Time to say goodbye

Hoorn

Idag skrev jag min sista tenta här på Christelijke Hogeschool Ede. Den var jättesvår, men enligt vad mina klasskompisar säger räckte resultatet till godkänt. Det var en tenta om hälsa och trygghet i skolan. Det var flervalsfrågor, men svåra eftersom många handlade om vilken organisation som gjorde vad, typ: "i en skola vill man kartlägga barnens sociala-emotionella utveckling, vilken organisation passar bäst?" ABH, GTR, LPE eller SDN. Jag måste ha hoppat över tre bokstäver i litteraturen. Eller var sägs som frågan 'om ett barn har en vårta, hur kan man förebygga att den sprids? Två av alternativen löd: Barnet kan ha gympaskor på under gympan eller barnet kan torka händerna på en egen handduk. Det beror väl på om vårtan sitter på handen eller foten? Och ingår strumpor i alternativet om skorna?

I helgen var jag hos Gerwins föräldrar. Vi besökte ett museum som hade gamla saker bland annat från ostindiska kompaniet. Vi parkerade i staden Hoorn och jag och svärmor började promenera mot museet medan svärfar betalade parkeringen. Vi kom fram till museet och gick in. Efter en kvart började vi undra hur det kunde ta sån tid att köpa en parkeringsbiljett. Efter ytterligare en stund ringde vi till hans mobiltelefon, men fick inget svar. När nästan 50 minuter hade gått erbjöd jag mig motvilligt att gå ut i kylan för att leta. Jag gick mot bilen, men det fanns ingen bil att gå till! Först undrade jag om jag mindes fel var bilen stod, men sen började jag misstänka att Gerwins pappa nog flyttat på bilen. Jag kunde inte göra annat än att gå tillbaka till museet. Där stod svärfar och skulle precis ringa mig. Han hade inte haft mynt att betala parkeringen med och hans kort togs inte emot. Inte heller förbipasserandes kort funkade i automaten. Eftersom det gick runt lapplisor just då bestämde han sig för att hitta ny parkering. Alltså snurrade han ett par varv runt staden och hittade parkering en kilometer bort. Sen gick han till museet och en timme efter ankomst kunde vi alla njuta av en fin museumsupplevelse. Av detta kan vi lära oss att du alltid ska se till att den som parkerar har med sig mynt.  

Det här blir väl mitt sista inlägg från Holland. För att höra vidare historier (t.ex allt om den holländska drottningen, sprickan i väggen ovanför, eller hur tentorna egentligen har gått) får ni fråga mig live. Jag kommer nämligen hem imorgon; klockan 23.00 landar jag på Arlanda. För att stanna! (inte på Arlanda alltså, men i Sverige).  

Här är saker jag kommer sakna i Holland

Busschaufförerna

Svenskaeleverna

Det milda vädret och den fantastiska blommande våren.

Alltid extrapriser i mataffären

Terrassen i Rhenen

Kyrktornets plingande melodier

Att holländarna skrattar så hjärtligt

Att man får vara som man vill

Alla vänner

Ser ni den holländska flaggan mot orange bakgrund?

Saker jag ser fram emot i Sverige:

Brämhults juice

Att tala mitt eget språk

Arlas milda yoghurt

Köpa glutenfritt bröd

Att träna på Friskis

Ica Maxi

Ostar som är lätta att hyvla

Alla vänner

Te och snö och te

Maten jag får här är väldigt holländsk. På gott och ont. Till frukost äter jag bröd med ost och dricker ett glas mjölk (i avsaknad av juice, vilket jag nog ska köpa). Till lunch äter jag bröd med ost igen, fast dricker vatten eller te. Middagen består ofta att potatis, köttbit och kokt grönsak. Som i de flesta holländska familjerna. Oftast är maten god, men när det serverades besk brysselkål, beska endiver och efterrätten var en torkade aprikoser (vilket jag inte gillar) med en slags maräng tänkte jag att jag skulle laga lite mer mat åt familjen. De skruvade pommes friten däremot var både roliga och goda.

