Nu har jag fått veta att jag blir kvar på skolan fram till slutet av april, tre förmiddagar i veckan. Efter dessa två veckor jag har varit där sitter jag nu med en förkylning. Jag är inte alls förvånad. Leka hela dagen med hostiga och snoriga barn och sen äta brödlunch med händerna.

Barnen är roliga.

Häromdagen var det en liten flicka som entusiastiskt sa till mig:

”Jag är jättetung! Lyft mig och känn hur tung jag är!”

Jag lyfte henne och sa att hon var jättetung. Hon strålade av glädje.

Hoppas att hon behåller denna positiva inställning till vikt när hon blir tonåring!

De senaste dagarna har vi gjort pappermachée där barnen skulle riva små bitar av papper och sen klistra fast på en ballong.

En flicka började inte som de andra barnen utan satt och tittade.

”Ska du inte riva pappret?” frågade jag.

”Jag vågar inte.” svarade hon.

Hon tyckte kanske att det vita pappret var fint eller så hade hon rivit sönder fel papper en gång så något blivit arg på henne? I vilket fall sa jag att hon visst vågade och det gick jättebra att riva sönder resten av pappret.

Det har varit fantastiskt väder de senaste dagarna och jag har njutit för fullt av terrassen! Det har varit molnfritt och ca 18-19 grader. Buskar har slagit ut, träden är på gång, påskliljor, tulpaner och massa andra blommor pryder rabatterna. Det är väldigt roligt att gå och titta i folks trädgårdar. Variationen är stor och det finns mycket blommande buskar och växter jag inte sett förut.

Vårt Internet har varit borta. Grannarna har flyttat isär, ingen ville vara kvar i lägenheten och de har alltså flyttat och sagt upp den trådlösa internetet vi delar. Gerwin och jag hann inte fixa nytt innan det stängdes av. Kan man sitta ute på terrassen saknar man inte facebook så mycket och dessutom kom en svensk korsordstidning med posten, så det gick att roa sig.

Sen har jag målat parkbänken som står på vår terrass. Lacken hade flagnat och det kliade i mina fingrar att få dra bort den lösa färgen. Alltså gjorde jag det och målade bänken vit.

Utan Internet funkar inte Spotify och jag har blivit tvungen att upptäcka den hollänska radion. Den har ungefär lika mycket reklaminslag som den svenska. Väderrapporten är värdelösare än på de svenska kommersiella kanalerna. Den lyder ungefär ”Det blir fortsatt fint vårväder”. Jaha, tack?

Jag har fått två entusiastiska svenskaelever och kommer nu ge privatlektioner i svenska varje torsdagkväll. Vi hade första lektionen i torsdags. Mina elever är föräldrar till en lärare på skolan där jag jobbar och de har planer på att emigrera till Sverige. De känner många som har emigrerat och har hört att man kan bli rik på att gräva guld i västern. Nej förlåt, fel århundrade.

De besöker i alla fall Sverige flera gånger om året och verkar ha varit lite överallt. Fast upp till Kiruna där vänner till dem är missionären har de inte lyckats ta sig än.

De pratar en del svenska redan, men de vill kunna prata mer med de svenska vänner som inte kan engelska. Den första lektionen gick bra och jag har massor av idéer om hur vi ska gå vidare.

Sammanfattat kan man säga att jag plötsligt har två roliga jobb istället för inget alls J

En barnslig vecka

Jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen av fågelkvitter. Det är ett väldigt liv på fåglarna stax innan solen går upp, men faktiskt inte så dumt att vakna av. I lördags var det en fågel som började vissla melodin till ”come all ye faithful”. Fast jag tror att denhär fågeln var av en sådan sort som inte kan flyga och som jobbar i bageriet på gatan utanför.

Jag har fixat lite ute på terrassen de senaste dagarna. På marknaden i Veenendaal hittade vi 10 penséer för 5 euro och på secondhandbutiken blomsterkorgar för 50 cent. Så i väntan på att våra tröga krokusar ska slå ut blommar i alla fall penseérna.

I kyrkan i söndags fick jag helt oväntat en ny tröja. En brittisk äldre dam som jag pratat med ganska lite tidigare kom fram och gav mig en tröja som var för liten för henne. Ibland är det bra att vara kort.

