Den nya världen

Kära läsare,
Efter en lång resa över land och hav har jag nu anlänt till den nya världen. Som emigrant hoppas jag i denna blogg att få delge er några av mina upplevlser och den ligger i mitt intresse att denna skrivelse ska både roa er och försäkra er om att jag är vid god hälsa.

Efter denna lilla inledning går jag nu över till ett mer normalt språk och tänker berätta om min första dag här.
Vi kom alltså hit till Rhenen igår kväll vid tio-tiden. Jag var lite orolig att mitt handbagage inte skulle bli godkänt i säkerhetskontrollen eftersom min väska egentligen var för stor och min handväska var stor som ett genomsnittligt handbagage… Det gick bra i alla fall och jag kunde vinka till pappa på andra sidan att han kunde åka hem utan att ta med sig packningen tillbaka.

Här i lägenheten ser det ut som när jag var här i april förutom att våra grannar har vänt på sitt hus. Jag undrade en sekund om jag hade blivit galen, men jag är rätt säker på att väderkvarnen här utanför stod vänd åt ett annat håll när jag var här sist. De som bor där kanske turas om att ha den bästa utsikten och vänder på kvarnen ibland.

Det första vi gjorde när vi kom hit var att öppna post. I Holland skickar man mycket kort och det väntade en tjock hög med gratualtionskort från för mig okända människor. Vi hade också lite presenter, bl.a en korg med saker ifrån Gerwins klass. I korgen låg bland annat en ask med choklad och bananflugor. Gerwin tror att chokladen går att äta ändå, men jag avstår nog. Asken fungerade lite som pandoras ask, för nu har vi fullt av onda flugor i köket. Många av dem har dock redan drunknat i en kopp med vinäger och diskmedel.

Idag har vi varit på banken för att fixa lite saker. Bland annat satte vi in alla kontanter vi fått på ett bankkonto. Det lät kul när man stoppade i mynt i insättningsautomaten och idag har jag lärt mig ett nytt skojigt ord: Instorten. ”Geld instorten” betyder ”sätta in pengar”, men i mina öron betyder det att störta in guld. Vilket roligt språk.
Förresten har jag för första gången idag haft problem att svara på frågan ”Vad heter du?”. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mitt efternamn.

Vi har handlat lite idag också. Bland annat tittade vi in hos charkuterihandlaren som säljer kött under vårt golv. Han ingav småstadskänsla när har glatt sa hej och frågade hur bröllopet hade varit.

Nu har vi precis ätit middag på terrassen till kyrkklockornas version av ”as time goes by”. Vem bestämmer egentligen över vad kyrkklockorna ska spela?
Imorgon väntar nya äventyr i Amsterdam!