På äventyr i dinosaurieskogen

Kvarnen efter åskväder

Idag har jag varit på utflykt med skolan. Alla barn och inblandade vuxna var av praktiska skäl klädda i röda T-shirtar med skolans namn, men det syntes tyvärr inte så bra under jackorna. Dessutom var det ett par andra barngrupper i parken med snarlika t-shirtar. Vi åkte inhyrd buss från skolan till djurparken i Amersfoort. Efter ca en kvart i bussen kom det första ”Är vi framme snart?” påföljt av ”Hur lång tid är det kvar?”

Barnen hade hört talas om att det fanns en ”dinosaurarieskog” i parken och så fort bussen åkte igenom ett skogsparti var det någon som frågade ”Är det här dinosaurieskogen?”.

I djurparken gick varje vuxen med en grupp om fem barn. Jag blev tilldelad en grupp med energifyllda pojkar. Från ingången sprang de direkt till den stora lekplatsen utan att ens kasta en blick på de roliga strutsarna på vägen.  Sen gick vi till dinosuarieskogen. Jag såg inte så mycket av det som fanns där utan var upptagen med att räkna till fem barn och säga åt de som sprang i förväg att vänta på de som inte kunde springa så fort (mig alltså).

Stor pojke, liten elefant

Lilleputtåget som gick genom parken ville barnen jättegärna åka med och som tur var ingick det i biljettpriset. Det svåra var bara att hitta stationen eftersom det inte var utmärkt på kartan. Barnen tyckte att vi bara skulle vinka till tåget så skulle det säkert stanna. Vi hittade tillslut stationen och större delen av gruppen tyckte att tågturen var det bästa på utflykten. Elefanterna slog också högt. Fast jag vet inte om de riktigt levde upp till förväntningarna

(”Jag ska klappa den på snabeln! Och så kanske den sprutar vatten på mig!”).

Vid en damm med fiskar kunde man köpa fiskmat och mata de redan feta fiskarna. Barnen fick ingen fiskmat att mata dem med, men en av dem föreslog att vi kunde ge dem vatten istället.

Min grupp in action

På eftermiddagen blev barnen lite trötta vilket var rätt skönt. Det är mycket lättare att hålla ihop en grupp som inte springer åt fem olika håll. Jag styrde gruppen istället för att springa efter dem och vi såg både apor, elefanter, rutschbanor, krokodiler, klätterställningar och lodjur (eller katt-lejon som barnen sa).

I lördags var vi på ett ”snack”-party hos det vietnamesisk-indonesiska paret. Jag hade förställt mig ett bord med typ chips, kakor och brödsnacks, men detta var en vietnamesisk buffé. Det som serverades var bl. a. lompias d.v.s. vårrulleliknande friterade saker, fyrkantiga ”bakelser” av ris och kycklingröra och rullar innehållande grönsaker och makrill. Rullarna var inslagna i en sorts rispannkaka som jag först trodde var plast och som klibbade lite på fingrarna. Det var ganska gott i alla fall.

På bordet dök det en stund senare även upp en slags gelébakelser gjorda av samma sorts algpulver som sist vi åt middag hos dem. Dessa hade lite mera smak, men det räckte med en.

Efter gudstjänsten i söndags var det picknick för de som ville. Gerwin var en av arrangörerna så våra cyklar var rätt fullpackade när vi åkte till kyrkan. Det blev en mycket trevlig picknick och vädret var jättefint trots en halvpositiv prognos.

 Vid fyra-tiden skyndade jag mig hem för att förbereda för kvällens middagsgäster. Trots att jag var trött satte jag igång att städa och laga mat i ett rasande tempo. Allt var klart i tid, men gästerna uteblev. Det visade sig att de hade glömt bort att de skulle äta hos oss. Det kanske var lika bra egentligen för Gerwin och jag var både jättetrötta efter picknicken. Och så blev det mer efterrätt till oss…