I kyrkan har jag sagt ja till att engagera mig i den äldsta söndagsskolegruppen. Vad jag inte riktigt hade förstått när jag sa ja var att den söndagsskolegruppen inte finns än. Jag trodde att det redan fanns en plan för vad gruppen skulle göra, men det var meningen att jag och ett par andra skulle dra igång den från scratch. Förra söndagen efter gudstjänsten hade vi möte om den nya gruppen och vi satt typ sju personer runt ett bort. Då trodde jag att alla dessa skulle vara med och leda gruppen, men jag insåg snart att det var tre av oss som skulle göra det. Precis vilka dessa tre är och vad de heter är fortfarande lite oklart men jag mejlade med en av dem i veckan. I söndags insåg jag att den jag hade mejlat med inte var samma person jag trodde, utan en helt annan och jag vet inte riktigt vem som gör vad just nu. Jag sa i alla fall att jag skulle leta efter söndagsskolematerial och hade med mig det till kyrkan i söndags. Tydligen var inte alla som behövde se det där då så jag blev ombedd att ta med det till mötet vi ska ha. När nu det mötet är.

De senste dagarna har jag varit med Gerwin i skolan. När han slutar där finns det ett ledigt vikariat som undervisningsassistent och jag har fått chansen att prova på yrket och visa vad jag går för. Jag får provjobba denhär veckan och nästa, sen blir det jobbintervju och därefter får jag veta om jag får jobba de kommande två månaderna.

När vi cyklade dit på måndagmorgonen låg dimman tjock. I Holland fastnar dimman tydligen på den som cyklar igenom den. Min jacka fick vita rimfrostliknande streck och till och med de små håren på mina fingrar blev ”frostbeklädda”.

Den första dagen gick jag mest runt med Gerwin. Eller sprang efter ska jag nog säga. På en förmiddag ska man träffa massa olika grupper och ägna typ en kvart åt varje. Det är alltså snabba växlingar mellan att öva former med fyraåringarna, läsa artiklar med nioåringarna, forma bokstäver i lera med femåringarna och så tillbaka till fyraåringarna för att lära dem siffran fyra. Då och då försvann Gerwin in i något klassrum eller till något förråd och då var det bara att försöka hänga med.

Igår och idag har jag själv (med Gerwin bredvid) lett aktiviteter med små barn i små grupper. Jag har lärt dem siffror, övat läsning och räknat saker. Det svåra är att hålla koll på allt samtidigt. Förutom att alla ska sitta någorlunda stilla och koncentrera sig, ska man hinna lyssna lite på dem, sysselsätta de som är färdiga, kolla att de håller i pennan rätt och anteckna hur det går för varje barn. För att kunna anteckna hur det går för varje barn måste man dessutom kunna namnen, så det håller jag också på att lära mig.

En annan svår sak är att jag inte är helt bekant med det holländska alfabet de lär ut. Det är ett fonetiskt alfabet där bokstäverna uttalas som de låter och inte ”te”, ”ve” och ”eff”. Det gör det lättare för barnen att sätta ihop bokstäverna till ord. Sen har de alla olika vokalljud och diftonger som separata bokstäver.

Det är i alla fall roligt arbete, barnen är entusiastiska och kollegorna är väldigt trevliga.

Idag har jag också fått en rundvisning och introduktion från en av förskolelärarna av hur de jobbar med förskoleklasserna. Det är framför allt de klasserna jag ev kommer jobba med. Det är rätt förståligt att de behöver en undervisningsassistent, varje förskollärare har hand om ca 30 livliga barn!

Igår när barnen hade gått hem var det avtackning av Gerwin som ju slutar. Jag hade å hans vägnar bakat brownies och en annan kollega hade köpt tårta, så det blev en riktigt storfika! Rektorn höll ett litet tal och Gerwin fick blommor och present.

Sen var det lärarmöte och jag satt med. Lärarna diskuterade resultaten från de nationella proven och jag försökte hänga med i alla nya termer som dök upp. Jag fattade inte riktigt allt, men det gjorde vissa lärare tydligen inte heller.

Med de yngsta barnen har vi hållit vi till vid ett bord i ett öppet utrymme mitt i skolan. Där fanns också lite leksaker och en sandlåda. Det här med sandlåda inomhus kändes inte som en superidé, med tanke på hur mycket sand som hamnade på golvet behöver de nog fylla på den rätt ofta. Jag tyckte det var lite småstörande att det inte var tyst runt oss. Förutom barnen vid sandlådan sprang det omkring städare som dammsög högljutt. Tydligen är städarna där varje dag.