 Jag behöver aldrig sakna te, för det erbjuds mig hela tiden. I skolan dricks det väldigt mycket te. Först klockan åtta på morgonen innan eleverna kommer. Sen igen klockan halv elva när eleverna har rast. Sen igen vid lunchen klockan halv ett och därefter klockan kvart över tre när eleverna har gått hem. När jag kommer hem får jag också en kopp te och erbjudandet återkommer igen senare på kvällen. Skulle jag dricka en kopp te vid alla tillfällen blir det 6 gånger om dagen. På torsdag och fredag kommer dessutom ett till tillfälle, vid halv tio-tiden. Då har jag en annan mentor som alltid ber mig att hämta kaffe åt henne och att hämta något åt mig själv också. När jag kom tillbaka en gång utan något till mig själv undrade hon om jag verkligen drack tillräckligt.

I Holland är te likvärdigt med vatten. Ingen verkar tänka på att te är vätskedrivande och inte fungerar riktigt likadant. Te står med i den kostcirkel man lär barnen i skolan.

Det märks att de holländska barnen inte är uppvuxna med snö. Inte bara på att vissa går ut i minusgrader utan vantar och mössa utan också på att barnen inte har lärt sig etikettreglerna för snöbollskastning. Visst får de höra i skolan att man inte får kasta snöbollar mot ansikten, men att man inte får kasta på okända människor fattar de inte.

Under den korta promenaden från skolan till busshållplatsen blev jag snöbollspåkastad av två olika barn. Eftersom jag precis hade kommit från praktiken och klassatmosfären blev jag pedagogiskt arg och sa att man kastar faktiskt inte snöboll på folk som går förbi. Nu finns det i alla fall två barn i Holland som vet det.

Nu är praktiken avslutad och godkänd. Det känns mycket bra! Det har varit mycket lärorikt, roligt och intensivt. Jag avslutade praktiken med en mattelektion där vi räknade fruktklubbor. Det tyckte barnen var väldigt roligt och ännu gladare blev de när de fick två klubbor var!

Tiden går tillräckligt fort här. Om en och en halv vecka kommer jag hem, men först har jag några tentor och inlämningsuppgifter att klara av.

På egen hand i holländskt land

Nu är jag tillbaka igen i Holland, fast denhär gången utan Gerwin. Gerwin har börjat jobba i Stockholm och jag har två veckors praktik och två veckors tentor här borta.

Jag bor hos ett par vänner, de som jag gav svenskalektioner i våras. Deras dotter har åkt till Afrika några månader så jag får bo i hennes rum. Jag kan äta med familjen, använda husets alla resurser och känner mig typ som en utbytesstudent i en värdfamilj. Man skulle kanske till och med kunna beskriva det som ett fyrstjärnigt hotell, för när det regnar mycket finns det dessutom en swimmingpool i källaren.

Mitt rum är tjejigt, mycket rosa och det hänger balettskor på väggen (bra att ha om jag skulle vilja påbörja en balettkarriär). Mitt skrivbord består av ett grönt litet soffbord från Ikea och min kontorsstol är soffan ’klippa’ från Ikea.

En sak jag har lite svårt att vänja mig vid i huset är att det sitter en dörr precis ovanför trappan. Alltså så precis ovanför att man måste stå på det översta trappsteget för att kunna stänga den. Jag förväntar mig ingen dörr på det stället och jag håller på att gå in i den varje gång jag ska ner eller upp. Dörren hålls dessutom alltid stängd eftersom man inte vill att värmen från vardagsrummet ska försvinna upp i hallen. Ovanför den branta trappan sitter en Sverige-hylla, full med älgar och andra svenska souvenirer.  Fast den tittar jag inte på för jag måste se var jag sätter fötterna.

Det finns några lite speciella detaljer i huset eftersom huset också är ett skomakeri. Man kommer först in i butiken. Det är inte så dumt för det står alltid någon där och välkomnar en när man kommer. Sen går man igenom butiken och känner sig exklusiv när man för kundernas ögon går in genom dörren med texten ”privé”.

Man kommer direkt in i köket. I köket finns en liten tv där det går en spännande film hela dagen. Där kan man nämligen se vad som händer i butiken. Ljudet är tyvärr dåligt, det enda man hör är ”pling plong” när en kund kommer eller går.

