Julgran i kruka och lussebullar med marmelad

Som ni kanske har forstatt sa har jag firat jul i Holland i ar. Detta ar ju forstas lite speciellt eftersom man inte firar jul i Holland. Jag packade min resvaska med svenka jultraditioner och akte ivag till Anna Paulowna dar Gerwins foraldrar bor.

Forberedelserna for julen var inte sa stora. Vi hade bestamt att kombinera Gerwins familjs sinterklaas-friande med julafton for att jag skulle fa i alla fall lite julkansla. Sinterklaas firas egentligen den 5e december. Da far man presenter med langa rim.

Julen firades tillsammans med Gerwins brors familj, dvs Arwin, Rianne och deras supersota Joanne som ar knappt tva ar gammal. Eftersom de bor i England pratar hon bade lite hollanska och engelska. Ett av favorituttrycken ar “oh, dear”. Annars tycker hon att orden for “sitta” och “boom” ar ganska anvandbara.

Nagra dagar innan julafton kladde jag och Rianne julgranen som star i en kruka! Jag ar lite tveksam till om det verkligen ar sa halsosamt, for var gran barrar mer an nagon annan gran jag mott. Det blev i alla fall nagra barr kvar ocksa efter att vi klatt den. Jag blev forvanad over hur mycket julpynt Gerwins foraldrar hade. Det fanns till och med lite kulor som matchade varandra. Och en kula fran Coca Cola som vi inte tyckte var vard att ge upp och forvandlade till en leksak till Joanne.

Den 23 december akte jag och Gerwin och handlade. Jag kande mig mer vilse an nagonsin i den hollanska affaren. Hitta specifika grejer ar svart. Vi delade upp listan och nar Gerwin hade fyllt sin korg hade jag typ fem saker i.... Farsk lax som jag skulle grava hade de overhuvudtaget inte. Inte heller mandlar eller notter utan salt eller socker. Jag sprang runt ratt lange ocksa for att hitta vispgradde och dill. Som tur var hittade vi farsk lax i affaren bredvid och efter att ha foljt en personal runt halva butiken, ocksa brukbara mandlar.


Pa kvallen den 23 gick vi i ett fackeltag med kyrkan och sjong julsanger pa stan. Det kandes nastan som det var jul snart. Ganska trevlig trots att kanseln i tarna forsvann redan efter en halvtimme. Det var inte manga minusgrader, men den starka vinde ser till att kylan kommer in under kladerna.

Julafton kandes som vilken dag som helst och jag insag att jag nastan kunde hoppat over de svenska traditionerna. Det blir ju liksom inte samma sak i alla fall.

Jag gjorde lite knack pa formiddagen. Eftersom jag alltid gor den for mjuk, blev den for hard, men anda mycket uppskattad. Rianne och jag hade tagit pa oss att gora en julbuffé, sa sen stekte jag kottbullar och gjorde en sallad med valnotter och applen.

Vi hade bestamt att borja med julklappsutdelningen vid halv fyra, sa redan vid halv tre satte jag pa en dvd med Kalle Ankas jul. Jag tvingade forstas Gerwin att titta pa det med mig. Joanne tittade studnvis men avbrot ibland genom att trycka pa knapparna i en bok som spelar melodier. Hon valde forstas att sitta precis framfor tv:n och trycka pa knapparna som spelar de langsta melodierna.

Strax efter klockan tre kom resten av familjen och ville borja oppna julklapparna. Alla vet ju att man inte kan pausa Kalle Ankas jul, men det gjorde vi i alla fall. Det ar anda konstigt att titta pa det nar det inte ar morkt ute. Vi borjade med Joannes julklappar eftersom hon ju skulle sova lite tidigare an vi andra.

Vid middagen fick jag ett litet uns av julstammning. Levande ljus pa bordet, smallkarameller pa tallrikarna, julduk och julbuffe, Och en rosa plastmikorfon...

Maten bestod att det jag lagat plus en pastasallad, dadlar med rokt kott, potatis mm. Efterratten var glass och fruktsallad.

Efter en diskussion om huruvida julklapparna skulle ligga vid oppna spisen (som i Holland) eller under julgranen kompromissade vi och la dem precis mitt emellan. Julklappsutdelningen gar till ungefar som i Sverige, forutom att rimmen ar superlanga. Det kan latt bli lite trakigt nar man fortfarande saknar ord i sitt hollanska vokabular, men det var roligare an sist. Dessutom fick jag fina presenter.

Inte forre vid midnatt var vi klara och da ville de galna broderna Bos titta pa en 2,5 timmes lang film. Jag gick och lade mig eftersom vi skulle upp tidigt till kyrkan.

Pa juldagen var det familjegudstjanst. De hade en halvtimme lang dockteater som mest bestod av en docka som pratade och darefter en lang predikan. Bade vuxna och barn borjade skruva oroligt pa sig vid slutet av detta. Joanne hade forlange sedan tultat ivag for att peta pa julgranen och retas med pappa.

Det var i princip hela julen. I morse var det tidig morgon igen eftersom vi skulle til kyrkan idag ocksa. Eftersom det hade varit gudstjanst pa julaftons kvall ocksa var det inte konstigt att det var mindre an halvfullt i kyrkan idag. Predikanten kallade oss som var dar for 'die hards'.

Lussebullarna jag hade tagit med hamnade inte helt ovantat pa frukostbordet. Allt som det ar jast i betraktas som brod i dethar landet. Inte heller tappade jag hakan nar Gerwins pappa bredde marmelad pa sin. Gerwin at i alla fall sin normalt. Familjen tyckte ocksa att lussebullarna var lite torra. Jag hade ratt Gerwins mamma att frysa in dem, men antingen missupfattade hon det eller sa har jag lart mig fel ord for 'frys' for jag sag i morse att de lag i kylskapet...

Tur att det blir jul nasta ar igen.

