Vårterminen har just börjat och Uppsala ligger täckt av is och snö. Forskarna på sociologerna har precis blivit tilldelade uppgifter för terminen.
- Åh, nej, jag blev handledare för C-studenterna i år igen! Utropar Torsten med stor besvikelse. Jag kommer ju aldrig hinna klart med mitt forskningsprojekt!
- Yes! Jag ska hålla i en delkurs på sociologi A!, jublar Anders. Fyra timmar i veckan när jag kan stå och prata om precis vad jag vill – sociologi är ju ett brett ämne. Jag ska nog undervisa om min egen forskning, då slipper jag förbereda lektionerna. Och sen om några år kanske kan få en doktorand som hjälper mig med min forskning.
Några veckor senare möts Torsten och Magnus som också är handledare vid kopiatorn.
- Har du också handledning för dina C-studenter i veckan? Frågar Torsten.
- Ja. Inget jag direkt ser fram emot.
- Nä, men det är ju i alla fall mindre handledning än tidigare år, säger Torsten. Nu får studenterna klara sig bäst de kan i temagrupper istället. Det är säkert nyttigt för dem med lite grupparbete.
- Ja, de verkade ju entusiastiska, säger Magnus ironiskt.
- Tur att man i alla fall har studenttiden bakom sig.
- Ja, men att vara handledare är ju knappast bättre. Ska jag sitta hela dagen och lyssna på studenterna som pratar på om sina tråkiga ämnen, uppsatsbekymmer och frågor jag inte kan svara på. Tolv minuter utan paus dessutom! Inte vet väl jag hur man avgränsar ett ämne till lämplig storlek. Det är ju just för att jag inte kunde avgränsa mig som jag blev forskare.
- Ja, ja. Säger Torsten.
- Är inte du oroligt för handledartiderna?
- Nej, nej, jag har lagt mina handledartider under en obligatorisk föreläsning, så det kommer nog ingen. Man lär sig med åren, unge man!
- Vilken superidé! Att jag inte tänkte på det tidigare!
- Du kan ju alltid få förhinder, säger Torsten med glimten i ögat.
- Det har du ju rätt i. Jag ska nog få förhinder i morgon förmiddag.
Magnus går fram till C-kursens schema som sitter uppe på en anslagstavla.
- Nu ska vi se… hm, inga obligatoriska föreläsningar kvar förutom den jag själv ska undervisa på. Men imorgon eftermiddag har de i alla fall en vanlig föreläsning, det borde i alla fall kunna reducera antalet lite. Jag säger att de kan komma på handledning imorgon eftermiddag istället. Haha….
- Nä, nu ska jag tillbaka till min analys av rehabiliteringskedjan, säger Torsten och börjar gå mot till arbetsrummet.
Magnus tar en kopp kaffe för att fira sin ljusa idé och återvänder till sin dator för att skriva ihop ett mejl till studenterna.
Det verkar i alla fall som att det är så det går till….
Så välskrivet! Men ojoj! Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta! Man får hoppas att det är lite överdrivet trots allt. Mycket underhållande Filippa!
SvaraRadera