Häromdagen satt jag och sorterade upp alla brev som Gerwin och jag skickat tillvarandra sen vi träffades. Det är totalt 146 brev plus ett antal kort. Det var verkligen ett pussel att lista ut vilken ordning de skulle vara i, de flesta gångerna har vi glömt att skriva datum på breven. Jag är glad att i alla fall den svenska posten stämplar datum på sina kuvert! Synd bara att den holländska inte gör det…
Medan jag satt där och plockade jag in breven i pärmar föreställde jag mig var breven skulle vara om hundra år. Kanske hittas de av något barnsbarnsbarn på en vind. Kanske är breven på ett oförståeligt språk för barnsbarnsbarnet, eller kanske är det fullt begripligt. Kanske läser de med spänning och frågar sig varför det finns så få brev mellan september -09 och juli -10. Kanske upptäcker de en magisk värld och ett hemligt förflutet de aldrig skulle kunnat drömma om....
Plötsligt när jag satt där lockades jag till det öppna sovrumsfönstret då jag hörde musik från gatan. Därute stod ett dragspelare och en kontrabasist och spelade den holländska födelsedagssången. Det visade sig att butiken mittemot oss fyllde 25 år och firade med lite musik och 10% rabatt. Det stod lite människor på gatan och man öppnade en flaska champagne. Sen dansade och sjöng en barngrupp. Underligt hur butiken kunnat överleva så länge med sådana skrikigt färgglada kläder. Rätt ambitiöst firande för en sådan liten butik i en liten stad. Musiken var trevlig, det är inte så dumt att bo invid stadens shoppinggata. Hade gärna deltagit i firandet, men eftersom jag aldrig köpt något och inte planerar att köpa någon i den butiken kanske jag inte riktigt har rätt att delta…
Idag hade jag ytterligare en intervju på ett bemanningsföretag. Jag var av någon anledning lite förvirrad och kom tid fel tid utan att veta namnet på den jag skulle träffa. Inte blev det bättre av att företagets logga inte fanns någonstans på den givna adressen. När jag frågade i receptionen verkade det i alla fall som jag var i rätt byggnad. Jag hade fått för mig att jag skulle vara där klockan två och klockan kvart i två kom jag dit. Receptionisten ringde till någon på bemanningsföretaget och sa att det stod en ”mevrouw” här som inte visste vem hon skulle möta. I vilket fall lovade hon mig att någon skulle komma ner.
Tio över två utbrast receptionisten: Nämen, har ingen hämtat dig än?
Så ringde hon till bemanningsföretaget igen för att meddela att jag fortfarande väntade. Sen sa hon:
Jaha, det är inte förrän klockan halv tre?
Nä, det är det inte alls tänkte jag säga, insåg plötsligt att jag kanske hade fel och sa istället något instämmande. Jag tittade i min almanacka och såg att det där stod 14.30…
Jag lyckades också logga in på min mejl via mobilen och leta rätt på namnet som stod under mejlet jag fått. Zahira någonting. Efter en kvart kom någon och hämtade mig, men det var ingen Zahira utan en Rosmarijn (hon luktade inget speciellt såvitt jag kunde känna). Kändes både förvirrat och lite lättat att det nog skulle ha blivit fel även om jag angett namnet från mejlet. Jag fick följa med Rosmarijn till något som verkade vara fikarummet. Vi satte oss i en soffa bredvid kaffemaskinen. Jag undrade vad det var för konstigt företag jag kommit till. Dessutom hade hon inte sett mitt Cv, vilket också förvirrade mig eftersom jag blivit uppringd.
Allt förutom fikarummet fick sin förklaring. Bemanningsföretaget jobbade endast åt det stora företaget vars logga fanns överallt i byggnaden vilket förklarar varför deras egen logga inte fanns någonstans. Vidare har de ett call-center med folk som ringer upp arbetssökande. Alltså var det tydligen en person på en annan avdelning som ringt upp mig och skickat mejl än den som skulle intervjua mig.
Jag fick svara på lite frågor och sen berättade hon att hon inte riktigt hade ett jobb till mig. Hon hade visserligen ett ledigt jobb, men i det jobbet fick man helst inte ta ledigt under november och december. Får jag inte ta ledigt under julen missar jag ju tomten, så det jobbet blir det inte. Hon skulle leta lite efter andra jobb och återkomma.
När jag kom hem blev jag uppringd av ytterligare ett bemanningsföretag. Jag känner mig rätt populär måste jag erkänna. Det här företaget rekryterade faktiskt för egen del och erbjöd mig att skicka mitt CV till dem för ett jobb som rekryterare. Det låter som ett roligt jobb, det enda som skrämmer mig är att ett krav är körkort B. Jag har visserligen körkort, men jag kör helst inte…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar