I nöd och lust...

De senaste två dagarna har bjudit på lite annorlunda upplevelser. Igår var vi på bröllop i Amsterdam. Vi tog tåget till station Amsterdam Biljmer Arena för att möta upp Gerwins föräldrar. Området runt den tågstationen är lite surrealistiskt. Inga hus ser normala ut och mitt i allt har ett UFO (Ajax fotbollsarena) landat.

I Holland fungerar det lite annorlunda med bröllop. Klockan fyra var det vigsel, sen var det tre timmars paus och därefter fest. Vigseln var fin och prästen rolig.

Festbåten

Efter lite fika i kyrkan gick vi med några kompisar för att äta middag innan festen började. Jag hängde inte med riktigt i svängarna, men av någon anledning åkte vi med kompisarna med buss till deras bil för att lämna grejer och tog sen spårvagn till området där festen skulle vara. Egentligen hade vi kunnat promenera direkt till festlokalen på 20 minuter. Det försvann lite pengar också eftersom ingen riktigt förstår det nya biljettsystemet.

Festen var på en båt och vi åt middag på restaurangbåten bredvid. Väldigt god mat och trevligt sällskap.

Festen var kul den med, det var som vid svenska bröllop en del roliga uppträdanden. Det märks att det inte var så länge sedan Gerwin och jag gifte oss för vi fick i alla fall ett tiotal gratulationer vi också. Ryktet om vårt bröllop har spridit sig snabbt och många för mig helt okända människor sa att de hade hört att det var en gammal kyrka, fest mitt ute i skogen och folkdans och roligt.

På vägen hem gick Gerwin och jag lite vilse. Vi skulle tillbaka till UFO-området för att hämta upp bilen som Gerwins föräldrar hade lämnat där åt oss. Dit behövde vi åka tunnelbana och till tunnelbanan var det tydligen långt att gå. Gerwin trodde att han kunde vägen, men så var inte fallet. När klockan började närma sig elva och våra fötter gjorde ont tog vi tillslut en buss till centralstationen för att därifrån ta tunnelbanan till UFO-stationen. Vi lyckades till och med hitta bilen och kunde vara hemma vid halv ett.

Familjen jättespindel har släktingar som bor hos Gerwins föräldrar. Många av dem är förtjusta i att åka bil och på natten är de som mest aktiva. Jag blev inte glad när jag upptäckte att det satt en stor spindel i håret på mig! Bläääää!

Idag har vi varit på äventyr.

I morse öppnade vi en stor laddning bröllopspresenter som fanns i bilen vi hämtat upp. Det fanns många roliga saker i paketen.

På eftermiddagen åkte vi till Ikea för att komplettera hemmet lite (mycket). Först skulle vi ha ett bord som var utsålt. Visningsexemplaret var det enda som fanns kvar och det kunde vi få (med rabatt), men det var något otympligt eftersom det var monterat redan. Vi sprang därför igenom halva Ikea för att hitta en vagn samt till olika medarbetare innan vi kunde ta bordet med oss.

Resten av handlingen gick bra tills vi kom till kassan… Då hade Gerwins kontokort plötsligt hittat på en regel som sa att han inte kunde handla för mer än 250euro per dag och vi kunde inte betala. Mitt kort tog de förstås inte alls eftersom det var svenskt. Efter att ha testat igenom alla våra kort fick vi tillslut ut nästan hela summan i kontanter. Vi fick plocka bort en matta och kunde sen lämna Ikea. Packa in allt i bilen var nästa utmaning och eftersom det spöregnade blev vi jätteblöta. Vi såg fram emot att åka raka vägen hem och torka.

Vi kom nästan hela vägen hem. När vi hade en knapp mil kvar och var ute på motorvägen började bilen plötsligt låta konstigt. Vi körde åt sidan och stannade för att kolla. Jag hoppade ur för att se efter och såg ett hopsjunket framdäck. Jag visste knappt att man kunde få punktering på bilen, men jag har det nu fått det bevisat för mig.

Vad gör man när detta händer och ens egen pappa är för långt bort för att kunna komma?

Fint va?

Jo, man tar hjälp av andras pappor.

Först ringde vi Gerwins pappa eftersom det är hans bil. Han sa att det fanns ett extra hjul och lite verktyg i bilen. Eftersom ingen av oss har bytt däck på en bil förut bestämde vi (jag) att vi skulle ringa efter hjälp. Gerwin ringde sin kompis flygteknikern Matthijs, men han var inte i närheten. Däremot fick vi telefonnumret till hans pappa som bor nära där vi stod.

Han var som tur var hemma och kunde hjälpa oss när vi hade rotat fram alla verktyg.

Rota fram verktygen var en utmaning. Extrahjulet hittade vi fastsatt under bilen, men det krävdes en hel del ansträngning och ett par telefonsamtal för att få loss det. Likaså var det med verktyget man har för att höja upp bilen. Det spöregnade fortfarande och fanns spindlar i bilen.

Tillslut fick vi i alla fall hjälp av Matthijs pappa som bytte hjul tillsammans med Gerwin. Han hade till min förtjusning med sig ett paraply och jag fick den viktiga uppgiften att hålla upp paraplyet. Inte helt lätt med den starka vinden. Två timmar efter beräknad hemkomsttid var vi tillslut hemma och kunde äta en sen middag.

Jag önskar jag hade tagit gummistövlarna idag.