Ruinen och den svenska bungalown

Dös

I helgen har vi varit på ”familjehelg” med ”lilla” familjen Bos, vilket är tradition att göra i samband med min svärmors födelsedag. I år åkte vi långt bort, ända till den provinsen Drente, ganska långt norrut. Vi hyrde en ”svensk bungalow” utanför en by som hette Ruinen. Vi såg inte till några ruiner, men bungalow såg ganska svensk ut på utsidan. Förutom furudörrarna var det på insidan typisk holländsk. Ingen ugn, pytteliten toa med bara kallvatten i kranen, trånga korridorer och alldeles för få ikea-möbler.

Familjedrös på dös

Resan dit gick oväntat bra. Vi kunde välja mellan många byten och kort restid eller få byten och en evig restid. Vi valde mittemellan, det vill säga tre byten och 2,5 h restid. Marginalerna mellan bytena var minimala och jag hade förväntat mig att missa redan första bytet. Tack vare snabba fötter och en viss erfarenhet av tågstationer i rusningstid hann vi med alla byten förutom det sista. Lyckligtvis var vi då så nära att Gerwins pappa kunde hämta oss på stationen i Meppel där bussarna gick en gång i timmen. Vi åt middag med Gerwins föräldrar och tog sent på kvällen emot Arwin och Rianne samt deras barn som inte var så glada över att blir väckta när de sovit så gott i bilen.

Vår bungalow. Eller stuga skulle jag säga.

På lördagsmorgonen öste regnet ner och för att inte bli blöta åkte vi till ett fjärilshus i närheten. Blöta med vi i alla fall för där var det ju regnskogsklimat. Kameror och glasögon immade igen och efter en kvart glänste vi alla av svett. Fjärilarna var fina. Det var en stor fjäril som tyckte väldigt mycket om Gerwin. Det slog sig ner på hans ben och satt sen kvar där. Först var det roligt, men efter att ha fläktat och blåst och skakat och hoppat undrade vi om Gerwin för alltid skulle få ha en fjäril på benet. På något sätt lyckades Arwin i alla fall få bort fjärilen och vi kunde gå ut i kylan.

Det hade slutat regna så vi åkte till en så kallad dös, ett fornminne typ Hollands version av Stonehenge. Det var inte jättestort, men intressant.

Innan vi åkte tillbaka till stugan åt vi glass och lekte i en lekpark för det ville Joanne väldigt gärna.

Giethoorn

När vi kom tillbaka till campingen spelade vi minigolf. Joanne och Gideon spelade på sitt egna sätt. Joanne spelade en stund tillsammans med Rianne, men gick sen till lekparken bredvid. Gideon roade sig med att doppa golfbollarna i det regnvattenfyllda hålet på bana tre.

På söndagen besökte vi en av Hollands mest pittoreska byar Giethoorn. Det var som ett museum fast på riktigt. Kanaler, broar och vackra trädgårdar. Vi hyrde en båt och brummade fram i ett långsamt tempo under broarna. Det var väldigt fint den första halvtimmen och påminde om kärlekstunneln på Gröna Lund. Sen kom vi ut på en sjö där det blåste kallt och sen genom en lite för lång kanal där utsikten bestod av vass, vatten och träd. Kallt, tråkigt, långt och barnen skrek. Mina fötter kändes som de hade åkt skridskor en hel dag i minus femton grader, dvs jag kände ingenting. Så småningom kom vi i alla fall i land och kunde gå en kort promenad innan helgen plötsligt var slut och vi åkte hem till Rhenen med förvånansvärt perfekta anslutningar.