Mardrömsbröllop...

Nu har det hänt, jag har även på natten börjat drömma om bröllopet. Både inatt och natten innan. Inatt var det mardrömsversionen.

Det var vår bröllopsdag och allt var kaos. Vi skulle vigas kl. 14.00 och av någon anledning hade pappa bokat tid för mig hos frisör och make-up-artist. Han hade bokat in detta klockan tolv, vilket jag insåg aldrig skulle funka eftersom vi skulle hinna fotograferas innan vigseln. Dessutom var jag ledsen för att det bara hade kommit ett tiotal gäster till bröllopet.

Plötsligt kom jag på att jag hade glömt kvar slöjan hemma.

- Mamma, jag har glömt slöjan! Skrek jag till mamma som tyckte det var lika illa.

Jag gav mig iväg för att hämta slöjan. Tyvärr var det typ två meter snö ute och man hade inte hunnit ploga färdigt. Medans snöplogen plogade den vänstra sidan av vägen jag var på försökte jag kämpa mig upp ut snön. Jag kom ingen vart och lyckades tyvärr inte ta mig upp ur snödrivan.

Ska det fortsätta såhär varenda natt, så kan man ju undra hur jag kommer må när bröllopsdagen kommer. Men visst finns det något positivt med mardrömmarna också. Jag har lärt mig att jag inte ska låta pappa boka in frisörtiden, att jag ska komma ihåg slöjan och att jag inte ska ge mig ut på oplogade vintervägar. Vilken tur att vi gifter oss på sommaren!  

Vad krävs för att få sjunga i en estnisk kör?

I helgen var vi på körresa till Tallinn, Estland och hade konsert med en estnisk kör. Efter konserten hade de bokat en halv pub där de bjöd på drinkar. I detta möte fick jag lite inblick i den estniska kulturen. Den är något annorlunda….

Under kvällen hade vi ett litet utbyte med presenter som tack. Den estniska kören fick ett par av våra cd-skivor och en bok med svenska körsånger. Vi fick varsin kortlek som de själva gjort. På korten var det foton av körmedlemmarna. Utspökade. Och halvnakna. Jag överdriver inte!

Jag satt vid ett bord med Mårten från min kör och ett antal estniska tjejer. När vi pratat en stund frågade Mårten om namnen på tjejerna till höger om honom. De sa sina namn och han sa att han nog inte skulle komma ihåg dem.

”That doesn’t matter,” sa hon som satt till vänster om mig ” Those two are occupied, only Liiva is avliable”.

Jag tror faktiskt inte att det var det Mårten ville veta….

Därefter fortsätte samtalet som följer:

”I have been married to the conductor”, sa Liiva och alla fnissade.

“He has been married to many girls in the choir!”, sa någon och alla fnissade igen.

 Jag tror att både jag och Mårten undrade lite hur vi skulle tolka det där. Kanske bäst att inte tolka alls.

Sen frågade de:

”How many girls have your conductor been married to?”

”Only one” svarade vi, ”and she is not in the choir anymore”.

När man hör det här undrar man ju lite. Vad krävs egentligen för att man ska komma in i en estnisk kör?