Vad vi äter

Vår gata

Om man fick välja att ha ett par mor/farföräldrar i varje land, skulle jag för Hollands räkning välja Joop och Ank. De är vänner till Gerwins föräldrar och bor en cykeltur bort från oss. Gerwin bodde hos dem under sin första termin hemifrån, så han känner dem väl. De är någonstans i 75-årsåldern, men väldigt ungdomliga för sin ålder. De är väldigt sociala, skämtar och pratar och retas med varandra.

I tisdags hade vi dem här på middag och det var väldigt roligt. Först tyckte jag det var svårt att hitta på vad vi skulle äta, för Gerwin sa att de var enkla människor och trodde att de föredrog enkel mat. Jag är ingen enkel matlagerska och tycker enkel mat är tråkig. Tillslut bestämde jag mig för att göra husmanskost men snurra till det lite. Alltså blev det lax och potatis med creme fraiche-sås och broccoli. Fast jag snabbgravade laxen innan och gjorde fransk potatissallad av potatisen. Efterrätten blev en enkel fruktsallad med bl.a. mango, jordgubbar och riven choklad. Ank tyckte särskilt mycket om creme fraice-såsen för hon hade aldrig hört talas om creme fraiche förut (hur lagar man mat utan creme fraice?).

Igår var vi i Veenendaal och handlade skor. Till min förtjusning hittade vi också en butik som hade en hel avdelning med glutenfritt! Och till min ytterligare förtjustning fanns där ytterligare en pusselbit i mitt stora hollänska kulturpussel; nämligen glutenfria stroopwafels! Stroopwafel betyder typ sirapsvåffla och ska vara det godaste bakverket i landet. En holländare låter inte en utlänning lämna landet utan att ha smakat på en stroopwafel. Om hon nu inte är glutenallergiker förstås. I fyra år har jag alltså gått och hört om denna delikatess utan att ha funnit en glutenfri motsvarighet, men nu har jag fått smaka en!
Den var mycket god, även om fyra års uppbyggda förväntningar sällan motsvarar verkligheten. Med tanke på att 8 av dessa kakor kostade 50 kr, kanske jag inte gör det till min dagliga föda.

Cunerakyrkan i Rhenen

Apropå mat, så äter jag och Gerwin för tillfället ganska onyttigt. Gerwin fick en enorm mängd godis från sina elever, säkert ett kilo om man väger ihop det och sen råkade vi få med oss en del av godiset som blev över från bröllopet och fick lite i present. Det är lite svårt att hålla sig ifrån det. Med glädje kan jag i alla fall meddela att efter två veckor i Holland finns fortfarande mycket av godiset kvar. Dessutom har vi varit på rundvandring i stadens största sportanläggning, där man får både gymma, gruppträna och simma för en hög summa i månaden, så chansen finns att utveckla en mer hälsosam livsstil.

Området runt Cunerakyrkan

Snart ska Gerwin cykla till Aldi och handla. Som namnet antyder är Aldi ungefär som Lidl fast lite värre. På Lidl finns det vanligtvis en viss ordning på varorna, till exempel hittar man grönsaker på ett ställe och mejerivaror på ett annat, men på Aldi är det helkaos. Här ligger en gurka och där ligger en ost, där står det fyra juicepaket och titta här ligger det ost igen av samma märke fast en annan sort. Och ingen curry i hela affären, men däremot ett par tofflor, en elektrisk såg och ett fondueset för den som behöver. På Aldi har de allt förutom det man letar efter. I Holland är det bra att också minnas att man betalar för den kvalitet man vill ha. Köper man någon oätligt på Aldi är risken ganska stor att det går sönder efter en vecka. Billigt är det i alla fall och Gerwin strök hälften av varorna på min inköpslista igår för att handla de billigt på Aldi istället för på den Ica-liknande affären Albert Hein.

Jag har lagt in lite bilder också på vår omgivning. Vi bor vid floden Rhen som är vacker om man tittar åt rätt håll. Man ska inte titta år de två håller där det ligger fabriker och helst ska man titta på floden när det inte kommer fula pråmar. Men som ni ser på bilderna är det inte så illa.

Floden Rhen