Mitt liv som VIP-gäst

Igår var vi på bröllop – igen. Denna gång i Gouda (ja, ost). Det är tydligen populärt att gifta sig denhär sommaren, men detta var i alla fall det sista för säsongen. Den här gången var vi inbjudna som daggäster och fick vara med hela dagen. Att vara dagsgäst är som att vara VIP-gäst och man blir fint behandlad.

Dagen började med kaffe/te hemma hos brudens föräldrar. Där fick alla ca 30 dagsgäster varsin corsage så att vi som dagsgäster utmärkte oss och så att vi visste vem som hörde till vårt sällskap. Vi fick också ett litet överlevnadskit. Det var en påse med näsdukar, vatten, pepparmintskarameller, festhäfte och brud(tugg)gum(mi).

Det verkade ha blivit något fel med brudparets väderbeställning för det både spöregnade och åskade högljutt hela förmiddagen. Som tur var lyckades väderkontoret fixa till lite sol frampå eftermiddagen.

Vid tolv anlände brudparet och vi hälsade dem under paraplyer med en liten sång. När de kom in tvättade brudgummen, Matthijs sin brud Jonnekes fötter. Matthijs är född i Nepal och den traditionen kommer därifrån.

Det serverades lunch och bruden försvann en trappa upp för att försöka få bort leran från sin klänning. Det var förresten hennes duktiga mamma som hade sytt den fina klänningen!

Efter lunchen begav vi oss till stadshuset där den borgerliga delen av vigseln skulle äga rum. Gerwin och jag fick skjuts av en faster. Det var typ som att åka bergochdalbana, vi flög över fartguppen och fastern poängterade att det var viktigt att visa vad man ville i trafiken.

Helskinnade kom vi i alla fram till den gamla, fina stadshuset. Vigseln var ca 20 minuter lång och bestod av ett litet tal samt frågor i fall brudparet ville ha varandra. De svarade ja och fick sätta ringar på varandra samt skriva under ett papper.

När brudparet kom ut från stadshuset kastade vi små pappersflygplan på dem. Matthijs är flygtekniker, så det passade bra istället för ris.

Efter detta åkte vi (bergochdalbana) till restaurangen där middag och fest skulle hållas. Här tyckte jag att ordningen blev lite konstig, det första som hände var nämligen att brudparet skar tårta. Tårta serverades trots att det bara var en timme kvar till middagen. Restaurangen gjorde sitt bästa med att fixa glutenfritt och gav mig en gräddfylld chokladform med jordgubbe på toppen. Vi satt ute och pratade med brudgummens föräldrar samt en gubbe jag inte förstod vem det var. Förutom gästerna satt på verandan också ett antal feta spindlar. En av dem (1½ cm lång) roade sig med att promenera på mitt ben vilket INTE roade mig!

När brudgummens föräldrar hade gått för att fotograferas satt vi kvar med den okända gubben. Han pratade så tyst att jag inte hörde vad han sa, så jag typ nickade och log medan jag betraktade de bebodda spindelnäten bakom honom. Spännande, men grymt måste jag säga. Det kom en citronfjäril flygande mot ett av näten. Jag ville ropa till den att akta sig, men ack, det var för sent. Fjärilen flaxande panikslaget för att komma loss, men den stora spindeln som gillrat fällan brottade ner den och lindande kvickt in den i nätet. Och där fick tyvärr den stora elaka spindeln mat för en vecka till.

Åter till det roliga. Kvart över fyra serverades middag vid bord utan bordsplacering. Förrätten bestod av en buljongsoppa; dvs buljong med gräslök i. Jag blev lite förvånad när jag speciellt serverades glutenfri soppa; buljong med gluten har jag aldrig sett. Jag började tvivla lite på om de visste vad gluten var. Jag tycker inte särskilt mycket om dessa buljongsoppor, men lyckades i alla fall äta upp nästan hälften.  

Till varmrätt var det buffé och när jag speciellt serverades glutenfria pommes frites började jag seriöst tvivla på att de visste vad gluten var! I vilket fall fanns det en hel del god mat på buffébordet.

Efterrätten var ”siberisk omelett” vilket visade sig vara glass i ugn. Jag serverades en frukttallrik. Det var väl ungefär vad jag misstänkt att jag skulle få, men så otroligt tråkigt! Jag hade väl i alla fall kunnat få lite glass till eller något. Jag snodde lite rolig efterrätt från Gerwins tallrik. I Holland är det inte så noga med etiketten, så man får ta mat från sin mans tallrik även om det är en fin tillställning.

Efter maten var det dags för vigselgudstjänst i stadens stora fina kyrka. I kyrkan fick först de vanliga gästerna gå in och sätta sig. Därefter fick vi dag-gäster gå förbi alla andra gäster och sätta oss längst fram. Då kände jag mig lite speciell. Gudstjänsten var ganska strikt eftersom Jonneke kommer från en reformert kyrkbakgrund. Mest psalmer och böner. Och så blev brudparet tillfrågade än en gång ifall de ville ha varandra. Undra vad som hade hänt om de svarat nej nu andra gången.

När gudsjänsten var slut var det mottagning med kaffe/te i kyrkan. Det var mycket folk och blev en lång lång kö för att gratulera brudparet och deras föräldrar.

Inte förrän vid tio började festen och vi åkte tillbaka till restaurangen. Där spelade några riktigt duktiga musiker som Matthijs hade hittat på en tågstation. Under festen var det också underhållning av gästerna. Bildspel, filmer, frågesporter och pjäser spelads upp. Gerwin och jag ledde en liten frågesport vi själva blivit utsatta för på vårt bröllop.

Dagen led mot sitt slut och vi fick som tur var skjuts hem av Jonnekes farföräldrar som bor nära oss. Tur det för våra tåg hade slutat gå för natten.     

Nedan följer någora bildintryck.

Brudparet anländer

Matthijs tvättar Jonnekes fötter

Lunchbuffé

Stadshuset

På väg in i stadshuset

Vigsel

Underskrift

Gerwin pilot

Tårta

Stora, stora spindeln, klättrar uppför trå'n...

Sibirisk omelett

St Janskerk 

Jag i kvalitetsbefriad klänning

Brudparet anländer till kyrkan

Klart för mottagning

Plats för gudstjänsten