Jag har nu haft praktik i en vecka. Den är rolig men utmanande. Jag har gett en eller två lektioner varje dag i olika ämnen. Det svåraste är bibelberättelserna. Jag får en handledning med en omskriven berättelse och blir bedömd utifrån en lång kravlista. På listan står bland annat att man ska berätta spännande, använda språk som tilltalar barnen, berätta från olika infallsvinklar och kan förmedla huvudpersonernas känslor genom berättelsen. Det är bra kriterier, men svårt när man det är ett annat språk! Dessutom måste man ju tänka på alla listans krav, hålla ordning på barnen och inte glömma vad man ska säga.

Jag kan inte minnas att mina lärare berättade så mycket historier på det här sättet, så jag har dessutom inte så mycket förebilder.

I tisdags hade jag lektion om vad djuren gör på vintern. Jag fick kolla upp en del information för den lektionen. Att björnarna går i ide är ju inte så meningsfullt att berätta för holländska barn för björn är bristvara i Holland. Istället sa jag att igelkotten går ide och att storken flyger söderut.  I torsdags hade jag bildlektion och vi målade jättefint med tumavtryck. Idag har jag haft matte och räknat gårdagens målningar på olika sätt.  

Under varje lektion är det alltid något som inte går så bra och saker som går bra. Det som inte gått bra jag har på nästa lektion i alla fall alltid gjort bättre. Men svenskalektionerna på folkuniversitetet är lätt som en plätt jämfört med skolklassen. Till dem behöver jag aldrig säga  att de ska sitta ner på stolen eller fråga om de lyssnar.

Det är en ny rektor i skolan och i veckan gick han runt i alla klasser för att hälsa på. I vår klass ställde han sig framför barnen och frågade om någon visste vem han var. Ett barn gissade:
”Borgmästare! Du är skolans borgmästare!”

Sen undrade rektorn om någon ville fråga något. Det började bra tills att någon sa:

”Ditt hår ser ut som min pappas.”

Vilket följdes av:

”Min pappa kan laga din bil”.

Sen förvandlades frågestunden till en vet-du-vad-min-pappa-kan-berättarstund.

Rektorn försökte få tillbaka barnen till ämnet, men det är inte så lätt med sexåringar.

”Är det någon som har en riktig fråga?”

” Ja! Min pappa är bra på att bygga!”

Barn är roliga.

Att ta seden med sig dit man kommer

Det dröjer lite mellan inläggen nu, men som ni kanske har räknat ut har jag ett par andra saker att fixa med.

Vår lägenhet ser ut som en second-hand-butik. Saker, kartonger, saker och saker står överallt. Skrivbord, bokhyllor och säng är borta. Det går inte att hitta någonting, för sakerna ligger på olika ställen varje dag. Vad mycket saker vi har! Vi campar de återstående dagarna på madrasser på golvet.

Kanelbulleworkshop i lördags

De senaste dagarna har vi haft gäster varje dag och i söndags hade vi avskedsfest med öppet hus hela dagen. Jag lagade en enkel soppa och höll mig till köpta produkter denhär gången. Vi hade nog runt 30 personer totalt hela dagen, men de kom i lagom portioner så stolarna räckte nästan alltid.

Mitt lillfinger har fått godkänt från doktorn och jag behöver bara använda plastbiten om jag lyfter tunga saker. Frågan är om fingret någonsin kommer bli rakt igen.

Idag, medan jag var hos doktorn och i skolan var Gerwins pappa här för att hämta lite saker som ska förvaras hos dem eller som vi har lånat från dem. När jag kom hem på eftermiddagen hade de precis ätit upp en köpt carpaccio som Gerwins pappa hade stekt! De hade också druckit varm choklad som Gerwin gjort på mörk choklad och kakao… När jag kom frågade Gerwins pappa om jag kunde göra ny choklad.

Gerwin och hans pappa åkte båda till Anna Paulowna på eftermiddagen för att packa ur bilen. När de åkt upptäckte jag att de tagit med sig en låda med saker som skulle till second hand och inte alls till Anna Paulowna. Så kan det gå när controlfreaket inte är hemma.

Imorgon är vi båda hemma och ska packa tillsammans. På fredag måste jag till skolan igen medan Gerwin och hans pappa packar saker i bilar, men denhär gången ska jag märka alla lådor med STORA bokstäver.