Filippas Julkalender del 24

24 december
Julafton, den stora dagen,
då alla hade fjärilar i magen.
Inför festen förbereddes och gjordes jul,
Allt fungerade utan strul.
På kvällen i Igloon, började denna fest,
Hela staden var där som gäst.
Kvällen blev över förväntan,
Amaryllis tyckte hon var den lyckligaste jäntan,
Hon träffade nämligen en riktigt snygg man,
Han till och med Hock övervann.
Lella och Hock gifte sig denna dag,
under jubel och snabba hjärtslag.
Fru Nisseson var lycklig utan sin man,
Neige var lycklig också han.
När brudparet gått sin gång,
brast alla gäster ut i sång.
En gammal välkänd, svängig visa,
Deras glädje var ej svår att bevisa.
Invånarna i Snöby hälsar nu så  gott;
Må denna jul bli den bästa du fått!
     GOD JUL!
  önskar Filippa

Filippas Julkalender del 23

23 december.
Bara en dag till julafton och fest.
Vem eller vilka längtade mest?
Det blev nog Hock och Lella,
för Hock hade något att sin tjej förtälja.
Denna förmiddag bredvid ett träd parken,
där de just ristat ett hjärta i barken,
Beslöt sig Hock för att fråga,
vad han ej trodde ha skulle våga.
”Lella, du är världens bästa tjej,
vill du gifta dig med mig?”
Lella svarade gav ett jakande svar,
att hoppa upp och flyga var hon nästan klar!
de beslöt att gifta sig på  festen nästa dag,
och skyndade hem att i förberedelser ta tag.

Filippas Julkalender del 22

22 december
Herr Nisseson fick på fängelset husera.
Frun ville inte hans maka vara mera.
Skilsmässa blev det och Amaryllis sa,
att det var ju faktiskt lika bra.
De var ju aldrig eniga i alla fall.
Så var Nissesons familjesaga all.
För Flinga och Neige livet börjat på nytt,
Livet då det båda var glada hade grytt.
Flingas sjukdom gick faktiskt över,
Med en skicklig kirurgmanöver.
Men några dagar hade gått bort,
med festförberedelser blev nu brått!

Filippas julkalender del 21

21 december

Herr och fru Nisseson var nästan klara,

De skulle till festen välja ytterligare en låt bara.

De satt med en hög CD-skivor och en lista,

och skulle plocka ut den allra sista.

Då ringde det på familjens dörr,

Fru Nisseson öppnade som alltid förr.

utanför stod två poliser

och inte för att dela ut några priser.

Herr Nisseson var den de ville se,

han var arresterad sa de.

De klev in i köket och tog honom i armen,

Frun stod chockad lutad mot dörrkarmen.

”Vad har han gjort?”, frågade Frun.

”Denna man borde skjutas med harpun!”,

sa en polis, och berättade sedan.

Allt detta som står här nedan;

”Vi har länge jobbat på denna gåta,

vem som mot Bo Nisseson avlossade en knall,

den som fick honom på fall.

Han ägde skoteraffären och var,

som du säkert vet, Herr Nissesons far.

När Bo hittades mördad en dag,

tog er man över hans företag.

Alla undersökningar visar att,

Herr Nisseson för att pengarna få fatt

dödade sin egen far,

så han blev den enda arvingen kvar.”

Fru Nisseson blev alldeles till sig då hon hörde detta,

”Ta med er honom, ställ honom inför rätta!”

Fru Nisseson ville inte med Herrn längre bo,

En sådan självisk, känslolös ko!

Filippas julkalender del 20

20 december

Flinga vaknade upp i en sjukhussäng,

kroppen kändes som en bakad gratäng.

Vid hennes sida satt Negie med en bok,

hans röda jacka var upphängd på en krok.

Han såg upp och utbrast; ”Åh, min Flinga!”

Han gick fram till henne och strök bort en hårslinga.

”Förlåt min kära, för allt jag gjort fel,

jag känner mig som en ful kamel,

när jag gifte mig med dig, var jag ung och dum,

jag älskade dig inte, men behövde husrum.

Men nu när jag nästan förlorat dig har,

inser jag att jag älskar dig och vill ha dig kvar.

Jag vill alltid leva nära dig,

kan du någonsin förlåta mig?

Flinga trodde att hon var i en dröm,

hon var lite yr och i kroppen öm.

Hon älskade Neige och ville inget mer,

än att få vara med honom som henne lycka ger.

Om allt detta var sant som han sa,

kunde hon inget annat än svara ja.

Filippas julkalender del 19

19 december.

Flinga var och handlade mat,

funderandes på att leva i celibat.

Hon var förtvivlad över sanningen,

hon ville börja om från början igen.

Negie hade lurat henne under alla år,

De var hade varit lyckliga till i förrförrgår.

Han hade aldrig älskat henne, som hon trott,

Han hade som en nödlösning med henne bott.

Utan varning avbröts Flingas tankegång,

Då hon föll till golvet med buller och bång.

Flinga låg plötsligt orörlig på affärens golv,

bredvid en, från hennes hand fallen, djupfryst majskolv.

Filippas julkalender del 18

18 december

”Lella!” ropade plötsligt en välbekant röst.

Den hörde till någon som ofta gett henne tröst.

Synen av Hock fick Lella att bli stilla,

Han var så vacker, det var honom hon gilla’!

När han kom där med förtvivlad blick,

insåg hon att han var det bästa hon fick.

Han tog henne i famnen, han höll henne nära,

”Jag har sett alla breven, förlåt mig, min kära”

De gick hem och frågor fick svar,

när båda berättade hur det var.

Hock hade hittat breven och insett,

att Lellas val inte varit lätt.

Han kände henne och kunde ana,

vart hon befann sig och i vilken tankebana.

Han sa förlåt för den bakgrund han gömt,

sa att det var länge sedan. Allt var glömt.

Så stark till Hock var Lellas kärlek,

att hon kunde förbise hans svek.

Lella kunde inte få av nån annan,

det hon fått då hon och Hock funnit varann.

Filippas julkalender del 17

17 december

Men mer dramatiskt ska det bli,

Lella var riktigt trött på livets melodi.

På Hock kunde hon ej längre lita,

en lycklig framtid kunde hon ej mer framför sig rita.

Då bar det väl antagligen lika bra,

att avsluta sitt liv denna da’

så kunde den som skrivit breven,

bli nöjd och i glädje leven.

Lella var på vid vattnet, på bron.

Hon hade tagit av sig ena skon.

På räcket satte hon foten för att hoppa,

nu skulle hon världens elände stoppa.