Det har varit roligt idag att jag varit där så länge att jag börjar känna igen barnen och de mig. ”Hallo, Juf Bos” sa ett barn till mig idag som jag förmodligen haft i en grupp. ”Juf” är en förkortning för ”Juffrouw” och betyder fröken. Gerwin heter ”Meester Bos” (magister Bos) och alltså heter jag den närmaste tiden Juf Bos. 

Stork och traktor jag hittade på vägen från skolan.

Mera bröllop

På skottdagen var vi på bröllop. Brudparet hade valt datumet,  för att slippa komma ihåg bröllopsdagarna mer än vart fjärde år.

Det svåraste var att ta sig till platsen där de skulle gifta sig, Oud Alblas (uttal: oblablas). Det är en by nära Rotterdam med 2000 invånare och mycket begränsade bussförbindelser. Dag tid går det en bus typ varannan timme och kvällstid går bara ”ringbussen”. ”Ringbussen” är en buss som bara kommer om man ringer till den.

Enligt reseplaneraren skulle resan ta 3 timmar och innehålla typ 5 byten. Gerwin avrådde från ”ringbussen”, men vi ringde till en toastmaster som tipsade om folk som hade bil.

Det gick faktiskt över förväntan tillslut. På vägen dig åkte vi tåg och buss, gick ett par kilometer och blev sen upphämtade av en gäst som körde oss den sista busslösa biten.

På vägen tillbaka åkte vi med samma gäst hela vägen till Gouda där vi kunde ta tåget.

Till skillnad från det senaste bröllopet vi var på var vi denhär gången inte dagsgäster, utan bara inbjudna till kyrkan och kvällsfesten.

Gudstjänsten var en typisk reformert, förutom att vi sjöng psalmerna rytmiskt, dvs inte bara på lika långa notvärden. Pepparmintskaramellerna cirkulerade i bänkarna under predikan. Brudparet hade en ganska liten roll i gudstjänsten, ingen tog foton.

Efter gudstjänsten hittade vi några att åka bil med till en snackbar där vi åt pommes frites tillsammans med en gäng pratsamma släktingar till brudgummen. På Gerwins råd tog jag en tallrik pommes frites ”halv kyckling”. Jag trodde inte att det skulle vara en halv kyckling eftersom det skulle strida mot Hollands tallriksproportioner, men det kom faktiskt in en halv kyckling på en tallrik. Bara pommes friten hade varit en tillräcklig middag för mig, kycklingen hade jag kunnat göra en godare själv.

Efter snabbmaten åkte vi tillbaka till Oblablas för festen. Vi kunde dock inte stanna så länge eftersom det var så långt hem, så det han inte hända något förutom att vi fick te och en bakelse som jag slaktade för att komma åt den glutenfria fyllningen.

När det gäller intervju jag var på förra veckan (på bemanningsföretaget i ”frisörsalongen”) har jag gått vidare en andra intervju. Jag blev rätt förvånad när hon sa att det var tre intervjuer. Vem lägger så mycket energi och pengar på att rekrytera en praktikant?! Förhoppningsvis är tanken att de vill anställa praktikanten efter några månader.

I tisdags var den mest spännande händelsen ett strömavbrott. 750 Rhenenbor blev strömlösa eftersom någon hade råkat såga ner ett träd lite klumpigt och haft sönder en kabel. Mataffären fick stänga och jag gick en extra promenad i väntan på att det skulle öppna. Efter en och en halv timme var strömmen tillbaka.

Imorgon ska jag lämna in en tavla till en konstutställning för amatörer. Den pågår från och med nästa vecka till slutet av mars. Om ni har vägarna förbi Veenendaal (vilket ni alla förstås har) så går gärna och titta på utställningen (eller bara min tavla).

Nästa vecka ska jag vara med Gerwin i skolan. Där finns det nämligen snart en tjänst ledig som undervisningsassistent för de yngsta barnen. Jag ska kolla om det är något för mig och rektorn ska kolla om jag är något för tjänsten. 

Brudparet Elske-Marije och Aart-Jan