Avskedsfest i söndags

Ikväll firade jag jul med svenskaeleverna! Vi lärde oss en massa julord, gissade julmaten, läste en berättelse som jag hade skrivit om hur julen var när jag var liten och såg ett par minuter av tomtens verkstad. I slutet av lektionen kom jag in som tomtemor. Jag hade tomteluva och ett par glasögon utan glas. I en Ica-kasse hade jag små julklappar (te-påsar) samt en termos med glögg och lite lussebullar. Alla elever bedyrade att de hade varit snälla och de fick fika och presenter. Det var mycket uppskattat!

Sista Sinterklasarna och svensk lucia

Sinterklaas...

Årets tredje Sinterklaaasfirande var i kyrkan och det var lite annorlunda. Vi var runt 40 personer som samlades. Gerwin och jag inledde kvällen med att öva lite Sinterklaas-sånger med den internationella publiken. Sen dök Sinterklaas och Piet upp. Zwarte Piet hade snarare asiatsiska drag än afrikanska, men hoppade runt och betedde sig som en vanlig Piet. Sinterklaas hade tydligen glömt att klippa skägget för han hade vitt skägg i hela ansiktet och såg ingenting. Mitran ramlade dessutom av ett tiotal gånger trots att Piet tryckte ner den jättehårt över Sinterklaas stora kalufs.

Gerwin intervjuade Sinterklaas som av någon anledning gav lite oväntade svar på frågorna om vem han var. Gerwin och Piet fick assistera lite med svaren också. Sen intervjuade Sinterklaas några nya studenter och om de hade varit snälla fick de några pepparnötter av Piet.

Sinterklaas lämnade två kassar med presenter och med presenterna lekte vi den i alla fall i min familj kallade ”julklappsleken”. Det går ut på att man slår tärning och vid olika siffror får man göra olika saker med presenterna, t.ex stjäla en från någon annan, ge bort en present eller byta med någon annan. Gerwin och jag försökte få så få okonsumerbara presenter som möjligt. Det gick bra för mig. Jag slutade med en chokladask, salta nötter och en godisask. Gerwin hade mindre tur. Han fick små chipspåsar, ett pussel (som vi hade tagit med) och en näsdukslåda från asien. Senare på kvällen lyckades han i alla fall ge bort pusslet och jag lyckades bli av med hans näsdukslåda.

 

Det fjärde och sista Sinterklaasfirandet var hos Gerwins föräldrar med den ”lilla familjen”. Det var trevligt trots att jag precis som alla andra år tycker att en A4 med rim är lite för mycket. Inkluderat middagspaus öppnade vi presenter fem timmar.

Gerwin och jag hade med oss extra mycket presenter eftersom vi har lite saker att bli av med innan vi flyttar.

Barnen fick sina presenter först så att de kunde gå och lägga sig i tid. Av oss (mig) fick de bland annat en Dvd med Pippi Långstrump (den gamla vanliga, inte den tecknade). Man måste ju se till att de får lite svensk kultur med sig i livet.

Fam. Bos firar

Jag är ju ganska välintegrerad i Holland vid det här laget och har lärt mig att busa med Sinterklaaspresenterna. Eftersom Gerwins bror orsakade mitt brutna lillfinger fick har en paket av kakorna ”långa fingrar” där jag hade haft sönder alla kakor. Dessutom hade jag skrivit till ”brutna” ovanför ”långa fingrar”och satt lite plåster på paketet.

Till Gerwin slog jag in ett paket salt, för enligt traditionen får man salt om man inte har varit snäll.

Stort paket till små barn

Något jag nog aldrig kommer vänja mig vid är att många seröst gissar vad det är i paketen innan man öppnar.

”Det kanske är salt” var det någon som sa när Gerwin fick sitt paket.

Jaha, tack för att du förstörde överraskningen. Man kan ju vara tyst så att de som inte har räknat ut vad som är i paketet kan få en överraskning.

Sinterklaas är inte julafton och det gör inget när man har möjlighet att fira jul i Sverige.

