Holland, Sverige och Mexiko

Jag börjar misstänka att hösten närmar sig, trots att jag bor så långt söderut. På morgonen är det iskallt och jag har till min förskräckelse upptäckt ett träd som är rött i toppen. Men det kanske bara är inbillning, det blommar fortfarande i några krukor på terrassen.

Indones,  mexikan och svensk i köket

Våra mexikanska grannar bokade biljetter till Mexiko häromdagen och lämnade oss idag. Väldigt tråkigt att de åkt, men det blir nog kul för dem att komma hem. Jag skulle själv inte ha något emot en enkelbiljett till Sverige idag. De hade avskedsfest i tisdags och vi var tio personer från 4 kontinenter och 7 länder som samlades och åt mexikansk mat. Maten bestod av friterade bönburgare, kycklingsoppa och kyckling med mole-sås. Mole är en stark sås med väldigt många ingredienser, bland annat mörk choklad och chili. Väldigt speciell smak. Först var det sött, sen beskt och sen kom styrkan från chilin.

Efterätten hade jag med mig; nybakade svenska kanelbullar. De var väldigt populära, så jag har översatt receptet och skickat till de som frågade efter det.

Ett resultat av grannarnas flytt är att mitt skafferi plötsligt är fullt av mexikanska ingredienser som de inte kunde ta med sig. Har ingen aning om hur jag ska använda de torkade hibiskusblommorna, limepulvret eller de små förpackningarna med någonting gult i och kanske kinesiska tecken på. Ser ut att kunna vara godis, men vad vet jag om hur godis ser ut i Asien. Det kan ju lika gärna vara buljong. Har dessutom typ fem olika sorters chili, däribland hel torkad. Det blir nog några matrelaterade mejl till Mexiko de närmaste veckorna.

Bönburgare friteras

Jag fick dessutom något tillagat i en burk som jag fick instruktioner om att äta med bröd och en upplysning om att det var starkt. Det såg ut som torkade tomater och jag doppade en liten, liten udd av en gaffel för att smaka. Kryddorna brände mig direkt på tungan och jag satte in burken i kylskåpet. Undrar om Gerwin klarar av att äta det, han tål stark mat lite bättre än jag.  

Jag håller på och lär mig så mycket som möjligt om den holländska historien. Hittade en tv-serie om Willem van Oranje som är en viktig person i den holländska historien. Jag har bara sett ett par timmar av serien än, så det återstår att se varför han var så viktig. Det är i alla fall hans namn som orsakat att den holländska nationalfärgen är orange.

När jag tittar i historieboken vi rekommenderats i skolan känns det något överväldigande. Den holländska historien är lite komplicerad. Sverige har varit Sverige i princip alltid och bara ändrat storlek litegrann. Holland har tillhört en massa olika länder och riken och de olika provinserna har ingått och utgått vid olika tillfällen.

Om några veckor har jag prov i ämnet och jag undrar om det ens är rimligt att lära sig ett lands hela historia på den tiden. 

Holländaren och vietnamesen väntar på mat

Igår kväll hade jag min första svensklektion på folkuniversitetet i Nijkerk. Det tog nästan två timmar att komma dit med tåg och två små bussar som gick igenom små byar. Sightseeing med andra ord. När jag kom dit gick jag först in i fel byggnad. Jag visste vad skolan hette där kurserna hålls, men inte att det fanns flera byggnader. Där jag gick in var det ganska tomt, bara några städare. Jag hittade inte min lokal och började fråga städarna. De visste inte, men sen kom det någon som visste lite mer och berättade för mig vart jag skulle gå.

I den andra byggnaden var det mer folk och jag hittade min lokal. Jag övade lite på att skriva på tavlan, skrev ”välkommen” och en halvtimme innan vi började kom den första eleven.

Det var en liten grupp, totalt sju personer och jag möblerade om lite för att inte alla skulle sitta utspridda i ett klassrum för trettio.

Lektionen gick bra och det verkade som eleverna tyckte det var roligt. Nu kan de både berätta vad de heter, bor, kommer ifrån och vilka språk de talar. Jag är lärare!