Hu uttalas de svenska språket ijentligen?

I torsdags kom jag som vanligt hem sent på kvällen eftersom jag hade haft lektion. Gerwin har alltid gått och lagt sig redan när jag kommer hem från skolan. När jag denhär kvällen stack mina nycklar i låset och dörren inte gick att öppna förstod jag genast vad problemet var. Gerwin hade låst dörren och lämnat sina nycklar i låset! Jag har smått oroat mig för det här tidigare för Gerwin sover väldigt djupt och vaknar inte av en knackning på dörren. Jag knackade i alla fall hårt på dörren, men det hände förstås inget. Jag ringde till Gerwins mobil, men den hade han stängt av. Det automatiska lyset i trappan släktes och eftersom sensorn är trasig i den övre trapphallen stod jag i kolmörker. Jag började knacka och slå så hårt jag kunde på väggar och dörr medan min trötta hjärna sökte efter lösningar. Tyvärr kom den bara på att vi inte känner någon i närheten man gå till, att alla i vilket fall förmodligen sov vid denhär tiden och att det inte skulle hjälpa att ringa till varken Gerwins föräldrar eller mina. Inte förrän långt senare kom hjärnan på att det finns hotell i denhär staden.

Efter en stunds bankande och ropade hörde jag i alla fall Gerwins röst som mumlade något.

”Släpp in mig!” ropade jag, och snart stod en halvsovande Gerwin i dörren och bad om ursäkt.

Det är intressant att ge lektioner i sitt eget språk. Plötsligt måste man bli väldigt medveten om sitt eget uttal. Allmänt kan man ju tycka att vi i Sverige uttalar ord som de står, men det är inte alls särskilt sant. Om man säger ett enda ord, talar långsamt eller läser en text tenderar man att uttala orden som de står skrivna och inte som man egentligen säger. Ta t.ex meningen ”Jag fick inte tillräckligt med information från busschauffören imorse” uttalas ”Ja fick inte tillräcklit me infomasjon från busschaförn imoshe”.

Eller

”E de nån som vet hu mycke klockan e? Jo, den e kvart öve tie.”

Jag blir inte klok på om jag egentligen säger tio eller tie. 

De blir lite konstit om man skriver de man säjer fonetist. Det blir lite konstigt när man ska förklara saker också.

”Jo, det står tjugonio, men man säger shu-nie”

”Ja, när man har två skor säger man två skor men när man har ett par skor så säger man ett pa shkor.”

Nu kanske ni tänker ”nejdå, inte säger man väl ett pa shkor!”. Men säg det snabbt och naturligt så hör ni själva. Det är för att r:et i ”par” hamnar framför s:et i ”skor” och rs uttalas som ett sje-ljud i svenska.

För er som minns att jag gjorde ett matteprov i somras kan jag berätta att jag nu äntligen har fått poängen. För att klara provet skulle man ha 103 poäng. Jag hade 102. Nära skjuter ingen hare, så jag hoppas jag får några mer tursamma frågor i januari.

Jag hade utvecklingssamtal med min studiehandledare häromdagen och när man har det ska man ha med sig en egengjord utvecklingsplan. Jag hade som en av mina punkter på planen att jag ville förbättra min holländska. Min mentor föreslog att jag skulle använda mina valbara kurspoäng till att sätta ihop en egen kurs tillsammans med läraren i logopedi. Jag hade aldrig trott att jag skulle få hitta på något helt eget och få studiepoäng för det! Dessutom tycker jag att det är egentligen är ett personligt problem som jag ju borde lösa själv. Det är ju jag som valt att läsa en utbildning på ett annat språk. Min mentor trodde i alla fall att jag kunde få inkludera det här som en del av mina studier.

Jag funderar på att gå över till heltidprogrammet istället för att läsa deltid. Där har jag också fått mycket hjälp. Min mentor har kollat upp saker och pratat med folk. Min mattelärare som också sitter i någon examens-kommité håller dessutom på att kolla upp om jag kan få studiebidrag från Holland. Det tycker jag verkligen är mitt ansvar för det har ju inget med studierna att göra, så det märks verkligen att lärarna bryr sig om eleverna (och att holländarna inte bara vill spara på sina egna pengar utan även gör sitt bästa för att andra ska kunna spara pengar).

Om Uppsala universitet var ett vandrarhem är CHE ett fyrstjärnigt hotell. 

Förra veckan var jag i Sverige! Det var roligt trots att det spöregnade nästan hela tiden.

Jag gjorde ungefär det man gör i Stockholm: gick på museum, gick på Dramaten, vandrade Drottninggatan, åt Sushi, gick i Mood-gallerians gångar men förstås inte i affärerna, åkte pendeltåg, blev hämtad av pappa i Rotebro och andra Stockholmstypiska saker.

Lyftet från Amsterdam

Jag har köpt julkalendrar i Stockholm, för här är det väldigt svåra att få tag på. Det var ingen som hade börjat sälja kalendrar än i Stockholm, men mamma och jag gick till en liten barnbokhandel där det visade sig att de hade väldigt god service. De konkade helt enkelt fram en stor kartong från magasinet och lät oss välja kalendrar. Sen bar de ner kartongen igen, för det var ju lite tidigt för att sälja kalendrar.