Jag fick några väldigt fina presenter! En tårtform som man kan göra höga fina tårtor i och tofflor som man värmer i micron! Tårtformen hade jag själv pekat på i en köksbutik i Amersfoort, men tofflorna var en överraskning. Jag önskade mig sådana redan förra året, men fick inga och i årets budget från Gerwin och mig passade de inte. Gerwins mamma hade ingen aning om att jag önskade mig sådana, men hade råkat få syn på dem i en liten butik i en liten by nära där de bor. Jag provade dem genast och de höll värmen över en timme.

Både jag och Gerwin är glada att få slippa mina kalla fötter.

Även barnens pappa fick en leksak. En helikopter!

Dessutom fick jag ett par kokböcker, lite pysselsaker och för mycket choklad. Jag tror att Gerwin och jag kan leva på godis och choklad fram till jul…

Elegant och varmt

I onsdags visade jag mina svenskaevelever lite svensk luciatradition. Jag inledde lektionen med att komma in som lucia. Iklädd vit tröja, rött sidenband och luciakronan jag hade på dagis kom jag in och sjöng ”nu vaknen och glädjes lucia”. Sen tittade på ett filmklipp med ett fint luciatåg från kungsholmens kyrka och sen en gulligt dagis-luciatåg. Eftersom det inte finns någon översättning för ”stjärngosse” och ”tärna” skrev jag upp orden på tavlan och ritade illustrationer istället. Sen kortslöts ett av batterierna i ljuskronan och vi pratade om imperfekt istället. Eleverna går ju en faktiskt svensk språkkurs och inte en kulturkurs. 

Praktik och mer Sinterklaas

Rhenen imorse

I veckan har jag haft praktik och gett mina första lektioner!

I måndags ledde jag en gruppdiskussion om djur i Afrika utifrån en jättestor bilderbok. Det gick halvbra, men man kan inte förvänta sig för mycket för den allra första lektionen.

Dagen efter gick bättre. På morgonen berättade jag en bibelberättelse och alla barnen lyssnade med spänning på hur Sakarias fick se en ängel. Senare på dagen hade jag mattelektion och det gick över förväntan. Alla barnen lyssnade duktigt och löste uppgifterna bra. Min mentor var också mycket nöjd med lektionen.

En morgon när vi satt i ring och skulle sjunga en sång om Sakarias satte pojken bredvid mig händerna för öronen.

”Jag tycker sången är läskig, så jag håller för öronen!”

Barn kan tycka alla möjliga saker är läskiga (vem var inte rädd för barnprogrammet ”ika i rutan”?). Jag förstår pojken för melodin var lite vemodig och ord som ”ängel” och ”offer” kommer i den första versen.

Också Rhenen

I onsdags var det Sinterklaas på riktigt och i skolan hade barnen inga vanliga lektioner. Barnen kom utklädda till Zwarte Piet och var jättesöta eftersom dräkterna ser ut som färgglada pyjamaser.

Istället för lektioner färglade barnen sinterklaas-bilder och dekorerade pepparkakor. Fröken och jag sprang runt och försökte minska mängden glasyr på barn, bänkar och böcker.

Plötsligt knackade det på dörren. Det var ingen där, men bakom dörren stod en säck med presenter!

Vi släpade in säcken i klassrummet och fröken började dela ut presenter. Men det visade sig bara ligga tre presenter i säcken. Tre barn fick öppna dem och de innehöll tegelstenar!

Längst ner i säcken låg det en lapp. ”Leta”, stod det på den.

Barnen sprang iväg och började leta. Först i klassrummet och sen i korridoren. De hittade inget och kom tillbaka för att leta mer i klassrummet. Tillslut hittades det en säck i förrådet. Den var så tung att flickan som skulle släpa ut den ramlade baklänges. I säcken fanns det presenter till alla barn!

Barnen fick varsitt boule-spel och sedan varm choklad och pepparnötter. Medan de åt högläste jag en Sinterklaas-bok. Sen gick alla ut och lekte Sinterklaas ute en halvtimme.

När vi kom tillbaka in behövde fröken gå iväg ett tag för att hjälpa en pojke som gjort sig illa, så jag improviserade lite. Jag sjöng lite Sinterklaas-sånger med barnen tills fröken var tillbaka.

Resten av förmiddagen skrev vi bokstäver med pepparnötter och tittade på Sinterklaas-film.

