Vattenläcka

Häromdagen fick jag ett kort från min svärmor som gratulerade till den nya prinsessan. I Holland gratulerar man ju alla anhöriga till födelsedagsbarnen, så grattis allihop till kronprinsessan Estelle!

Förra veckan hade Gerwin sportlov (eller vårlov som det kallas i det här klimatet). Det har inneburit att vi båda varit hemma ganska mycket. Inte alls dumt!

I onsdags hade vi nattgäster från Sverige. Det var bröderna Andreas och Markus som höll på att flytta saker med bil från Paris till Norge. Rätt förståligt att de behövde pausa någonstans på vägen. Det blev en mycket trevlig onsdagkväll!

I torsdags var Gerwin och jag på spårvägsmuseet i Utrecht för att göra något roligt. Det var mycket roligare än jag hade förväntat mig. Ett spårvägsmuseum kan ju vara tråkigt och bara bestå av gamla tåg, men här hade de något extra. I en del av tågen kunde man gå in själv och i de flesta fick man gå in med guide. Gerwin och jag var ensamma på en visning och fick därför provsitta andraklassvagnen på Hollands första elektriska tåg.

Förutom själva tågen såg vi en teaterföreställning om orientexpressen, åkte en ”blå tåget”-liknande attraktion (vi blev nästan påkörda av tåg flera gånger!), åkte tidsmaskin, gick på en hörlursguidad tur genom en liten stad och var med på invigningen av Hollands första ånglok.

Vi har fått en vattenskada i vårt hus. Lyckligtvis har vi inte märkt något av det, men i den tomma butikslokalen under är taket rätt vått. På lördagskvällen knackade han som hade charkuteributiken på dörren och frågade om vi hade någon vattenläcka. Vi svarade att vi inte visste något om det och han gick vidare till nästa granne. En stund senare kom han tillbaka eftersom han tyckte skadan i taket såg ut att vara precis under oss. Då tittade vi i skåpet där varmvattenberedaren hänger och dropp, dropp sa den. Där droppade det någonstans inifrån varmvattenberedaren. Charkuterihandlaren ringde till en rörmokare som dök upp senare på kvällen. Han ägnade en stund åt att tömma ut vattnet, men konstaterade att det var tillverkaren av varmvattenberedaren som behövde komma. Han ringde dit och väntade sig att bli uppringd under kvällen. Det hände inte, så han stängde av varmvattnet och gick hem.

På söndagsmorgonen ringde någon till Gerwin och sa att de skulle komma och laga varmvattenberedaren ”imorgon”, men att de skulle höra av sig om exakt tid. På måndagsförmiddagen ringde de igen och sa att de skulle komma ”imorgon”, alltså tisdag, någongång mellan åtta och två. Fem minuter senare ringde telefonen igen och jag trodde det var samma person. Hon frågade om det fortfarande läckte och om det hängde ihop med vattenskadan i charkuteributiken. Sen sa hon att hon skulle ringa vidare till fabrikanten så att de kunde boka en tid då en reparatör kunde komma förbi. Jag var lite förvirrad eftersom jag redan hade en tid, men sa tack och la på.

Ett par timmar ringde telefonen igen.

”Har du mamma eller pappa hemma?” frågade rösten.

”Nej, de bor inte här” svarade jag förolämpat.

”Jaha, du lät så ung. Ta det som en komplimang”, ursäktade det sig mannen i telefonen.

Sen sa han att det skulle komma en reparatör i eftermiddag.

”Okej”, sa jag.

Det blev tyst sånär på en kollega som gapskrattade i bakgrunden. Sen la han på och lämnade mig undrande hur många reparatörer som skulle dyka upp de närmaste dagarna.

Såhär i efterhand har jag ju tänkt ut mycket bättre svar på frågan ”Har du mamma eller pappa hemma?”

Jag kunde t.ex ha sagt:

”Det vet jag inte, du får väl åka hem till dem och kolla.”

Eller:

” Ska jag koppla dig vidare till äldreboendet?”

Senare på dagen dök det i alla fall upp en reparatör. Han tittade en stund och konstaterade att han inte kunde se var läckan var eftersom den satt på baksidan. Han ringde till fabrikören (jag som trodde han var från fabrikören) och de sa att de redan hade listat ut var läckan var och gärna ville komma för att laga den. De fick mitt nummer och skulle ringa tillbaka för att stämma av en tid. Det gjorde de inte.

Imorse, klockan två minuter över åtta ringde det. Jag var halvvaken, men lyckades låta rätt normal när jag svarade.

”Hej, det här är ohörbart namn från ohörbart företag. Jag står här ute och undrar var man går in”, sa rösten i telefonen. (De flesta brukar ha svårigheter med att hitta rätt dörr)

”Jag kommer ut”, sa jag och drog blixtsnabbt på mig första bästa klädesplagg.

Reparatören var lite för pratsam för min smak klockan åtta på morgonen, men han lyckades i alla fall fixa varmvattenberedaren! Han plockade isär typ hela maskinen och bytte en fyrkantig sak längst in. Fastän han kom lite tidigt på morgonen vaknar jag hellre av en reparatör än en läckande varmvattenberedare.

För er som vill höra fortsättningen på tidigare berättelser kan jag berätta att den gråtande grannen har tröstat sig med en 3D-tv och att den jack-ätande hunden har fått flytta ut.

Bilderna nedan och ovan är från vår lördagspromenad.