Filippas julkalender del 16

16 december

Hos Flinga och Neige var läget lugnt,

när Flinga fick baka kändes inget tungt!

Men det fanns saker som de dolde för varandra,

hittills hade de lyckligt ovetande fått vandra.

Olyckan kom då Flinga skulle städa,

på hyllan bakom Neiges surfingbräda.

Ett brev till Neiges far hon fann,

som Neige borde ha sett till försvann.

I brevet stod följande rad:

Kära far, detta gör dig inte glad.

Mina pengar är alldeles slut,

min hyresvärd har mig kastat ut.

Fattig är jag och undrar nu,

kan jag flytta hem ett tag, snälla du?

Så fort jag kan ska jag mig gifta,

och på hennes pengar lifta.

Jag känner en tjej som är förmögen,

Hon heter Flinga och bor i Snögen.

Kanske vill hon gifta sig,

då skriver jag igen till dig.

Flinga gick ut med brevet i köket,

där Neige stod i julstöket.

”Gifte du dig med mig bara för detta?

Inte för att du trodde jag var den rätta?”

Hon höll fram brevet och frågade argt.

Mellan Neige och Flinga var upplagt för fajt!

Filippas julkalender del 15

15 december

Lella vågade knappt i brevlådan titta,

då hon var rädd att ännu ett hotbrev hitta.

Där låg ett brev likadant som de andra,

men hon visste ännu inte vem hon skulle klandra.

När hon öppnade brevet ville hon på det inte tro,

Skulle hon någonsin mer få ro?

I brevet sas att Hock begått ett allvarligt brott,

ack, varför föll detta på hennes lott?

Hon kunde inte längre lita på sin kära,

Lella tänkte att nu var slutet nära.

Filippas julkalender del 14

14 december

Trädet i parken brann helt och hållet upp,

med först lite sprakande och sedan ett ”plupp”.

Branden blev som tur var inte stor,

snötäcket stoppade detta uppror.

Snö är vatten och kvävde denna brand,

men Lucia, blev ledsen att hon bränt vid sitt röda band.

Det uppbrunna trädet ersattes med lyftkran,

av stor och ståtlig julegran.

Och olyckan för snart ur invånarnas minnen,

den snara julfesten fyllde istället deras sinnen.

Filippas julkalender del 13

13 december

Sankta Lucia, ljus klara hägring,

Lucia gick runt staden i all sin fägring.

Alla njöt av Luciatågets sång,

som ljöd mellan husen dagen lång.

Tåget startade på Snöby station,

förbi Flinga och Neige som stod med sin kalkon.

Sen passerade de Nissesons hus

och lyste upp gatorna med sina ljus.

Även Hock och Lella fick tåget se

Då de passerade just brevé.

Men när Lucia hade bion på sin högra hand,

råkade hon starta en brand!

Det var ett träd i parken som fått fyr,

Nu var tiden i hög grad dyr!

Filippas julkalender del 12

12 december
Lella fortsatte att gömma de brev,

som hon inte visste att Amaryllis skrev.

Amaryllis fantasi började ta slut,

och inget gräl hade mellan Lella och Hock brutit ut.

Hon behövde mera fakta,

och hon snart över nåt farligt fick makta.

I ett brottsregister hon faktiskt fann,

en historia hon knappt trodde var sann.

Hock hade i finkan fått avtjäna straff,

Sen han från slottet stulit en karaff

Dessa fakta borde väl räcka,

för att Lellas kärlek till Hock spräcka?

Filippas julkalender del 11

11 december

Amaryllis satt vid sitt skrivbord

och försökte tänka ut elaka ord.

Hon plitade ner krokiga bokstäver

För fula ord, fula bokstäver kräver.

Orden var för att skrämma upp en tjej

som inte var klok nog att säga nej.

Brevet hon skrev var inte snällt,

men hon tyckte Hock dem nästan beställt.

För att inga konstigheter skulle få råda

lämnade hon i mörkret post i Lellas brevlåda.

När Lella blivit tillräckligt rädd,

skulle hon vara fullt beredd.

Då skulle hon och Hock äntligen bli

de två som lyckan alltid stod bi.

Filippas julkalender del 10

10 december

Den 10 december fick Lella brev

utan att hon visste vem som skrev.

Det var ingen trevlig post,

när hon läste satte hon i halsen sin kost.

På pappret stod några hotfulla fraser

som i henne tände braser.

Hotet handlade om henne och Hock,

vilket gav henne en stor chock.

Hon ville inte att han skulle veta,

att hon hade trubbel så konkreta.

Hon gömde brevet i husets mest stökiga rum,

Mellan två blad, i farfars frimärksalbum.

Det man inte ser, existerar ej.

Nu kunde hon glömma denna grej.

Filippas julkalender del 9

9 december

Men grälet varade inte länge,

Amaryllis var alltför fåfänge.

Utseendefixerad var vad hon var,

hon alltid ett diamantarmband bar.

Hennes mor sa att hon armbandet fått,

när Amaryllis adoptionen genomgått.

fick man en sådan dyr gåva,

då var man älskad, vill jag lova.

Genom detta kunde Amaryllis förstå

att det gick att vara lycklig ändå.

Hennes föräldrar älskade henne så mycket,

även då de inte om varandra tyckte.

Amaryllis kunde dem förlåta,

trots att de avslöjat denna gåta.

Filippas julkalender del 8

8 december

Den åttonde december blev för Amaryllis speciell,

särskilt efter middagen denna kväll.

Hennes ena förälder hade tagit ett beslut,

och som blev orsak till den andres galltjut.

Fru Nisseson sade när de ätit klart.

Att hon skulle berätta nåt hon länge spart.

För att maken inte skulle kunna protesterat

sa hon direkt: ”Amaryllis, vi har dig adopterat.”

Amaryllis satt med tappad haka.

Maken blev genast sur på sin maka.

”Vi skulle ju aldrig berätta det!”

”Hon läser till läkare, hon skulle se”

var fruns svar på detta.

”Och jag behövde mitt hjärta lätta”

Amaryllis sa sin åsikt snart:

”att hålla det hemligt var inte smart,

hela livet har jag som levt i en bubbla,

och många år har jag fått grubbla, ¨

på varför jag inte liknar er,

men nu vet jag mycket mer.

