Möhippa med Darth Vader

På jobbfronten är nästan inget nytt, men lite. Jag råkade upptäcka Hollands version av folkuniversitetet och såg att de hade svenskakurser. Jag tittade på mitt CV och konstaterade att jag pratar svenska, hollänska samt är utbildad för att undervisa vuxna. Tänkte också att det nog inte finns så många med den kombinationen i det här området. Kanske finns det behov av svenskalärare? Alltså skrev jag ihop en spontanansökan och skickade till tre folkuniversitet i närheten. Jag fick snabbt svar från alla tre. På det första stället hade de ingen plats, på den andra skulle de höra av sig igen när de planerade säsongen 2012-2013 och på den tredje ville de boka in ett möte för att eventuellt starta en svenskakurs i januari! Visserligen inget heltidsjobb, men det skulle vara väldigt kul! 

Jip och Janneke

Igår var jag på möhippa för en kompis, Jonneke som gifter sig på tisdag. Hennes mamma lurade iväg henne genom att säga att de skulle till en skönhetssalong. Jonneke trodde på henne, men blev kanske lite förvirrad när de snurrade runt med bilen ett par varv runt en tågstation i Utrecht där vi väntade. Vi var 14 tjejer som hoppade fram bakom ett hörn när vi såg bilen och Jonneke blev jätteförvånad. Vi klädde henne som den Holländska barnboksfiguren Janneke, fast jag tyckte hon påminde om Darth Vader. Någon hade tagit med sig sagoboken ”Jip en Janneke” och det höglästes ur den några gånger under dagen. Jag har inte läst just den boken, men däremot ett par andra böcker av samma författare och det är fantastiska böcker! Ett mycket litet antal är översätta till svenska, men tyvärr inte de mest kända. Om du kommer över boken ”Vipplala” från 1961 rekommenderar jag att du läser den!

Slut på boktipsen, det var ju inte det jag skulle skriva om. Innan vissa i gruppen hade förstått jag var svensk tappade de nästan hakan av förvåning när de hörde att mina föräldrar inte hade läst ”Jip en Janneke” för mig som barn. Ungefär så känd är den boken.

Te-huvaworkshop

Jonneke

Vi gav oss av från stationen till en gård ute på landet. Alla som inte var studenter och kunde åka buss gratis fick åka bil. Det tyckte jag var en bra deal och jag satte mig i bilen. På gården gjorde vi en workshop där vi fick lära oss att göra en te-huva med lapptäcksteknik. Jag har alltid sett mig rätt dålig på att sy; kuddar och gardiner är det mest avancerade jag kan göra. När jag nu satt med en holländsk grupp, åkte min sykunskaps-nivå plötsligt upp flera våningar. I den holländska skolan har man ingen syslöjd! Det kanske förväntas att man lär sig det från sin mamma? Det var alltså bara jag och Jonneke (vars mamma syr hennes brudklänning) som kunde sy. Kursledaren sa flera gånger att det syntes att Filippa hade haft syslöjd. Det var ju roligt, men jag är egentligen lika dålig på att sy som tidigare. Jag var ju bara bra för att de andra var ännu sämre…

High Tea

Efter workshopen serverades det high tea i trädgården. Turligt nog var igår en av de få dagar då det bara regnade några minuter, så när vi fikade sken solen.

Efter detta skulle vi promenera till en sjö vilket visade sig vara rätt långt. Alla vi mötte tittade undrande och skrattade åt Jonnekes utstyrsel. När vi kom fram till sjön visade sig att det kostade pengar att komma fram ända till stranden. I Holland går det tydligen att göra så, det finns liksom inte lika mycket konkurrens som i Sverige. Kostar en sjö pengar i Sverige tar man ju bara den bredvid.

Istället för att slösa pengar på ett strand-besök åkte vi tillbaka till Utrecht och huset när några av tjejerna bor. Jag kan konstatera igen att jag aldrig skulle köra bil i Utrecht. Vi följde en otydlig gps och snurrade ett och ett halvt varv i en rondell med rödljus i. Jag vet inte varför bilarna bakom tutade så ofta, men vår chaufför var lugn och fick bara motorstopp ett par gånger. 

Picknick

Från utsidan var det ett fint radhus, men på insidan ett mörkt och slitet studenthus, precis som många andra studenthus i Holland. Rummen är ganska fina, men korridorerna, trapporna och köket är det ingen som tar hand om. Alltså står det massa skräp samt det som inte fått plats i köket i korridoren. Trappan var den brantaste jag sett. Alla trappor i Holland är branta, men detta var extremt. Inte ens mina hela fötter, strl 36, fick plats på trappstegen.

Min tehuva

Möss hade de förstås promenerande i väggarna. I Utrecht blir ingen förvånad när jag säger att jag hade möss i mitt rum. Det verkar ingå i hyran.

Vi hämtade mat och bredde sen ut filtar i Wilhelminaparken för att äta middag. Det blev pastasallad och bärpaj, någon hade varit snäll och fixat glutenfritt till mig.

När klockan började närma sig sju var det dags att bryta upp. Jag promenerade till stationen, en sträcka som en gång varit en del av min skolväg. Det var väldigt trevligt att gå en så bekant väg i detta främmande land. För drygt ett år sen spenderade jag timmar i Wilhelminaparken för att komma ifrån värmen på rummet eller på picknick med de internationella vännerna. På promenaden genom stad njöt jag av att passera alla bekanta affärer och byggnader. Cykelbutiken där de sa att det var för dyrt att reparera min cykel, korsningen där jag nästan körde på en annan cyklist, övergångsstället där man alltid får vänta jättelänge (även igår) och den fula teatern vid kanalen.

När jag kom hem såg jag förvånad att charkuterihandlarens bil stod kvar trots att det var långt efter stängningstid. Handlaren stod på en tunna och höll på att fixa med något ovanför vår dörr. Jag tänkte inte direkt på det, sa hej och gick in. I trapphuset var det väldigt mörkt; lampa som brukar tändas automatsikt när man kommit halvvägs tändes inte. Jag fick treva mig fram till vår dörr och hoppades verkligen att jag inte skulle sätta min hand på någon i familjen Jättespindel.

Gerwin satt ute på terrassen precis som grannarna både till höger och vänster. Det visade sig att det var strömavbrott och att strömmen kommit och gått hela eftermiddagen. Nu var det totalmörkt sen en timme tillbaka och charkuterihandlaren hade lite problem med sina kylar.

Trots mörkret lyckades jag både träffa tandborsten med tandkräm, hitta pyjamasen och inte bli rädd när jag trampade på något mjukt och hårigt (mina tofflor). Upprörda röster hördes från gatan hela kvällen. På morgonen var strömmen lyckligtvis tillbaka.