Målarfärgsfläckar

I helgen har jag målat. Inte på papper, utan väggar och fönster. Och inte hos oss utan hos andra.

I lördags åkte vi till lilla byn Kamerik där Matthijs och Jonneke bor. De måste flytta ut ur sitt hus och har hittat ett nytt väldigt gammalt litet radhus en minuts promenad från der gamla. Tyvärr upptäckte de i ondags att en vattenledning på vinden hade frusit sönder och att det var gummistövlar som gällde i hela huset. Huset består av två rum (plus ett pyttekök och ett pyttebadrum), ett rum på varje våning. Vattnet på vinden har alltså kunnat rinna rakt genom de bjälkar från 1700-talet som utgör taket på övervåningen, fortsatt ner genom heltäckningsmattan och droppat ned genom elledningar och tak ner till vardagsrummet.

När vi kom dit var det ganska torrt förutom att det var djungelfuktighet på övervåningen och att heltäckningsmattan där påminde om en regnvåt gräsmatta. Vi behandlade ytor med ammoniak och Gerwin och jag satte sen igång att måla fönster. Det var en väldigt trevlig dag, förutom vi var delar av Matthijs familj där och ett par vänner. När vi var klara samlades vi i det gamla huset för att på holländskt vi äta stampot (potatis-kålmos) med en liten bit korv.

I söndags var vi kyrkan som vanligt. Efteråt fick vi erbjudande av en kenyansk tjej att komma hem och måla hos några andra. Jag berättade att vi hade målat dagen innan och de tyckte att vi verkade erfarna och ville att vi skulle följa med. Gerwin hade fått nog av måleri, men jag följde med bakpå någons cykel och hamnade hemma hos det indonesiskt-vianamesiska, nygifta paret Peter och Yuni. Där åt vi lunch och målade ett rum vitt. Mycket intressant att prata med folk från olika kontinenter. Rummet blev vitt och fint och efter en kopp väldigt sött vietnamesiskt snabbkaffe åkte jag hem för att laga lite middag till Gerwin.

Idag var det alla hjärtans dag. Precis som alla ni andra så firar förstås inte denna endast kommersiella högtid, men ändå så byttes en hemgjord trerättersmiddag mot ett presentkort på hemgjord massage.

Idag fick jag se ett exempel på att grannrelationerna i Holland skiljer sig lite från de svenska. När jag stod och höll på med chokladfudgetårtan som skulle utgöra efterrätten, knackade det på dörren. Det var grannen som gråtande berättade att han och hans flickvän som också bor där hade gjort slut och att det därför skulle bli lite tyst i deras lägenhet. Jag sa de bästa orden jag kunde få fram på holländska, men önskade att jag kunde fått tala mitt modersmål. Han var ju så ledsen och jag ville säga något bra!

Jag kan inte tänka mig att en granne skulle knacka på för att berätta det i Sverige. Vi känner inte grannarna särskilt väl. Jag vet ungefär vad de heter och säger hej om vi är samtidigt på terrassen, men jag känner de inte. Därför blev jag lite förvånad när grannen kom idag.

I Sverige skulle vi fått gå och undra varför det var så tyst i huset. Och sen en dag skulle det plötsligt bo nya människor där.

Apropå grannar så har charkuteributiken under oss stängt, precis som många andra butiker i staden. Vi bor alltså på ingenting numera. Som tur är bo vi i någonting.