Men det känns som ett svek att ni inget sagt”

För ett familjegräl var det nu upplagt.

Filippas julkalender del 7

7 december

Neige och Flinga kunde konsten att planera,

de valde några rätter vardera.

Ganska snart satte de igång

att baka under skratt och sång.

Flinga njöt av sin makes sällskap

(trots att en del deg försvann i hans gap)

Maten på festen skulle bli som följer

Först en välkomstdrink som halsen sköljer.

Sedan buffé med julen läckerheter

på ett bord, 2x4 meter.

Sen skulle serveras godis och julkaka,

det var en sådan de nu höll på att baka.

Neige funderade sällan över sitt liv

han var nöjd så länge ingen tittade i hans arkiv…

Filippas julkalender del 6

6 december

Hock lyssnade, med sa sedan klart:

”Det du säger är väldigt rart.

Men jag har redan gjort mitt val i livet.

Det är Lella jag älskar, är inte det givet?”

Amaryllis såg på honom med iskall blick.

Hur kunde han neka erbjudandet han fick.

Han sa: ”Fölåt, vi kan väl vara vänner?”

Men han kan aldrig förstå vad hon känner.

Filippas julkalender del 5

5 december

Den 5 december ringde Amaryllis Hock,

hon ville träffa honom utan hans kära guldlock.

Hon tycke att det nu var tid,

att sluta vara så timid.

Hon ville att han skulle veta

att han ej efter världens bästa tjej behövde leta.

Att han nu kunde få slippa den där Lella,

som aldrig runt honom kunde sluta drälla.

De möttes i parken senare samma dag,

När hon såg honom fylldes hon med välbehag.

Efter några hälsningsfraser gick Amaryllis rakt på sak,

och berättade att han föll i hennes smak.

Hon förklarade ömt sin kärlek till Hock.

Som stoppade händerna i fickorna på sin rock.

Hon sa att han var den enda hon ville ha,

Hon berättade hur allt skulle bli bra.

Filippas julkalender del 4

4 december

Herr och Fru Nisseson var inte unisona

när de med aktiviteter för festen skulle dona.

Deras åsikter gick brett isär,

inte alls som den dagen de först blev kär.

Det var längesen den dagen,

då de senast haft fjärilar i magen.

Nu funderade de båda om de hade gjort rätt val

att försöka samarbeta om denna bal.

I äktenskapets början hade de kunnat kompromissa,

men hur de nu levde kan man ju gissa.

Men trots allt kunde det varit värre,

och deras lyckliga stunder kunde varit färre.

Så de båda tyckte att de klarade sig,

de trivdes med jobben och hade en vacker tjej.

Filippas julkalender del 3

3 december

Flinga var med och planerade maten,

men just nu tänkte hon inte på sallaten.

Hon befann sig idag på ett hospital,

för att lindra sina kval.

Hon hade inte mått bra i magen,

därför var hon sig hos doktorn denna dagen.

Doktorn tog några prover och sa

att det inte var farligt men inte heller bra.

För doktorn var en rädd nisse

och var tyst trots att han visste

att Flinga nog snart skulle dö

innan dagen kom då det blev tö.

Han gav henne en tablett och lova’

att hon skulle bli frisk genom dessa och att sova.

Flinga lämnade sjukhuset i tro

om att hon skulle i magen få ro.

Filippas julkalender del 2

2 december

Hock skulle för festen ansvara,

de andra nämnda ville till hjälp vara.

Den 2 december var de alla samlade,

och de alla olika förslag framlade.

De bildade grupper med olika uppgift,

mat, aktiviteter och dekoration planerades i skift.

I gruppen med utsmyckning av salen

skulle Amaryllis, Hock, Lella göra valen.

Amaryllis ville ha mycket glitter

Vid Lellas förslag kom från Amaryllis fnitter.

Lella ville ha nåt flummigt av glas,

fast en mjuk variant som inte gick i kras.

Hock ville gärna med Lella hålla med,

han ville ju inte på henne bli vred.

Han valde ändå Amaryllis idé,

vilket fick Amaryllis att le.

Amaryllis var nämligen hemligt kär,

i killen som nämnts senast här.

Filippas julkalender del 1

Kära läsare!
Här kommer min egenskriva julkalender. Förhoppningsvis lyckas jag komma ihåg att publicera en del varje dag, men eftersom allt sköts manuellt kan det förekomma otekniska fel.
Här är del 1:

1 december

Snöby var en liten stad,

i vilken varenda nisse var glad.

En igloo, en skooterhandel och ett universitet,

en tomteverkstad, en park och ett diskotek.

I verkstaden var tomtefar själv boss.

Familjen Nissesons hus hade formen av en kloss.

En herr, en fru, och dottern Amaryllis,

som på universitetet fick läsa om läkarremiss.

Grannar till dem var Lella och Hock,

som blivit tillsammans till allas chock.

I stan bodde även Neige och Flinga Snö,

Flinga jobbade i Bagerimiljö.

Denna jul skulle förberedas en fest.

Vad som hände då får du veta härnäst.

Fröjda dig, det är advent!

Så var det dags för första advent igen, en dag som är nästan lika mysig som julafton själv.

På morgonen gick jag till Domkyrkan. Alla andra som var ute samtidigt hade samma mål och när jag kom till kyrkan kvart i elva var det så gott som fullt. Man kunde ju undra om det var någon i Uppsala som inte var på gudstjänst i Domkyrkan idag.

Framför mig satt en man som jag genast kände igen när han vände sig om. Carl-Jan Granqvist, allas vår favorit-snobb satt denna dag också i Domkyrkan.

Det var i alla fall en trevlig gudstjänst, 100 procent advent. Förutom det moderna körstycke kören sjöng någonstans i mitten och det skräckinjagande förspel som orgeln spelade till ”Gläd dig du Kristi brud”.

Första advent är dagen då man kan få typ 10 glas gratis glögg i Uppsala

Stadsmissionen bjöd på glögg på kyrkbacken (är det inte vi som ska bjuda dem på glögg?).

