och lägger mig, men i måndags behövde jag inte kolla särskilt noga. Kvällens var nämligen så stor att den syntes långa vägar och satt rakt ovanför sängen. Gerwin fick rädda mig undan monstret med lite toapapper.

I onsdags hade vi planer på att besöka Gerwins farfar, men den planen fick vi slopa eftersom jag blev magsjuk. Magsjukan visade sig vara orsakad av några kakor jag fått av min svärmor vid förmiddagsteet. Hon hade fått för sig att de var glutenfria och sparat dem tills att jag kom dit, men det stod faktiskt vetemjöl på paketet. Innan och efter magsjukan var det i alla fall en trevlig dag.

Nu kommer en tvärtom-historia om vad vi har gjort idag. Vi har nämligen hjälpt till i Arwin och Riannes nya hus och målat i hallen. Nu får ni tolka allt tvärtom.

Arwin och Rianne har ett fantastiskt hus, nästan i Amsterdams centrum. Huset är fullt beboligt, alla rum är färdiga att användas förutom ett. Avlopp och kranar fungerar prefekt och läcker inte. Det finns ett kök och i trädgården växer inte det minsta ogräs.

Att måla hos Arwin och Rianne var jätteroligt. Jag har en perfekt kroppslängd för att måla tak och jag är så stark i armarna att jag utan problem kan hålla på flera timmar i sträck. Vi målade och målade och taket blev vitt direkt. Det kom inga fläckar på fel ställen och den tidigare gulaktiga färgen syntes inte igenom när färgen hade torkat. När vi stod och målade som bäst kom en rosa pingvin in i rummet. Det hade lagat en härlig måltid åt oss i det stora köket och vi satt alla runt matbordet och åt flamberad älgfilé. Pingvinen gick hem till Sydpolen när den diskat i den välfungerande diskhon och vi kunde snabbt avsluta målandet i hallen. När vi var klara hade vi massor av energi över och hade gärna velat fortsätta fixa i huset om det inte varit så sent.

Här slutar tvärtomhistorien.

Nu ska jag och Gerwin snart titta på ett par avsnitt av ”två snubbar” (minns ni det barnprogrammet?), så att vi kan jämföra oss med dem och känna oss superduktiga på hemmafixande. 

Joanne har namngett ler-fåglarna efter familjen. Gerwin står längst bort och jag är den oragna. De pyttesmå är förstås Gideon och Joanne.

I nöd och lust...

De senaste två dagarna har bjudit på lite annorlunda upplevelser. Igår var vi på bröllop i Amsterdam. Vi tog tåget till station Amsterdam Biljmer Arena för att möta upp Gerwins föräldrar. Området runt den tågstationen är lite surrealistiskt. Inga hus ser normala ut och mitt i allt har ett UFO (Ajax fotbollsarena) landat.

I Holland fungerar det lite annorlunda med bröllop. Klockan fyra var det vigsel, sen var det tre timmars paus och därefter fest. Vigseln var fin och prästen rolig.

Festbåten

Efter lite fika i kyrkan gick vi med några kompisar för att äta middag innan festen började. Jag hängde inte med riktigt i svängarna, men av någon anledning åkte vi med kompisarna med buss till deras bil för att lämna grejer och tog sen spårvagn till området där festen skulle vara. Egentligen hade vi kunnat promenera direkt till festlokalen på 20 minuter. Det försvann lite pengar också eftersom ingen riktigt förstår det nya biljettsystemet.

Festen var på en båt och vi åt middag på restaurangbåten bredvid. Väldigt god mat och trevligt sällskap.

Festen var kul den med, det var som vid svenska bröllop en del roliga uppträdanden. Det märks att det inte var så länge sedan Gerwin och jag gifte oss för vi fick i alla fall ett tiotal gratulationer vi också. Ryktet om vårt bröllop har spridit sig snabbt och många för mig helt okända människor sa att de hade hört att det var en gammal kyrka, fest mitt ute i skogen och folkdans och roligt.

På vägen hem gick Gerwin och jag lite vilse. Vi skulle tillbaka till UFO-området för att hämta upp bilen som Gerwins föräldrar hade lämnat där åt oss. Dit behövde vi åka tunnelbana och till tunnelbanan var det tydligen långt att gå. Gerwin trodde att han kunde vägen, men så var inte fallet. När klockan började närma sig elva och våra fötter gjorde ont tog vi tillslut en buss till centralstationen för att därifrån ta tunnelbanan till UFO-stationen. Vi lyckades till och med hitta bilen och kunde vara hemma vid halv ett.

