Livet är för viktigt för att tas seriöst: Vattenrutschbanor och karuseller

I tisdags tittade vi förstås på Holland-Sverige-matchen. Eftersom vi inte har något tv-abonnemang åkte vi till Gerwins kusin Ruben som bjöd på middag och Tv. Han är inte så van att skaffa fram glutenfri mat, så för min del blev det potatis och gurka till middag. Han hade köpt tre olika puddingliknande efterrätter och läst på förpackningarna, men när jag läste fann jag att det var vete i allihopa. Jag brukar kunna äta puddingar, men två av de var uppblandade med kaksmulor och den tredje var mannagrynspudding. Ruben hittade i alla fall en glass i frysen som jag kunde äta.

Vi tittade på matchen med Rubens bror telefon- uppkopplad via datorn. Jag tyckte matchen var lite halvtråkig, men det kanske var för att det var svårt att koncentrera sig när Gerwins kusiner pratade i telefon och dessutom växlade över till Belgien-Tyskland-matchen ibland.

Det var i alla fall väldigt roligt att Sverige vann!

I onsdags var det meningen att jag skulle börja jobba frivilligt på biblioteket, men de tyckte inte att det var någon större vits att lära upp mig eftersom jag börjar jobba om två veckor. Så jag fick gå hem igen. Det gör inte så mycket.

På vägen hem gick jag förbi apoteket för att köpa en ansiktsrengöring de bara har på apotek. I Holland har man inte kommit på att folk köper mer om de själva får gå runt i affären, utan man handlar över disk. Det gör det mycket krångligare.

Jag sa att jag ville ha den gröna flaskan av märket Vichy. Problemet var bara att det fanns tre olika sådana.

” Jag vill ha pumpflaskan” sa jag förhoppningsvis.

” Jag förstår inte vad du menar, sa hon.

”Den där” sa jag i brist på bättre ord och pekade på alla tre.

”Den här?” sa hon och tog som tur var rätt flaska.

Jag fick min gröna flaska i alla fall, men inte helt utan ansträngning.

Jag har bokat biljetter hem i jul! Jag är hemma 22 december till 1 januari. Gerwin jobbar den 23:e så han kommer lite senare. Helst ville vi ju flyga tillsammans med hallå jag kan ju faktiskt inte komma kvällen innan julafton. Då kommer ju granen bli helt tokigt klädd och halva julbordet tomt. Vad roligt det ska bli att komma hem!

I helgen har vi haft familjehelg med Gerwins familj i en nöjespark. De brukar åka iväg en helg i oktober när Trudy och Arwin fyller år. Nöjesparken inkluderade, förutom karuseller, en camping och ett äventyrsbad. Vi hyrde en väldigt liten stuga på campingen och Gerwin och jag sov i en våningssäng i ett rum på ca 1,5x 2 meter. Det gick bra så länge vi inte försökte gå förbi varandra i rummet.

Äventyrsbadet visade sig vara lite annorlunda mot ett svenskt badhus. Omklädningsrummet bestod av en massa små ”provrum” och skåp. Det var alltså inte avskiljt för män och kvinnor, utan alla fick ta varsitt provrum. Det dröjde lite innan jag fattade att man skulle fälla ner bänken för att kunna stänga dörrarna. Sen kom man ut till ett litet duschrum och därefter själva simhallen. Eller simhall och simhall, det fanns inte så mycket att simma i. Badet bestod i princip bara av rutschbanor och små pooler där de avslutades. Sen fanns de en pool med vågmaskin och en pool som gick delvis utomhus.

Favoriten

Det fanns totalt tretton rutschbanor (förutom barnrutchbanorna) i tre olika hastigheter. Jag höll mig till medelhastigheten och de som såg normala ut. Jag åkte alltså inte centrifugtratten, det nästan vertikala röret eller rutschbanan som slutade i fritt fall. Det roligaste var en som gick delvis i mörker och där det var lampor och mönster på väggarna. Det värsta var en som gick fort nedåt och sen gick uppåt igen och där jag i slutet hamnade under vatten och inte såg något innan lyckligtvis plumsade ner i slutpoolen.

Eftersom Tikibad är Hollands populäraste äventyrsbad var tiden för varje person begränsad till två timmar. På eftermiddagen åkte jag och Gerwin och handlade eftersom det var vår tur att laga mat denhär dagen. När jag hade förbrett min satsiga middag tog vi en titt på själva tivolidelen. Vi åkte en slags cykel-bana högt över mark och tittade sen på ”grodshowen”. Grodshowen var ”grodor” som sjöng och pratade med inspelad röst. De sa att det var för unga och gamla, men jag skulle säga att det var för barn mellan två och tre. Jag och Gerwin tyckte att det var tråkigt, men Joanne var faschinerad; hon klappade händerna och pratade hela kvällen om de sjungande grodorna. Vi hann inte göra så mycket mer innan nöjesparken stängde så vi gick till stugan och jag lagade en trerättersmiddag (gräslökspannacotta med lax, italienska fläskkotletter med ris, vit choklad-och blåbärsglass i chokladskål).

I söndags gick Arwin, Gerwin, Rianne och Joanne och badade igen. Jag är inget större fan av badhus egentligen, så jag och svärfar gick en promenad runt parken istället. Efter lunch fortsatte jag, Gerwin, Arwin och Cor att utforska nöjesparkens attraktioner. Först åkte vi en liten bergochdalbana motsvarande typ nyckelpigan på Gröna Lund. Sen åkte vi en vattengrej och blev blöta. Vi delade på en sockervadd och ställde oss i den långa kön till rodelbanan. Arwin byttes av som barnvakt mot Rianne och när vi efter rodelbanan kom förbi pariserhjulet vinkade Arwin och barnen från en av korgarna. Rianne och jag ställde oss i kön och var precis i tid för att ta med Joanne på en andra åktur. Arwin och Gerwin ställde sig snart också i kön precis i tid för att lämna över Gideon så han slapp åka igen.

Nedan följer lite bilder från helgen: