De som uppskattar tågkaos och vems är norrskenet?

Zwarte Piet och Sinterklaas häst

Jag måste väl börja med att berätta om hur det gick med Sinterklaas ankomst. Gerwin och jag gick för att titta på när han kom till Rhenen. Först kändes det lite som Valborg bara för att varenda människa i stan var på väg åt samma håll (till kajen). Skillnaden var att alla barn var utklädda till små "zwarte piet"-rar. De hade färgglada kläder och hade målat sig svarta i ansiktet. Det såg lite konstigt ut, men det rådde en glad och förväntansfull stämning. Tyvärr han vi inte se Sinterklaas för vi blev tvugna att springa till bussen innan hans båt syntes. Vi satsar på nästa år istället. 

Kvällen och natten spenderades hos Gerwins släktingar och tillsammans med kusiner från olika håll i Europa (kanske lite löst beskrivet, men det blir en lång och invecklad mening om jag ska beskriva precis hur dessa människor är släkt). Vi glömde bort att sätta fram våra skor med morötter och teckningar på kvällen, men tänk, Sinterklaas hade varit där ändå! Vi hittade alla chokladmynt i våra skor. Jag får ge Sinterklaas två morötter nästa gång jag sätter fram skon. 

Tågen har inte fungerat ordentligt särskilt ofta sen jag började jobba och vissa dagar har det varit helkaos på Utrecht central.

Jag tänkte på hur roligt de måste ha som bestämmer över vilka spår tågen ska komma in på när det är tågkaos. De sitter säkert någonstans högt upp där de har översikt över alla perronger och spår.

” Jag har tråkigt”, säger den ene till sin kollega.

” Jag med” svarar kollegan. ”Ska vi inte ta och ändra några spår!”

” Ja! Vi ändrar spåret där mest folk står på perrongen!”

I väntan på Sinterklaas

I högtalaren hörs klockan 17.14: ”Tåget mot Alkmaar med avgångstid 17.15 på spår 2 kommer att avgå från spår 17.”

Spårkollegorna ler roat när det ser hur folkmassan på spår två tränger sig uppför rulltrappan och springer i högklackat och kostymer till spår 17.

”Ha, ha, det var kul!” säger kollegorna till varandra. ”Vi gör det igen!”

” Vi ändrar tåget på spår fem, vem av de tror du kommer fram först?”

”Jag tror på han i grön jacka; han står närmast rulltrappan”.

Spårändringen meddelas i högtalare och perrongen töms.

” Äsch, då jag hade fel! säger den ena spårkollegan förargat. ”Jag såg ju inte att han hade en resväska! Asså, vi måste göra igen.” Och så gör de igen och igen tills de tröttnar.

”Ska vi inte köra en sida-till-sida några gånger!” föreslår den ena då.

Ruben och Graeme lördagkväll

Kollegorna låter en spårändring ske från spår 12 till spår 13 så att alla de som står där bara behöver gå över till andra sidan perrongen. Gruppen flyttar sig några meter till höger. Spårkollegorna ändrar tillbaka till spår tolv. Gruppen går till vänster. De ändrar igen och skrattar tills de nästan storknar. 

Jag läste häromdagen en artikel i en holländsk tidning som var mycket roande. Norrmän och finnar bråkar tydligen om vems norrskenet är. I Finland har man lagt ut en video med norrsken och sagt ”välkommen till Finland”. I Norge tycker man att norrskenet är bäst i Norge och att det är deras turistmagnet. ”Ni har ju jultomten som drar turister, därför borde vi få ha norrskenet”, menar norrmännen.

De som varken finnar eller norrmän har fattat är ju att norrskenet är en svenskt fenomen…