Familjen jättespindel har släktingar som bor hos Gerwins föräldrar. Många av dem är förtjusta i att åka bil och på natten är de som mest aktiva. Jag blev inte glad när jag upptäckte att det satt en stor spindel i håret på mig! Bläääää!

Idag har vi varit på äventyr.

I morse öppnade vi en stor laddning bröllopspresenter som fanns i bilen vi hämtat upp. Det fanns många roliga saker i paketen.

På eftermiddagen åkte vi till Ikea för att komplettera hemmet lite (mycket). Först skulle vi ha ett bord som var utsålt. Visningsexemplaret var det enda som fanns kvar och det kunde vi få (med rabatt), men det var något otympligt eftersom det var monterat redan. Vi sprang därför igenom halva Ikea för att hitta en vagn samt till olika medarbetare innan vi kunde ta bordet med oss.

Resten av handlingen gick bra tills vi kom till kassan… Då hade Gerwins kontokort plötsligt hittat på en regel som sa att han inte kunde handla för mer än 250euro per dag och vi kunde inte betala. Mitt kort tog de förstås inte alls eftersom det var svenskt. Efter att ha testat igenom alla våra kort fick vi tillslut ut nästan hela summan i kontanter. Vi fick plocka bort en matta och kunde sen lämna Ikea. Packa in allt i bilen var nästa utmaning och eftersom det spöregnade blev vi jätteblöta. Vi såg fram emot att åka raka vägen hem och torka.

Vi kom nästan hela vägen hem. När vi hade en knapp mil kvar och var ute på motorvägen började bilen plötsligt låta konstigt. Vi körde åt sidan och stannade för att kolla. Jag hoppade ur för att se efter och såg ett hopsjunket framdäck. Jag visste knappt att man kunde få punktering på bilen, men jag har det nu fått det bevisat för mig.

Vad gör man när detta händer och ens egen pappa är för långt bort för att kunna komma?

Fint va?

Jo, man tar hjälp av andras pappor.

Först ringde vi Gerwins pappa eftersom det är hans bil. Han sa att det fanns ett extra hjul och lite verktyg i bilen. Eftersom ingen av oss har bytt däck på en bil förut bestämde vi (jag) att vi skulle ringa efter hjälp. Gerwin ringde sin kompis flygteknikern Matthijs, men han var inte i närheten. Däremot fick vi telefonnumret till hans pappa som bor nära där vi stod.

Han var som tur var hemma och kunde hjälpa oss när vi hade rotat fram alla verktyg.

Rota fram verktygen var en utmaning. Extrahjulet hittade vi fastsatt under bilen, men det krävdes en hel del ansträngning och ett par telefonsamtal för att få loss det. Likaså var det med verktyget man har för att höja upp bilen. Det spöregnade fortfarande och fanns spindlar i bilen.

Tillslut fick vi i alla fall hjälp av Matthijs pappa som bytte hjul tillsammans med Gerwin. Han hade till min förtjusning med sig ett paraply och jag fick den viktiga uppgiften att hålla upp paraplyet. Inte helt lätt med den starka vinden. Två timmar efter beräknad hemkomsttid var vi tillslut hemma och kunde äta en sen middag.

Jag önskar jag hade tagit gummistövlarna idag. 

Glasregn

Dagens shoppingresultat i kassar.

Idag har Gerwin och jag lekt shopaholics. I förmiddags tog vi bussen till Veenendaal, en liten stad i närheten med stort butiksutbud. Jag upptäckte till min förtjusning att det till och med finns en liten H&M-butik. Där handlade jag förstås idag. Jag hittade en pysselbutik också och där handlade jag förstås också.
Vi har köpt både tråkiga och roliga saker idag. Bland de tråkiga kan räknas en extern hårddisk och bland de roliga en keyboard!
Vi har också köpt nya dricksglas eftersom Gerwin bara hade två kvar. Under shoppingrundan kulturblandade vi lite. Först tog vi en fika på svenskt vis och sen åt vi pommes frites på holländskt vis.

Vädret här är otroligt dåligt. De två senaste dagarna har det regnat och blåst mycket. Det är nästan komiskt, sånt här väder har vi i Sverige typ två dagar om året. I november. Jag insåg idag att det var värt att investera i ett par gummistövlar, så det köpte jag.