Glöggförsäljarna på julmarknaden bjöd på glögg (blåbär, havtorn, vilken sort som helst)

Någon organisation på stora torget bjöd på glögg (brevid de lustiga julgranspinnarna)

En personal på hemköp gick runt och bjöd på glögg (sen fanns det ingenstans att slänga plastmuggen)

Lite senare, när jag nästan frusit ihjäl på julmarknaden och var hemma hörde jag buller och undrade vad grannen ovanför höll på med.  Insåg att jag bor högst upp och förstod att det måste vara adventsfyrverkeriet i Botaniska som var igång. Tänk att man kan bo här tre adventshelger och lyckas missa fyrverkeriet alla år!

Jag blev så besviken att jag bakade chokladmuffins. När jag skulle ställa tillbaka sockret högst upp i skåpet, höll jag det nog lite fel, för plötsligt regnade det socker från ovan!

Det var så lustigt att jag stod och skrattade en stund innan jag började kämpa med att få bort sockret från kläderna och håret. Om det är någon som undrar, så kan jag berätta att socker fungerar som sand, det tar sig in överallt. Jag kommer förmodligen hitta socker i kläderna några dagar framåt.

Är det förresten normalt att muffins blir skrynkliga, ihåliga underifrån och lite brända på undersidan?

Den tragiska sagan om ett kylskåp med drömmar

Det var en gång ett kylskåp som bodde på Luthagsesplanaden 87. Varje dag tittade kylskåpet längtansfullt ut genom fönstret i den lilla studentlägenheten. Därute låg snön vit trots att det bara var november, vinden blåste kallt och de passerande studenterna drog kappor och halsdukar tätare omkring sig.

Kylskåpet undrade hur världen utanför var. Det såg verkligen mysigt ut med is och snålblåst. Tänk att inte behöva stå och tillverka kyla på insidan utan att faktiskt få vara i kylan! ( för att förstå ett kylskåps känslor kan vi okylskåp väl jämföra det med att istället för att dricka en kopp te, ta ett varmt bad.)

En dag blev längtan för stark. Kylskåpet bröt sig loss från sin plats och tog ett skutt ut i rummet. Han sköt upp dörren och begav sig ut mot friheten genom korridoren. Han ställde sig i hissen, men ack, detta skulle bli hans stora misstag! När hissdörren stängts bakom honom insåg han att han inte hade några händer och därför inte kunde trycka på knapparna. Bedrövad åkte han med hjälp av andra hissresenärer hiss i flera timmar utan att komma till den våning han ville.

Det var detta kylskåp jag mötte i hissen på vägen hem från min första dag på jobbet. Jag blev rätt förvånad när halva hissen upptogs av en vit klumpeduns, men gjorde honom sällskap till fjärde våningen. Jag såg direkt att kylskåpet vad ledset, han brummade inte alls lika muntert som mitt eget kylskåp och hade djupa fåror i pannan. Men eftersom jag inte talar kylskåpens språk lyckades jag inte få kontakt med honom och fick aldrig reda på sanningen bakom hur han hamnat där. Det enda jag kunde göra var att undra vilken idiot som lämnar ett kylskåp ensam i en hiss klockan sju på kvällen. Visst avslutar man ändå ett arbete innan man går hem och lämnar det inte plötsligt för att klockan slagit hem. Kanske orsakades detta av samma dummerjöns som planterat vissna blommor i rabatten utanför min port?

Kan man ha för mycket tid?

”Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting. Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring mig omkring. Onsdag går jag kring och vankar, torsdag sitter jag i tankar. Fredag gör jag vad jag vill, lördag stundar helgen till.”

Detta beskriver precis livet för oss som läser Sociologi B!

Vi lär oss dataprogrammet SPSS och har lektioner två gånger i veckan.

På lektionerna varierar tempot rätt mycket. Ibland får man sitta och vänta på att alla ska ha hunnit fram till en viss punkt och ibland säger det bara klickklickklickklick och sen ser lärarens skärmbild helt annorlunda ut än ens egen.

Förutom lektionerna är vi helt lediga. Vi har inga läxor och det finns ingen meningsfull litteratur att läsa. Som resultat av detta har jag och mina kursare väldigt mycket tid över. Det handlar inte längre om hur man ska hinna med allt, utan istället om hur man ska kunna fylla upp tiden. Vi fikar mycket eftersom vi ju ändå inte har något annat för oss.

Här är min att-göra-lista:

-          Slänga ett par strumpor med hål i

-          Testa alla pennor och se om de fungerar

-          Krysta fram något som skulle behöva tvättas och boka tvätt-tid.

-          Drömma om framtiden.

-          Titta i Ikea-katalogen.

-          Dammtorka skrivbordet trots att det inte egentligen behövs.

-          Titta i mina låder för att inte glömma bort vad jag äger,

Som ni märker är det otroligt meningsfulla sysslor och jag är sjukt oroligt för att jag inte ska hinna med allt….

Om det är något jag lärt mig den här terminen så är det följande; Man KAN ha för mycket tid.

Vem är det som vet något egentligen? Del II

Jag skrev detta inlägg för ganska många veckor sedan nu, men har tydligen glömt att publicera det! Så här kommer nu fortsättningen på
 jakten på tillgodoräknandet av mina utlandsbetyg:

Efter att ha skrivit ett mejl till Utrecht universitet och frågat om betygen fick jag svar att de skulle skickas ”idag”. Brev från Holland tar vanligtvis tre dagar att nå Sverige och efter en vecka hade fortfarande inget brev dykt upp.

Eftersom jag ändå skulle vara i Holland för ett par veckor sedan och ändå skulle passera Utrecht tog jag chansen att titta förbi där och fråga om betygspappret. Jag började med att gå till deras internationella kansli. Där blev jag skickad vidare till deras beteendevetenskapliga fakultet och fick instruktioner om vilket rum i vilken byggnad de satt. Jag gick till den rätta byggnaden, men irrade runt där ganska länge. Jag skulle till korridor H och följde skyltarna. Plötsligt när jag var i korridor F fanns det inga skyltar längre som visade till korridor H och jag började känna mig lite vilsen. Jag hittade en ”student help desk” och frågade där. Där sa de att instruktionerna jag fått var helt fel och gav mig ett nytt rumsnummer. Denhär gången blev det rätt. På fakultetens internationella kansli tog de fram en pärm och gav mig mitt betygspapper. Lätt som en plätt.

