Hur det går på jobbet

Nu undrar ni förstås alla hur det går på nya jobbet så nu ska jag berätta.

I måndags började jag jobba. Den största utmaningen var att ta sig dit och hem.

Jag åkte en halvtimme tidigare hemifrån än nödvändigt (06.45) för att slippa komma för sent just första dagen. Det hjälpte inte. Det första tåget gick bra, men när jag klev in i tåg nummer två gick det sönder. En röst sa att tåget beräknades avgå tjugo över åtta. Tåget på andra sidan perrongen gick åt samma håll och hade ordinarie avgångstid tjugo över åtta. Därför gick många, inklusive jag, av tåget och steg på tåget på andra sidan perrongen. Det är ju ofta större chans att en oförsenat tåg går i tid än en trasigt.

Klockan tjugo över åtta avgick tåget jag inte längre satt på. Ur högtalaren kom meddelande om att mitt tåg skulle bli försenat eftersom vi måste vänta på att det där dumma tåget jag inte satt på skulle gå.

Solnedgång från terassen

Ingen blev arg för att jag kom för sent. Två tredjedelar av mina kollegor kom också sent.

På vägen hem betedde sig tågen inte mycket bättre. Det första tåget som jag åker två stationer med stod stilla lite för många minuter på mellanstationen och när vi kom till Utrecht fick jag springa. Jag hade tre minuter på mig att ta mig från spår 2 till spår 14.  När jag kom till perrongen min anslutande tåg skulle gå från stod det något helt annat på skylten. Alltså sprang jag till den stora skylten i vänthallen för att se var mitt tåg gick ifrån. Där stod att tåget skulle gå från det vanliga spåret. Alltså sprang jag tillbaka till spåret där jag nyss var. Då kom ett meddelande i högtalarna att tåget till Rhenen skulle avgå från spår 12b istället och jag sprang dit. Där stod tåget jag hann med. Med god marginal. Tåget blev nämligen försenat tio minuter. Onödigt spring…

Efter den första arbetsdagen kunde jag redan namnet på alla på hela kontoret. Att det bara sitter fyra personer på kontoret gjorde det lite lättare att komma ihåg alla namn. Dessutom hade jag hälsat på alla vid mina intervjuer.

Rhenen från bron

Det verkar i alla fall vara trevliga kollegor och rätt avslappnad stämning. Kontoret är fräscht och modernt. Det finns ingen mikro att värma mat i men en rolig expressomaskin och mjölkskummare så man får sitt kaffe att se ut som på café.

De påföljande arbetsdagarna har jag kommit in lite mer i arbetet. I tisdags lärde jag mig vilka växter som var riktiga och vilka som var konstgjorda. I onsdags fick jag sitta med på en jobbintervju och lärde mig allt om fisk eftersom kandidaten jobbar i fiskindustrin. Det var kul att för en gång skull sitta på intervjuarens sida om bordet och inte vara den utsatta kandidaten.

Under veckan har jag förstått att jag har väldigt bra kollegor. De är inte bara roliga och sociala, utan också väldigt uppmuntrande. När man gör något bra får man veta det och jag känner att jag bidrar till företaget trots att det bara är första veckan.

Nu är det fredag och helg!  

Höstlovsaktiviteter

Djur i parken

Gerwin har haft höstlov denhär veckan. Först tänkte vi åka till hans kusinfamilj i Belgien, men de skulle spendera veckan på sjukhuset (hjärtproblem) så vi åker dit en annan gång. Dessutom har vi inga pengar.

Istället fick det bli en dagsutflykt till Nijmegen, en stad som ligger nära Tyskland. Gerwins föräldrar hade fått en kupong som de av någon anledning inte ville använda själva och för den kunde Gerwin och jag äta på pannkaksbåten i Nijmegen. När vi ändå skulle till Nijmegen för att äta pannkakor passade vi förstås på att titta på staden också.

Svarta svanar

Vi lyckades hitta en turistbyrå och investerade tjugo kronor i en statsvandringskarta. Vi tog oss runt i staden med hjälp av kartan. När vi kom in i stadens stora kyrka hamnade vi spontant på en guidad tur i gångarna under kyrkan. Intressant kyrka tycker jag. En tredjedel är i typ gammal viking-stil och den andra delen är i Notre-Dame-stil.