Det är långt kvar till ordning här hemma. Häromdagen köpte vi en jättefin dyr klocka att ha på väggen. Tyvärr råkade Gerwin slå sönder den idag när han spelade gitarr för nära väggen. Det var bara glaset som gick sönder, så vi bestämde oss för att operera klockan och ta bort det glas som satt fast. Det tog en stund och blev glassplitter över halva köksgolvet, men jag har dammsugat jättenoga, så ni (mamma) behöver inte oroa er. Gerwin visade sig vara en duktig kirurg, men han får nog sluta slå sönder sina patienter.

Igår testade jag ugnen. Den fungerar och laxen jag gjorde blev tillagad. Ugnen har sin egen vilja, men nu har vi köpt en ugnstermometer. Alltså kan vi se vilken temperatur ugnen väljer.

Keyboarden blev hemkörd till oss nu på kvällen. Jag har testat igenom nästan alla olika ljud och rytmer. Roligt! Om grannarna undrade vad vi höll på med när vi knackade bort glaset från klockan, undrade de säkert ännu mer när jag testade keyboarden.

Mina nya stövlar

Jag har upptäckt att vi har fler grannar än jag först trodde. Innan man kommer upp till vår lägenhet går man som i de flesta hus uppför en smal, brant trappa. I detta trapphus bor familjen Jätte-spindel. Jag har inte förstått än hur många de är, men jag förstår varför de heter Jätte-spindel i efternamn. Idag satt den förhoppningsvis största spindeln på väggen vid trappan. Den var ca 8 cm i diameter och hade precis som sina släktingar långa smala ben.
Det är synd att trappan är så brant att den utgör ett farthinder för mig men min förhoppning är att jag snart ska lära mig springa fortare genom trapphuset.

Den nya världen

Kära läsare,
Efter en lång resa över land och hav har jag nu anlänt till den nya världen. Som emigrant hoppas jag i denna blogg att få delge er några av mina upplevlser och den ligger i mitt intresse att denna skrivelse ska både roa er och försäkra er om att jag är vid god hälsa.

Efter denna lilla inledning går jag nu över till ett mer normalt språk och tänker berätta om min första dag här.
Vi kom alltså hit till Rhenen igår kväll vid tio-tiden. Jag var lite orolig att mitt handbagage inte skulle bli godkänt i säkerhetskontrollen eftersom min väska egentligen var för stor och min handväska var stor som ett genomsnittligt handbagage… Det gick bra i alla fall och jag kunde vinka till pappa på andra sidan att han kunde åka hem utan att ta med sig packningen tillbaka.

Här i lägenheten ser det ut som när jag var här i april förutom att våra grannar har vänt på sitt hus. Jag undrade en sekund om jag hade blivit galen, men jag är rätt säker på att väderkvarnen här utanför stod vänd åt ett annat håll när jag var här sist. De som bor där kanske turas om att ha den bästa utsikten och vänder på kvarnen ibland.

Det första vi gjorde när vi kom hit var att öppna post. I Holland skickar man mycket kort och det väntade en tjock hög med gratualtionskort från för mig okända människor. Vi hade också lite presenter, bl.a en korg med saker ifrån Gerwins klass. I korgen låg bland annat en ask med choklad och bananflugor. Gerwin tror att chokladen går att äta ändå, men jag avstår nog. Asken fungerade lite som pandoras ask, för nu har vi fullt av onda flugor i köket. Många av dem har dock redan drunknat i en kopp med vinäger och diskmedel.

Idag har vi varit på banken för att fixa lite saker. Bland annat satte vi in alla kontanter vi fått på ett bankkonto. Det lät kul när man stoppade i mynt i insättningsautomaten och idag har jag lärt mig ett nytt skojigt ord: Instorten. ”Geld instorten” betyder ”sätta in pengar”, men i mina öron betyder det att störta in guld. Vilket roligt språk.
Förresten har jag för första gången idag haft problem att svara på frågan ”Vad heter du?”. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mitt efternamn.

Vi har handlat lite idag också. Bland annat tittade vi in hos charkuterihandlaren som säljer kött under vårt golv. Han ingav småstadskänsla när har glatt sa hej och frågade hur bröllopet hade varit.

Nu har vi precis ätit middag på terrassen till kyrkklockornas version av ”as time goes by”. Vem bestämmer egentligen över vad kyrkklockorna ska spela?
Imorgon väntar nya äventyr i Amsterdam!