Två gånger är Sinterklaas firad, två gånger till ska han firas. Sinterklaas, vilket kalas!

Låt mig förresten ge er en översättning av Sinterklaas-sången vi sjöng igår:

Morgonstund har guld i mund

Zwarte Piet skulle cykla, punktering han fick,

Då tog han sin cykel i handen och gick

Han kom till en by och sa till cykelmakaren:

Jag att det i mitt bakhjul en pepparnöt är i kläm!

Cykelmakar’n skratta och lagade punkteringen,

Och Piet kunde cykla genom Holland igen.

Han kom till ett rödljus och körde mot rött,

Då fick han betala med en pepparnöt.

Förändring och tradition

En dimmig morgon på väg till skolan.

De senaste veckorna har det hänt mycket. Speciellt två stora förändringar har skett i praktik och hjärna.

Det ena är att jag har börjat studera heltid istället för deltid. Klassen jag råkat hamna i befinner sig på en annan nivå eftersom de har gått den lägsta gymnasiemotsvarande utbildningen och fortfarande behöver lära sig hur man studerar. Därför får jag lägga upp mina studier som jag vill och välja de ämnen jag själv tycker är relevanta. Det spelar egentligen ingen roll hur många studiepoäng jag lyckas få ihop eftersom jag ändå inte blir kvar särskilt länge. Vilket leder mig till nästa förändring.

Vi ska flytta till Sverige! Gerwins vikariat slutade för ett par veckor sedan och han har sökt ett nytt jobb. Han skickade runt tio ansökningar till skolor i Holland och slängde dessutom iväg en liten ansökan till Sverige. Förra veckan hade han skype-intervju med en internationell skola i Stockholm och efter en halvtimme blev han erbjuden jobbet! Han börjar redan i januari, så nu gäller det att lägga på ett kol med allt!

För att slippa betala hyra i januari ska vi tömma lägenheten innan vi kommer hem i jul. Allt måste alltså ske innan den 23 december. Abonnemang ska sägas upp, saker ska säljas, det ska packas, konkas på kylskåp, prioriteras och flyttstädas. Wat een gedoe! (vilket görande!) Och vi har ju så mycket saker!

Dessutom ska Sinterklaas firas på många olika sätt, sen blir det julförberedelser och Gerwin har huvudansvar för en julmiddag i kyrkan den 21 december.

Å, just ja, jag ska ju hinna studera och ha praktik någonstans däremellan också.

I januari är Gerwin i Sverige, men jag blir kvar här lite. Jag kan ju inte överge mina svenskastudenter bara sådär. De borde få de lektioner de betalar för. Dessutom har jag massa tentor i januari och ett praktikblock. Jag satsar på att komma till Sverige samtidigt som februari. Lägenheter har vi ju sagt upp då, men jag har fått erbjudande om ett rum att bo i.

Undra förresten om grannarna i kvarnen har något emot att vi tar med oss deras hus och sätter utanför vår framtida bostad?

Igår firande vi Sinterklaas för första av de fyra gångerna i år. Då var den stora versionen av Gerwins familj här och de kom resande från England och Belgien. Vi var 12 personer och det är maximum hur många som får plats i vårt vardagsrum. Och detta tack vare att vi hade kört tv-bänken till secondhandbutiken timmen innan gästerna kom. Det blev väldigt trevligt i alla fall! Vi hade lottat om vem som skulle ge vem en present. Det blev något fel med lottningen så två personer hade mig. Nu behöver jag aldrig mer köpa choklad eller muffinsformar (i år). Varje present skulle dessutom kompletteras med antingen ett långt rim eller vara en sk. ”surprise” (man slår in presenten kreativt) Själv hade jag Gerwins 11-åriga kusin. Jag byggde ihop ett piano av en kartong och fyllde med pysselsaker (när man ska flytta utomlands blir man lätt extra generös).  Se bilderna från kvällen.'

Presenter och fika

Sinterklaas-sång

Presenter. Lådan till vänster är ett ålderdomshem.

Gerwins farbror fick "klippblock" till sin modelljärnväg.

Pianot

Gerwin gjorde en gitarr...

Spel senare på kvällen (de spelar spelet jag bröt fingret i)

Säkare spel.