En barnslig vecka

Jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen av fågelkvitter. Det är ett väldigt liv på fåglarna stax innan solen går upp, men faktiskt inte så dumt att vakna av. I lördags var det en fågel som började vissla melodin till ”come all ye faithful”. Fast jag tror att denhär fågeln var av en sådan sort som inte kan flyga och som jobbar i bageriet på gatan utanför.

Jag har fixat lite ute på terrassen de senaste dagarna. På marknaden i Veenendaal hittade vi 10 penséer för 5 euro och på secondhandbutiken blomsterkorgar för 50 cent. Så i väntan på att våra tröga krokusar ska slå ut blommar i alla fall penseérna.

I kyrkan i söndags fick jag helt oväntat en ny tröja. En brittisk äldre dam som jag pratat med ganska lite tidigare kom fram och gav mig en tröja som var för liten för henne. Ibland är det bra att vara kort.

I kyrkan har jag sagt ja till att engagera mig i den äldsta söndagsskolegruppen. Vad jag inte riktigt hade förstått när jag sa ja var att den söndagsskolegruppen inte finns än. Jag trodde att det redan fanns en plan för vad gruppen skulle göra, men det var meningen att jag och ett par andra skulle dra igång den från scratch. Förra söndagen efter gudstjänsten hade vi möte om den nya gruppen och vi satt typ sju personer runt ett bort. Då trodde jag att alla dessa skulle vara med och leda gruppen, men jag insåg snart att det var tre av oss som skulle göra det. Precis vilka dessa tre är och vad de heter är fortfarande lite oklart men jag mejlade med en av dem i veckan. I söndags insåg jag att den jag hade mejlat med inte var samma person jag trodde, utan en helt annan och jag vet inte riktigt vem som gör vad just nu. Jag sa i alla fall att jag skulle leta efter söndagsskolematerial och hade med mig det till kyrkan i söndags. Tydligen var inte alla som behövde se det där då så jag blev ombedd att ta med det till mötet vi ska ha. När nu det mötet är.

De senste dagarna har jag varit med Gerwin i skolan. När han slutar där finns det ett ledigt vikariat som undervisningsassistent och jag har fått chansen att prova på yrket och visa vad jag går för. Jag får provjobba denhär veckan och nästa, sen blir det jobbintervju och därefter får jag veta om jag får jobba de kommande två månaderna.

När vi cyklade dit på måndagmorgonen låg dimman tjock. I Holland fastnar dimman tydligen på den som cyklar igenom den. Min jacka fick vita rimfrostliknande streck och till och med de små håren på mina fingrar blev ”frostbeklädda”.

Den första dagen gick jag mest runt med Gerwin. Eller sprang efter ska jag nog säga. På en förmiddag ska man träffa massa olika grupper och ägna typ en kvart åt varje. Det är alltså snabba växlingar mellan att öva former med fyraåringarna, läsa artiklar med nioåringarna, forma bokstäver i lera med femåringarna och så tillbaka till fyraåringarna för att lära dem siffran fyra. Då och då försvann Gerwin in i något klassrum eller till något förråd och då var det bara att försöka hänga med.

Igår och idag har jag själv (med Gerwin bredvid) lett aktiviteter med små barn i små grupper. Jag har lärt dem siffror, övat läsning och räknat saker. Det svåra är att hålla koll på allt samtidigt. Förutom att alla ska sitta någorlunda stilla och koncentrera sig, ska man hinna lyssna lite på dem, sysselsätta de som är färdiga, kolla att de håller i pennan rätt och anteckna hur det går för varje barn. För att kunna anteckna hur det går för varje barn måste man dessutom kunna namnen, så det håller jag också på att lära mig.

En annan svår sak är att jag inte är helt bekant med det holländska alfabet de lär ut. Det är ett fonetiskt alfabet där bokstäverna uttalas som de låter och inte ”te”, ”ve” och ”eff”. Det gör det lättare för barnen att sätta ihop bokstäverna till ord. Sen har de alla olika vokalljud och diftonger som separata bokstäver.

Det är i alla fall roligt arbete, barnen är entusiastiska och kollegorna är väldigt trevliga.

Idag har jag också fått en rundvisning och introduktion från en av förskolelärarna av hur de jobbar med förskoleklasserna. Det är framför allt de klasserna jag ev kommer jobba med. Det är rätt förståligt att de behöver en undervisningsassistent, varje förskollärare har hand om ca 30 livliga barn!

Igår när barnen hade gått hem var det avtackning av Gerwin som ju slutar. Jag hade å hans vägnar bakat brownies och en annan kollega hade köpt tårta, så det blev en riktigt storfika! Rektorn höll ett litet tal och Gerwin fick blommor och present.

Sen var det lärarmöte och jag satt med. Lärarna diskuterade resultaten från de nationella proven och jag försökte hänga med i alla nya termer som dök upp. Jag fattade inte riktigt allt, men det gjorde vissa lärare tydligen inte heller.

Med de yngsta barnen har vi hållit vi till vid ett bord i ett öppet utrymme mitt i skolan. Där fanns också lite leksaker och en sandlåda. Det här med sandlåda inomhus kändes inte som en superidé, med tanke på hur mycket sand som hamnade på golvet behöver de nog fylla på den rätt ofta. Jag tyckte det var lite småstörande att det inte var tyst runt oss. Förutom barnen vid sandlådan sprang det omkring städare som dammsög högljutt. Tydligen är städarna där varje dag.

Det har varit roligt idag att jag varit där så länge att jag börjar känna igen barnen och de mig. ”Hallo, Juf Bos” sa ett barn till mig idag som jag förmodligen haft i en grupp. ”Juf” är en förkortning för ”Juffrouw” och betyder fröken. Gerwin heter ”Meester Bos” (magister Bos) och alltså heter jag den närmaste tiden Juf Bos. 

Stork och traktor jag hittade på vägen från skolan.