Är rödvinssås svenskt?

I måndags var jag på svensk mark! På svenska ambassaden i Haag alltså för att hämta ut mitt nya pass. Ambassaden var mycket mindre än jag förväntat mig. När jag tänker på ordet ”ambassad” föreställer jag mig en pampig byggnad med flaggor utanför. Det här var ett litet kontor med tre diskar, en bänk där man kunde sitta och några svenska affischer. På ett bord i trapphuset stod en liten svensk flagga som hängde i bristen på vind. Jag fick i alla fall mitt pass och det är precis lika fult som det förra!

Utsikt från terassen

Att hitta till ambassaden gick bra, men lite oroar man sig ju alltid (har jag pengar kvar på busskortet? Varifrån går spårvagnen? Tar jag spårvagnen åt rätt håll?, Läser jag av busskortet på perrongen eller i vagnen? Hur vet jag när jag ska gå av? Räcker min bok hela resan hem? Kommer jag frysa ihjäl innan spårvagnen kommer?). Vägen tillbaka var svårare. Jag hade räknat med att helt enkelt kunna ta spårvagnen tillbaka till tågstationen, men se det gick inte för den spårvagnen gick bara i rusningstrafik. Jag hittade en annan hållplats där en spårvang gick, men den stannade inte vid tågstationen. Jag kom på att jag hade en reseplanerare i mobilen, men den var inte till mycket till nytta. Den föreslog att jag skulle ta spårvagnen till Delft, åka tåg till Rotterdam, åka tåg till Utrecht och därifrån vidare hem. Jag tyckte det lät något onödigt när man kan åka direkt från Haag till Utrecht. Alltså tog jag spårvangen till hållplats centrum och letade mig med hjälp av kartor och skyltar till stationen. 

I onsdags var i i Veenendaal och handlade igen. Gerwin skulle hämta upp ett par böcker i den kristna bokhandeln och sen skulle vi promenera till möbelaffären. Vi frågade i bokhandeln om vilken riktning vi skulle gå och expediten satte genast i gång med att skriva ut en karta. Hon involverade också sin kollega som sa att det var för långt att gå. Minst 45 minuter skulle de ta. Då frågade en tant bakom oss vart vi skulle och sa att vi kunde åka med i hennes bil. Vi tackade förstås ja och expediten meddelade tantens man om att han hade blivit utsedd till chaufför. Han fattade först inte vem han skulle köra, han hade väntat sig en gammal gumma…

Han hette förresten något som lät som ”schrl” i efternamn. Det sitter säkert vokaler mellan konsonanterna, men jag vet inte vilka. Vi kom fram i alla fall och kunde efter inhandlandet av en klädhängare, kuddar och bordsduk promenera en ganska lång väg till en busshållplats. God service kallar jag det!

Med jobbsökningen går det lite sådär. Imorse missade jag precis ett samtal från en arbetsgivare. Han lämnade ett meddelande, men jag blev tvungen att lyssna typ tio gånger innan jag uppfattade namn och telefonnummer att ringa tillbaka till. Medans jag lyssnade av telefonsvararen ringde tydligen en annan arbetsgivare för när jag hade lyssnat klart hade jag ytterligare ett meddelande i telefonsvararen. Jag lyssnade på det och uppfattade namnet, men inte numret eller budskapet. När jag skulle lyssna igen kom bara det andra meddelandet fram och jag hittade inga kontaktuppgifter på företagets hemsida. Jag ringde i vilket fall tillbaka till den första arbetsgivaren som erbjöd mig att komma på en första intervju imorgon.

Sen när jag tagit bort hans meddelande kom det andra meddelandet fram. Både Gerwin och jag lyssnade ett par gånger för att försöka uppfatta meddelandet. Först verkade det som personen bara ringt för att säga att jag inte fått jobbet, men vid ytterligare en avlyssning konstaterade Gerwin att hon nog tyckte jag var intressant i alla fall. Alltså hon sa något i stil med ”Jag pratar gärna vidare med dig, du är egentligen för oerfaren för det här jobbet. Ring tillbaka om du vill, men det behövs inte.” Hur ska man uppfatta det?

   

Utsikt från terassen

Igår var Gerwins kusin Ruben här och åt middag. På menyn stod kyckling med rödvinssås. Tyvärr verkar de inte ha hört talas om kalvfond i det här landet, men en halv tärning grönsaksbuljong löste problemet litegrann. Är rödvinssås svenskt förresten? Ruben hade i alla fall inte ätit det förut. Till efterrätt gjorde jag kladdkaka och eftersom ugnen är trasig blev den VÄLDIGT kladdig. Gott blev det i alla fall och gästen hällde mera kladdkaka i sin skål.

Idag hade jag ett möte på ett bemanningsföretag i Amersfoort. Det var visserligen ett trevligt samtal och han kommer att presentera mig vidare för ett företag, men jag är lite tveksam till poängen med bemanningsföretag. De jobb han erbjöd mig är inte direkt bättre än de jag själv kan hitta på Internet och jag måste ändå skriva ansökningsbrev och skicka cv till företaget. Hade jag bara vetat vilket företag det var kunde jag ju skriva till företaget själv direkt istället för att ta omvägen till bemanningsföretaget i Amersfoort. Då hade jag ju dessutom anställts på företagets villkor och inte bemanningsföretaget. Aja, det är i alla fall någon slags väg till jobb, så det är väl klart att jag ska skicka vidare min ansökan.

Något roligt jag såg i Amersfoort var att de försöker föra in den Stockholmska rulltrappsetiketten på tågstationen. Vid rulltrappan stod en skylt ”stå på högersidan, gå på vänstersidan”. För att ytterligare hjälpa rulltrappsresenärerna var det fotspår målade på rulltrappsstegen; röda stillastående fotspår till höger och gröna gående spår till vänster. På hemvägen irriterade jag mig på att denna etikettregel fortfarande är okänd på tågstationen i Utrecht.