Nijmegen är en fin stad, men utmärker sig egentligen inte särskilt mycket bland de andra medeltida holländska städerna.

Pannkaksbåten var rolig. Medan båten åkte längs staden serverades obegränsat antal pannkakor och typ femton olika saker man kunde ha på. Salami, ost och chokladlinser blev mina favoriter (inte samtidigt) medan hagelslag och konserverade persikor var mindre bra pålägg. Jag saknade drottningsylten och grädden. När man ätit sig mätt på pannkakor ingick en bägare Ben&Jerry’s-glass till efterrätt. De måste ha en del sjukdomsfall på den båten (pannkaksmättnad+glass + sjösjuka+dricka ingår inte= magsjuka)

Kyrka i två stilar

Apropå drottningssylt kommer den holländska drottningen till Rhenen i vår och det är en stor händelse för en sådan liten stad. Jag ska nog läsa på lite så jag vet hur drottningen ser ut när hon kommer hit.

I torsdags fick jag svar på allergitestet jag gjorde.

”Vi hittade massor av allergier”, sa doktorn i telefonen. ”Har du papper och penna?”

Jag är tydligen jätteallergisk mot kvalster, precis som jag misstänkte. Dessutom är jag allergisk mot katt, blompollen, ett annat slags pollen jag inte vad det är och mot mögel.

Slutet av veckan spenderade vi hos Gerwins föräldrar. På vägen dit fikade jag med Beatrice i Amsterdam. Vi hittade ett kallt men mysigt café invid kanalen.

Kanin

Sen mötte jag Gerwin vid tåget och vi fortsatte norrut. De som satt bredvid oss på tåget hade en tydligen en riktigt konstig kompis. Denna kompis, berättade den ena, åt nämligen inga kolhydrater! Ingen potatis, inget ris, ingen pasta.

”Nä, det går ju inte!” sa den andra som aldrig hade hört på maken.

Har jag nämnt att GI-trenden inte har nått Holland?

Eftersom Gerwins föräldrar bor på landet hade jag förväntat mig en vackert landskap med höstfärger så långt ögat kan nå. Istället möttes vi av kala träd. Tydligen är de flesta träden där av en sort som inte blir gula på hösten. Istället ramlar de gröna löven bara ner och blåser bort.

Vad väljer du på din pannkaka?

I fredags gjorde vi en lite tur och hälsade på den 90-åriga farfadern som förflyttats från sjukhuset till ett äldreboende. Sen tittade vi runt i den lilla staden där han bodde och jag köpte ett par tofflor i mataffären. Vi gick också in i en kyrka som inte var så mycket att se eftersom den var nästan tom enligt den reformerta traditionen.

Våra första pannkakor

Vi köpte också en tidning till mig så att jag kunde öva holländska. Jag är alldeles för liten för holländska tidningar. De är lika stora som DN var när jag var liten och når nästan ner till golvet om jag står och bläddrar i dem. Dessutom har de inga nitar vilket är ett stor problem för mig. Varje gång jag ska bläddra ramlar tidningen isär och snart har jag ingen aning om vilken sida som hör vart eller var som är bilagor. Det verkar i alla fall inte bara vara jag som har problem med nitlösheten. Tanten mittemot mig på tåget igår hade också en tidning som föll isär och tappade tidningssidor på mina fötter.

Mina nya 2-eurotofflor med dubbla strumpor mot kylan. 

I lördags åkte vi till Arwin och Rianne som hade inflyttningsfest. Det var trevligt, men jag har blivit förkyld och kände mig inte så social. Joanne och pratade med mig. Hon tog fram sin målarbok och målade likt picasso svarta streck över alla bilder. Jag påminde henne om att det fanns andra färger än svart, men hon var för koncentrerad för att byta penna. Jag assisterade den stora konstnären med att kavla upp hennes armar och tvätta hennes händer efteråt. 

Gerwin roar sig med en flock gäss

Vattenrutschbanor och karuseller

 I tisdags tittade vi förstås på Holland-Sverige-matchen. Eftersom vi inte har något tv-abonnemang åkte vi till Gerwins kusin Ruben som bjöd på middag och Tv. Han är inte så van att skaffa fram glutenfri mat, så för min del blev det potatis och gurka till middag. Han hade köpt tre olika puddingliknande efterrätter och läst på förpackningarna, men när jag läste fann jag att det var vete i allihopa. Jag brukar kunna äta puddingar, men två av de var uppblandade med kaksmulor och den tredje var mannagrynspudding. Ruben hittade i alla fall en glass i frysen som jag kunde äta.

Vi tittade på matchen med Rubens bror telefon- uppkopplad via datorn. Jag tyckte matchen var lite halvtråkig, men det kanske var för att det var svårt att koncentrera sig när Gerwins kusiner pratade i telefon och dessutom växlade över till Belgien-Tyskland-matchen ibland.

Det var i alla fall väldigt roligt att Sverige vann! 

I onsdags var det meningen att jag skulle börja jobba frivilligt på biblioteket, men de tyckte inte att det var någon större vits att lära upp mig eftersom jag börjar jobba om två veckor. Så jag fick gå hem igen. Det gör inte så mycket.

På vägen hem gick jag förbi apoteket för att köpa en ansiktsrengöring de bara har på apotek. I Holland har man inte kommit på att folk köper mer om de själva får gå runt i affären, utan man handlar över disk. Det gör det mycket krångligare.

Jag sa att jag ville ha den gröna flaskan av märket Vichy. Problemet var bara att det fanns tre olika sådana.

” Jag vill ha pumpflaskan” sa jag förhoppningsvis.

” Jag förstår inte vad du menar, sa hon.

”Den där” sa jag i brist på bättre ord och pekade på alla tre.

”Den här?” sa hon och tog som tur var rätt flaska.

Jag fick min gröna flaska i alla fall, men inte helt utan ansträngning.

Jag har bokat biljetter hem i jul! Jag är hemma 22 december till 1 januari. Gerwin jobbar den 23:e så han kommer lite senare. Helst ville vi ju flyga tillsammans med hallå jag kan ju faktiskt inte komma kvällen innan julafton. Då kommer ju granen bli helt tokigt klädd och halva julbordet tomt. Vad roligt det ska bli att komma hem!

I helgen har vi haft familjehelg med Gerwins familj i en nöjespark. De brukar åka iväg en helg i oktober när Trudy och Arwin fyller år. Nöjesparken inkluderade, förutom karuseller, en camping och ett äventyrsbad. Vi hyrde en väldigt liten stuga på campingen och Gerwin och jag sov i en våningssäng i ett rum på ca 1,5x 2 meter. Det gick bra så länge vi inte försökte gå förbi varandra i rummet.

Äventyrsbadet visade sig vara lite annorlunda mot ett svenskt badhus. Omklädningsrummet bestod av en massa små ”provrum” och skåp. Det var alltså inte avskiljt för män och kvinnor, utan alla fick ta varsitt provrum. Det dröjde lite innan jag fattade att man skulle fälla ner bänken för att kunna stänga dörrarna. Sen kom man ut till ett litet duschrum och därefter själva simhallen. Eller simhall och simhall, det fanns inte så mycket att simma i. Badet bestod i princip bara av rutschbanor och små pooler där de avslutades. Sen fanns de en pool med vågmaskin och en pool som gick delvis utomhus.

Favoriten

Det fanns totalt tretton rutschbanor (förutom barnrutchbanorna) i tre olika hastigheter. Jag höll mig till medelhastigheten och de som såg normala ut. Jag åkte alltså inte centrifugtratten, det nästan vertikala röret eller rutschbanan som slutade i fritt fall. Det roligaste var en som gick delvis i mörker och där det var lampor och mönster på väggarna.  Det värsta var en som gick fort nedåt och sen gick uppåt igen och där jag i slutet hamnade under vatten och inte såg något innan lyckligtvis plumsade ner i slutpoolen.

Eftersom Tikibad är Hollands populäraste äventyrsbad var tiden för varje person begränsad till två timmar. På eftermiddagen åkte jag och Gerwin och handlade eftersom det var vår tur att laga mat denhär dagen. När jag hade förbrett min satsiga middag tog vi en titt på själva tivolidelen. Vi åkte en slags cykel-bana högt över mark och tittade sen på ”grodshowen”. Grodshowen var ”grodor” som sjöng och pratade med inspelad röst. De sa att det var för unga och gamla, men jag skulle säga att det var för barn mellan två och tre. Jag och Gerwin tyckte att det var tråkigt, men Joanne var faschinerad; hon klappade händerna och pratade hela kvällen om de sjungande grodorna. Vi hann inte göra så mycket mer innan nöjesparken stängde så vi gick till stugan och jag lagade en trerättersmiddag (gräslökspannacotta med lax, italienska fläskkotletter med ris, vit choklad-och blåbärsglass i chokladskål).