Pappret och jag flög hem till Sverige och Uppsala. I min brevlåda väntade förstås ett kuvert med de betygspapper som faktiskt skickats till mig. Sen kom det ett mejl från internationella kansliet i Uppsala som informerade mig om att mina betyg från Utrecht hade kommit och att jag kunde komma och hämta dem.

Jag begav mig till Internationella kansliet där jag fick stå och vänta en kvart på att den jag trodde jag skulle prata med var klar med en annan student. När det var min tur verkade den jag pratade med rätt ovetande. Hon frågade vem som skickat mejlet och gick sen in på en kollegas kontor. Där rotade hon runt lite och hittade faktiskt mina betygspapper. Där stod jag nu med tre originaldokument i min hand.

I porten bredvid Internationella kansliet bor Examensenheten, så dit gick jag. I deras reception träffade jag en annan f.d utbytesstudent som också hade varit i Holland och fått sina betyg jättesent. Han som satt i receptionen visste ingenting, men gick och hämtade en man som hade stenkoll. Han sa åt mig att gå till Sociologen först för att de skulle tillgodoräkna betygen. Jag sa att de hade sagt åt mig att gå till Examensenheten, men han sa att han visste bättre. Han erbjöd sig också att skicka över betygen dit. Så nu väntar jag egentligen på att höra någonting någonstans ifrån.

Mardrömsbröllop...

Nu har det hänt, jag har även på natten börjat drömma om bröllopet. Både inatt och natten innan. Inatt var det mardrömsversionen.

Det var vår bröllopsdag och allt var kaos. Vi skulle vigas kl. 14.00 och av någon anledning hade pappa bokat tid för mig hos frisör och make-up-artist. Han hade bokat in detta klockan tolv, vilket jag insåg aldrig skulle funka eftersom vi skulle hinna fotograferas innan vigseln. Dessutom var jag ledsen för att det bara hade kommit ett tiotal gäster till bröllopet.

Plötsligt kom jag på att jag hade glömt kvar slöjan hemma.

- Mamma, jag har glömt slöjan! Skrek jag till mamma som tyckte det var lika illa.

Jag gav mig iväg för att hämta slöjan. Tyvärr var det typ två meter snö ute och man hade inte hunnit ploga färdigt. Medans snöplogen plogade den vänstra sidan av vägen jag var på försökte jag kämpa mig upp ut snön. Jag kom ingen vart och lyckades tyvärr inte ta mig upp ur snödrivan.

Ska det fortsätta såhär varenda natt, så kan man ju undra hur jag kommer må när bröllopsdagen kommer. Men visst finns det något positivt med mardrömmarna också. Jag har lärt mig att jag inte ska låta pappa boka in frisörtiden, att jag ska komma ihåg slöjan och att jag inte ska ge mig ut på oplogade vintervägar. Vilken tur att vi gifter oss på sommaren!  

Vad krävs för att få sjunga i en estnisk kör?

I helgen var vi på körresa till Tallinn, Estland och hade konsert med en estnisk kör. Efter konserten hade de bokat en halv pub där de bjöd på drinkar. I detta möte fick jag lite inblick i den estniska kulturen. Den är något annorlunda….

Under kvällen hade vi ett litet utbyte med presenter som tack. Den estniska kören fick ett par av våra cd-skivor och en bok med svenska körsånger. Vi fick varsin kortlek som de själva gjort. På korten var det foton av körmedlemmarna. Utspökade. Och halvnakna. Jag överdriver inte!

Jag satt vid ett bord med Mårten från min kör och ett antal estniska tjejer. När vi pratat en stund frågade Mårten om namnen på tjejerna till höger om honom. De sa sina namn och han sa att han nog inte skulle komma ihåg dem.

”That doesn’t matter,” sa hon som satt till vänster om mig ” Those two are occupied, only Liiva is avliable”.

Jag tror faktiskt inte att det var det Mårten ville veta….

Därefter fortsätte samtalet som följer:

”I have been married to the conductor”, sa Liiva och alla fnissade.

“He has been married to many girls in the choir!”, sa någon och alla fnissade igen.

 Jag tror att både jag och Mårten undrade lite hur vi skulle tolka det där. Kanske bäst att inte tolka alls.

Sen frågade de:

”How many girls have your conductor been married to?”

”Only one” svarade vi, ”and she is not in the choir anymore”.

När man hör det här undrar man ju lite. Vad krävs egentligen för att man ska komma in i en estnisk kör?

En vanlig dag som student

Idag har jag för ovanlighetens skull varit i skolan hela dagen, dvs från 10 till 18.

Vi inledde dagen med ett seminarium där den första timmen ägnades åt frågor vi fått att förbereda. Frågorna handlade bland annat om byggarbetarna som riskfyllt skulle renovera Skaknästornet i Tierp och Citronen AB kopplande till fackförbundet Fruktarbetaren. Precis som förra veckan ägnade vi den första timmen åt de två första frågorna och de återstående fem stressades igenom.

Mellan seminariet och dagens föreläsning var det fyra timmar som min grupp ägnade åt grupparbete. Det är en stor utmaning att hitta sittplatser på ekonomikum mitt på dagen, och vi sprang runt i hela byggnaden innan vi hittade ett bord som verkade kunna bli ledigt inom några minuter. Vi stod och vänta några minuter vid bordet tills hon som satt där gick. Under mötet diskuterade vi bl. a. sakliga grunder för avsked, mobiltelefoner, räntelag, sällskapsspel, LAS, diskning, delbetalning, framtidens teknik, redovisningen, de förbipasserandes kläder (det hör till kulturen på ekonomikum) m.m. Mycket effektivt arbete….

Under diskussionen ringde någon från Snerikes till mig för att berätta att bordet jag bokat inför kvällen, stod utomhus på verandan. Det ansvarige hade glömt att nämna det bokningsbekräftelsen. Jag blev jätteglad eftersom jag visste att de jag bokat till absolut ville sitta ute i kylan och höstvinden. Visst är det en härlig utmaning att äta med stelfrusna fingrar och försöka fånga salladsbladen som blåser iväg med nordanvinden.