I tisdags smygpraktiserade jag i min mosters skola. Tyckte det var bra att ha gjord det på mitt eget språk innan praktiken här drar igång. Det gick bra och var roligt. Jag berättade om Holland. Barnen lyssnade och sen vek vi tulpaner. Om jag misslyckas med praktiken i Holland kan jag alltså skylla på språket.

När jag kom tillbaka till Holland möttes jag på flygplatsen av Gerwin och två kompisar. Eller så var det i alla fall meningen. De var lite sena och jag hade redan hunnit till tåget innan de kom. Det var rena turen att Gerwin lyckades få syn på mig där jag satt i tåget. Han drog ur mig ut tåget innan det hann gå. De andra hade spritt ut sig för att parkera bilen och leta i ankomsthallen, men vi samlade oss snart och fikade på Starbucks. 

Om en vecka har jag prov i Nederländska, så det håller jag på och övar för fullt. Satsdelerna börjar falla på plats, men jag har lite problem med om ord stavas med c eller k. Ibland stavas orden precis eller nästan som i engelskan nämligen som i engelskan (t.ex ordet insect) och ibland stavas de som eller nästan som på svenska (t.ex. karamel). Det är inte lätt att hålla i huvudet när det är som på vilket språk. Dessutom dyker det upp ord som ska stavas som på franska (t.ex confisqueren (konfiskera)). Sen finns det ord som är svåra på alla språk (sv: kapuschong, nl: capuchon, eng: capuche). Vi får se hur det går... Man har tre chanser på sig innan man blir utkastad från utbildningen.

Ruinen och den svenska bungalown

Dös

I helgen har vi varit på ”familjehelg” med ”lilla” familjen Bos, vilket är tradition att göra i samband med min svärmors födelsedag. I år åkte vi långt bort, ända till den provinsen Drente, ganska långt norrut. Vi hyrde en ”svensk bungalow” utanför en by som hette Ruinen. Vi såg inte till några ruiner, men bungalow såg ganska svensk ut på utsidan. Förutom furudörrarna var det på insidan typisk holländsk. Ingen ugn, pytteliten toa med bara kallvatten i kranen, trånga korridorer och alldeles för få ikea-möbler.

Familjedrös på dös

Resan dit gick oväntat bra. Vi kunde välja mellan många byten och kort restid eller få byten och en evig restid. Vi valde mittemellan, det vill säga tre byten och 2,5 h restid. Marginalerna mellan bytena var minimala och jag hade förväntat mig att missa redan första bytet. Tack vare snabba fötter och en viss erfarenhet av tågstationer i rusningstid hann vi med alla byten förutom det sista. Lyckligtvis var vi då så nära att Gerwins pappa kunde hämta oss på stationen i Meppel där bussarna gick en gång i timmen. Vi åt middag med Gerwins föräldrar och tog sent på kvällen emot Arwin och Rianne samt deras barn som inte var så glada över att blir väckta när de sovit så gott i bilen.

Vår bungalow. Eller stuga skulle jag säga.

På lördagsmorgonen öste regnet ner och för att inte bli blöta åkte vi till ett fjärilshus i närheten. Blöta med vi i alla fall för där var det ju regnskogsklimat. Kameror och glasögon immade igen och efter en kvart glänste vi alla av svett. Fjärilarna var fina. Det var en stor fjäril som tyckte väldigt mycket om Gerwin. Det slog sig ner på hans ben och satt sen kvar där. Först var det roligt, men efter att ha fläktat och blåst och skakat och hoppat undrade vi om Gerwin för alltid skulle få ha en fjäril på benet. På något sätt lyckades Arwin i alla fall få bort fjärilen och vi kunde gå ut i kylan.

Det hade slutat regna så vi åkte till en så kallad dös, ett fornminne typ Hollands version av Stonehenge. Det var inte jättestort, men intressant.

Innan vi åkte tillbaka till stugan åt vi glass och lekte i en lekpark för det ville Joanne väldigt gärna.

Giethoorn

När vi kom tillbaka till campingen spelade vi minigolf. Joanne och Gideon spelade på sitt egna sätt. Joanne spelade en stund tillsammans med Rianne, men gick sen till lekparken bredvid. Gideon roade sig med att doppa golfbollarna i det regnvattenfyllda hålet på bana tre.

På söndagen besökte vi en av Hollands mest pittoreska byar Giethoorn. Det var som ett museum fast på riktigt. Kanaler, broar och vackra trädgårdar. Vi hyrde en båt och brummade fram i ett långsamt tempo under broarna. Det var väldigt fint den första halvtimmen och påminde om kärlekstunneln på Gröna Lund. Sen kom vi ut på en sjö där det blåste kallt och sen genom en lite för lång kanal där utsikten bestod av vass, vatten och träd. Kallt, tråkigt, långt och barnen skrek. Mina fötter kändes som de hade åkt skridskor en hel dag i minus femton grader, dvs jag kände ingenting. Så småningom kom vi i alla fall i land och kunde gå en kort promenad innan helgen plötsligt var slut och vi åkte hem till Rhenen med förvånansvärt perfekta anslutningar.