I söndags gick Arwin, Gerwin, Rianne och Joanne och badade igen. Jag är inget större fan av badhus egentligen, så jag och svärfar gick en promenad runt parken istället. Efter lunch fortsatte jag, Gerwin, Arwin och Cor att utforska nöjesparkens attraktioner. Först åkte vi en liten bergochdalbana motsvarande typ nyckelpigan på Gröna Lund. Sen åkte vi en vattengrej och blev blöta. Vi delade på en sockervadd och ställde oss i den långa kön till rodelbanan. Arwin byttes av som barnvakt mot Rianne och när vi efter rodelbanan kom förbi pariserhjulet vinkade Arwin och barnen från en av korgarna. Rianne och jag ställde oss i kön och var precis i tid för att ta med Joanne på en andra åktur. Arwin och Gerwin ställde sig snart också i kön precis i tid för att lämna över Gideon så han slapp åka igen. 

Nedan följer lite bilder från helgen:

Joanne, Trudy och födelsdagstårtan.

Gerwin

Arwin och Joanne sitter i den gröna vagnen.

Om ni tittar noga ser ni Cor.

Den åkte vi!

Morgonpromenad

Cor, Arwin, Gerwin och sockervadd.

Arwin, Joanne och Gideon.

Om man inte vill dela med sig av sockervadden får man köpa den när de andra sitter i pariserhjulet.

Joanne i pariserhjul.

Cor i pariserhjul.

Det är roligt att vara på tivoli!

Speciellt om  farbror Gerwin är med!

Gideon roar sig bra också utann berg-ochdalbanor. 

Rådjuret, hästen och huvudjägaren

Nu har det hänt. Jag har fått jobb!

Officiellt blir jag ”researcher consultant/trainee executive search” eller som det inofficiellt heter: Headhunter. För er som inte vet vad en headhunter gör kan jag berätta att headhuntern är den som står vi giljotinen och jagar rätt på alla huvuden som rullar iväg. Jag tyckte jag passade för jobbet eftersom jag springer så fort.

Haha, nu lurade jag er allt! Ni gick säkert på det allihopa!

En headhunter är en rekryterare som letar rätt på arbetsmarkandens stjärnor och frågar dem ifall de vill komma och jobba för någon annan. Det är alltså det jag ska göra. På holländska.

Jag måste tycka att mitt jobbsökande har gått ganska bra. Att komma från utlandet och försöka komma in som nybörjare på en superdålig arbetsmarknad ger inte så mycket hopp, men ändå lyckades jag få ett jobb inom HR som är en knapp timmes resväg bort. Det var lite över förväntan.

Det var förresten det jobbet som tåget inte gick till. Jag var där i fredags för en andra intervju och trodde att det var nu de riktigt kluriga frågorna och testen skulle komma. Det visade sig att frågorna de ställde bara handlade om när jag kunde börja och hur man kunde lösa att jag hade så lång resväg. Sen sa de att de skulle skicka ett mejl på måndag med lite villkor och sådant och därefter fick jag träffa den andra kandidaten de bestämt sig för att anställa. Hon börjar inte förrän i januari, men tyckte det var bra att vi lärde känna varandra redan nu.

Idag var jag hos doktorn för att göra ett allergitest. Jag hade fått ett papper från husläkare att ta med till vårdcentralen i Veenendaal. När jag kom dit fick jag först vänta på att hon i receptionen skulle sluta prata i telefon. Sen ville hon titta på mitt försäkringskort och ID och ha mitt födelsedatum. Jag tycker inte om att bli frågad om födelsedatumet, det är så svårt att säga ”nechentinnhondertachtennechentech” (1989)! Jag måste alltid tänka efter så jag inte råkar säga ”negentinnachtennegentech” (989) eller ”nechentinnhonderdnechenentachtech” (1998). När jag hade lyckats få ur mig födelsedatum frågade hon om namnet på min husläkare. Jag hade ingen aning, men hon nämnde ett namn som lät bekant, så jag sa ja. Sen ville hon inte registrera mig ordentligt i datorn eftersom mitt namn inte stämmer med holländska namn. I mitt pass och på mitt försäkringskort står det nämligen Nordlander Bos, medan hon i receptionen tyckte det skulle stå Bos Nordlander och att jag skulle ändra det på försäkringskortet. Fast om jag gör det stämmer det ju inte med min legitimation…

Jag fick i alla fall något slags tillfälligt papper att ta med mig till väntrum tre. I väntrum tre fick jag vänta ytterligare typ en kvart innan någon dök upp i anmälningsluckan och frågade än en gång efter mitt födelsedatum.