Han som ringde tröstade mig med att filtarna nog räckte till oss eftersom vi var tidiga och att vi fick gå före i kön.

Föreläsningen var något mindre virrig än den förra vi hade med samma förläsare. Mitt under PowerPoint- presenationen dök det upp en liten ruta som informerade oss om att ”Maria” hade loggat in på Skype. Några sekunder senare dök det upp en chatruta med texten ”haha”…

Mycket kul kan det bli där läraren inte har full koll på tekniken.

Som ni kanske redan har listat ut så blev det ingen middag på Snerikes. Istället gick vi till Uplands nation. Där fick vi vänta ungefär 50 minuter på maten. Vissa av oss hann äta upp innan vissa andra fick mat. Jag fick förstås min taco-tallrik sist. Det som är lite klurigt med nationen är att det är svårt att garantera kvalitén på maten på grund av den höga personalomsättningen. Om man har tur är det en duktig kock som står i köket, om man har otur får man en nybörjare som knappt vet hur en hamburgare ser ut. Jag hade lite otur, för min taco-tallrik hade jag kunnat göra bättre själv. Det var rätt torr och överöst med vitlökssås (på tacos?!). Det var i alla fall trevligt sällskap och det gick att höra vad de andra sa flera gånger under kvällen då ljudnivån i rummet tillfälligt sänktes.

Här ska ni få några fina bilder jag tog på min höstpromenad igår.

En halsning fran Holland

Sitter nu i Gerwins rum med buller och bang utanfor fonstret. De bygger namligen om pa gatan och ska byta alla fonster, dorrar och takpannor. Som tur ar haller de pa med taket just nu, sa det finns en chans att jag slipper byggarbetare pa frukostbordet. I vilket fall ska jag snart ta mig till Utrecht.
Det ar valdigt bekant att vara tillbaka i Holland, roligt forstas att traffa Gerwin, men inte direkt nylandsspannande. Men visst ar det lite skont att att man kan landet och Gerwins familj. Jag vet nar tagen fran hans foraldrar gar, jag vet var spindlarna brukar sitta och jag foljer husets tysta regler (t.ex att inte ta ner duschmunstycket fran vaggen, for da blir det blott overallt).

Nar jag kom motte Gerwin mig pa flygplatsen med en enorm hjartformad ballong. Valdigt sott, men det var med viss moda vi tog oss fram med den pa taget. Alla tittade pa oss. Fast inte lika mycket som pa hunden som skrek pa gardagens tagresa.
I lordags var vi ute och shoppade. Han som hade pengar kopte lite klader och hon som inte hade pengar fick noja sig med att bestamma vad han skulle kopa.
Pa kvallen tittade vi pa Hollands basta tv-program; komediserien "kinderen geen bezwaar''. Verkligen synd att ni som inte pratar hollandska inte kan se den, den ar hiskeligt rolig och i klass med "friends".
Igar var vi som vanligt i kyrkan, dar jag bade har lart mig att undivka deras ackliga te och lata bli att snubbla pa alla sma barn som springer omkring runt ens ben under fikat.
Vi tittade en en kortis hos Gerwins farfar innan vi akte till Wageningen. Han ar ratt tystlaten, men har en vaninna som alltid ar dar och som pratar oupphorligen. Jag forstar inte allt hon sager, hon anvander lite foraldrade ord och uttryck, men jag brukar nicka och le och da pratar hon vidare.

Na, nu ska jag planera min avfard. Hantverkarna verkar ha paus, for det ar tyst nu. Eller sa har jag tappat horseln.

Kultur i natten

Kulturnatt i Uppsala. Ett vimmel av människor i sensommarmörkret, musik på avstånd och ljus överallt. Det dansas, sjungs och talas i vartenda gathörn. Utanför Forumgallerian står precis som förra året, Uppsalas Swingdans-förening. Iklädda det senaste modet från Swingdans-tiden snurrar unga och gamla runt på det provisoriska trägolvet. Det ser sjukt roligt ut och precis som förra året önskar jag att jag också kunde dansa som dem.

Jag hinner inte se så mycket av dansen eftersom jag måste skynda vidare till mitt eget uppträdande med Uppsala Kammarkör. Vi bidrar till Kulturnatten med både estniska och svenska sånger vilket verkar uppskattas av publiken för de applåderar mycket.
Efter framträdandet hänger jag runt med en körkompis på stan. Vi tränger oss fram på gatorna, stannar och pratar med folk, tittar lite på det vi går förbi. Fast när vi passerar St Eriks snabbar vi på stegen för att rädda trumhinnorna från att sprängas av det höra rock-oväsendet. Vi sätter istället kurs mot Helga Trefaldighet och Domkyrkan, för att mata öronen med musik av det klassiska slaget.

I Helga Trefaldighet hittar vi en konsert med två präster som sjunger visor och spelar gitarr. Efter ett par sånger tycker vi det räcker. Visst kunde de sjunga, men rösterna räcker inte riktigt för att kunna hålla konsert med god kvalitet. Idoljuryn skulle inte ha släppt igenom dem.

Vi går över till Domkyrkan där domkyrkokören står och sjunger modernt. Orgeln brusar och den välbesökta kyrkan fylls av körmusik som skulle ha passat bra i en skräckfilm. Inte kanske njutbart direkt, men rätt imponerande. Vi sitter kvar när konserten är slut och lyssnar på lite mildare, sakrala toner från kyrkans ungdomskör.
Eftersom jag har planerat att titta på Västgöta Nations Teaters pjäs klockan tio går jag innan konserten är slut och beger mig tvärs över domkyrkoplan till Gustavianum. Där hamnar jag sist i en lång kö av människor och förstår direkt att inte alla kommer få plats. Jag blir lite besviken när dörren stängs en meter framför mig och vakten förkunnar att det inte får plats fler i salen.

Jag lämnar huset och vandrar ner mot ån och hittar ett stånd där alla varianter av chokladbollar säljs. Mina kontanter räcker inte, så jag sätter kurs mot en bankomat. Det är tur att man inte är ny i Uppsala längre. Om jag hade varit det så hade jag säkert ställt mig i den fem meter långa bankomatkön nere vid ån istället för att gå upp till de lediga bankomaterna vid stora torget. Varför stå en kvart i kö, när man kan gå tio meter bort och välja mellan tre olika lediga bankomater? Jag kan inte låta bli att i tankarna dumifiera de står står i den långa kön.

Utanför stadsbiblioteket är det bokbord där biblioteket säljer ut sina gamla böcker. Kommer man halv elva på kvällen är det ju klart att alla kända författare är utplockade redan, men jag hittar en okänd bok som enligt recensionerna på baksidan ska vara otroligt bra. För fem kronor är det värt att chansa, så jag köper boken och går ner mot min cykel. På vägen passerar jag chokladbolls-ståndet och köper en kolaboll med vaniljsmak. Det visar sig vara otroligt god och nöjd med kvällen cyklar jag hem genom kulturnatten.

Föreläsning av paus och luft

Nu har skolan satt igång på riktigt och vi har haft några föreläsningar. Igår hade vi vår första föreläsning med en annan lärare än tidigare. Den var något speciell och en aning... luftig.

Föreläsningen började, som de flesta, med att läraren startade sin powerpointpresentation. Sen började han tala utifrån den första bilden. Allteftersom tiden gick började vi förbryllat bläddra i de utskriva presentationer han hade delat ut för att försöka följa med i det han sa. Jag kom fram till att han fortfarande var kvar på första bilden, trots att han nämde det som stod på bild 10 och 18 också.
En kvart in i föreläsningen ringde lärarens telefon. Han sa att det var viktigt och gick ut för att svara. Alltså en kvarts paus för studenterna. När han kom tillbaka mumlade han fram någon utsäkt om någon dotter som var utomlands och fortsatte sen föreläsningen där han börjat.
Efter ytterligare 20 minuter var det enligt klockan dags för paus och det blev tio minuters paus. Läraren berättade att efter pausen skulle vi börja titta på powerpoint-bilderna. Aha, det är då vi börjar på riktigt, tänkte jag.
När pausen var över gick vi igenom bilderna i ett rasande tempo! Han kommenterade en del bilder, men de flesta fick kommentaren "Det här kan vi hoppa över", eller "Det här behöver inte ni kunna", eller "Dethär hör till en annan kurs." Ett ljud av intensivt bläddrande i utskrifterna hördes ständigt under föreläsningen då vi försökte hänga med i lärarens tempo.
Vid föreläsningens slut hade vi hunnit hoppa över de flesta bilderna i presentationen.
Men trots att föreläsningen mest bestod av paus och överhoppade presentationsbilder, måste jag ändå säga att jag lärde mig en del. Till exempel skillnaden i rättigheter mellan handelsbolag, stiftelse och enskild firma.

Vem är det som vet nåt egentligen?

Igår gjorde jag ett första försök att få mina utbytesstudier tillgodoräknade. Inte helt lätt.

Jag började med att gå till sociologen för att leta rätt på Lovisa som jag hade mest kontakt med innan jag åkte. Hennes namn satt inte kvar på dörren, så jag frågade studievägledaren var hon satt.
   ” Hon sitter en trappa ner, men hon är inte ansvarig för utbytesstudierna längre.”
   ”Vem ska jag prata med då? Kan du något om sånt här?”
   ”Prata med Margareta”, sa studievägledaren och skickade mig tvärs över korridoren.

Margareta undrade var jag hade varit och sa att hon aldrig hade varit med om något sånt här tidigare, eftersom hon jobbat sen i februari. Hon bläddrade igenom en pärm för att få vägledning, men hittade bara information om utresande eller från annat land inkommande studenter.
   ”Du får nog prata med Margareta (en annan alltså)”, sa hon och var på väg ut från kontoret för att leta rätt på Margareta.
    ”Eller Kerstin!” Utbrast hon och stoppade en kollega som höll på att passera, ”du kanske vet något om det här?”
Kerstin sa att det nog var internationella kansliet som hade hand om tillgodoräknanden och att det nog var dit mina betyg hade skickats.
Studievägledaren som hade hört vår konversation sa plötsligt:
   ”Gå till internationella kansliet så skriver de in betygen i systemet. Sen får du komma tillbaka hit så vi kan tillgodoräkna poängen i sociologi B-kursen.
    ”Vem av er ska jag prata med då?” frågade jag och fick klart för mig att det var studievägledare som skulle fixa med poängen.
Jag gav mig av mot internationella kansliet som ligger 10 minuters promenadväg bort. Som tur var hade de öppet. Där var det några små kontor och som tur var fanns en karta över vem i vilket rum som var ansvarig för vad. I rummet där ansvarig för Erasmus satt, var det tomt. Jag frågade kollegan i rummet bredvid och just då dök personen i det första rummet upp.
Jag förklarade min situation och fick höra att jag nog var på fel ställe. Hon kollade igenom en hög med inskickade betyg, gick iväg en stund för att fråga en kollega och kom sen tillbaka.
    ” Betygen ska ha skickats till sociologen” sa hon ”och för att få poängen tillgodoräknade måste du gå till Examensenheten i huset härintill.”
Hon frågade vilka jag pratat med på sociologen och sa åt mig att istället prata med Vessela.

Så jag tog mina fötter och traskade tillbaka till Sociologiska institutionen. Informerade studievägledaren om internationella kansliets svar och frågade var Vessela satt.
Vesselas kontor var stängt och mörkt, ingen besvarade min knackning.
Eftersom jag inte verkade ha något mer att göra på sociologen gick jag hem och skickade ett mejl till Vessela för att fråga vilka tider hon var där. Fick svar efter en timme att jag skulle vända mig till examensenheten. Skickade tillbaka ett mejl och frågade om hon hade sett till de betygspapper Holland skulle skicka. Hon sa att ”ingenting kommer till dem” och att pappret ska skickas till examensenheten.

Jag kommer inte ihåg att jag skrivit någon adress till examensenheten på mina ansökningar och misstänker att pappret ändå kommer hamna på sociologen. Men det verkar som Holland ska skicka en kopia till min uppsalabrevlåda också, så jag får väl mejla till Holland och fråga när det kommer och sen springa runt igen med pappret i handen…