”Det står väl på pappret?” försökte jag, men tanten i luckan sa att hon ville kolla om det stämde. Efter en stund i väntrumet blev mevrouw Norrd-lannder uppropad. Inne i rummet frågades det än en gång efter mitt födelsedatum, men jag lyckades inte få siffrorna rätt och sa det tillslut på engelska. Jag hade förväntat mig ett test där man droppar allergier på armen och sen sticker in en nål för att kolla om man var allergisk, men de tog bara ett blodprov. Hon lyckades kanske sticka i en nerv eller något för jag hade ont i armen flera timmar efteråt. Inte hjälpte det att hon istället för plåster satte på en bomullstuss med en stor tejpbit som drog i alla små hårstrån på armen. Om jag behöver gå till doktorn igen i det här landet ska jag i alla fall ta med mig en fusklapp med uttalet till mitt personnummer.

Gerwin och jag diskuterade ordspråk häromdagen och gjorde några intressanta observationer. I Sverige säger vi att pengar inte växer på träd medan man i Holland säger att pengar inte växer på ryggen. I Sverige har vi många träd och i Holland har man många människor. Logistkt alltså att holländarna pratar om ryggar och vi om träd.

Detsamma gäller uttrycket ”bättre en fågel i handen än tio i skogen”. Enligt holländarna är det tio fåglarna inte i skogen utan i luften.

Vidare säger vi i Sverige att man är hungrig som en varg. I Holland däremot har det inte så mycket vargar och säger därför att man är hungrig som en häst. Man kan fundera lite på vilket djur som egentligen är hungrigast.

De två senaste måndagarna har jag undervisat i Holländska. Den internationella kyrkan, ICF, har startat en informell kurs i Holländsk konversation och vi var där. Jag var lite osäker först på om jag var där som lärare eller elev, men eftersom de andra var nybörjare blev jag lärare.

I helgen åkte vi runt litegrann. Först till Matthijs och Jonneke som bor i ett mycket pittoreskt hus vid en kanal i en liten by. Vi lagad pizza och spelade spel till det var dags för Gerwin och mig att ta tåget vidare till Arwin och Rianne.

I Arwin och Riannes hus har det hänt mycket sen sist. Det är faktiskt beboligt nu och de har både ett fint litet kök och golv i alla rum. Det är bara lite detaljer kvar för dem att fixa, som ogräset i trädgården och toan automatiskt slutar spola.

Trots att var trötta redan när vi kom dit spelade vi spel till klockan ett på natten. Arwin och Rianne tyckte det var skönt att kunna spela spel utan att det kom barn och la sig i.

Nästa morgon kom Joanne och väckte oss. Vi åkte till Arwin och Riannes kyrka och lagade sen lunch tillsammans. Det blev potatis med brysselkål och bacon. Jag förvånade mig själv med att tycka om brysselkålen. De var mycket mindre bittra än de jag ätit tidigare vad det nu berodde på.

Alldeles för sent på eftermiddagen gjorde vi en utflykt till ett ”naturområde”. Det var ett område fullt med kanaler där Amsterdams dricksvatten kommer ifrån. Vårt mål var att promenera genom området till stranden, men det visade sig vara lite för långt dit för att vi skulle hitta tillbaka innan naturområdet stängde. Ja, i Holland kan naturområden stänga för natten.

På vägen tillbaka mot ingången såg vi i alla fall både en räv, en groda och några rådjur.  

Joanne

Joanne provar mamma Riannes skor

På promenad i "naturen".

Farbror Gerwin läser bok.

Amsterdams dricksvatten

Vissa tyckte inte att naturen var underhållande nog.

Gideon

Rådjur

Gerwin med Gideon, Arwin med Joanne, Rianne med barnvagn.