På egen hand i holländskt land

Nu är jag tillbaka igen i Holland, fast denhär gången utan Gerwin. Gerwin har börjat jobba i Stockholm och jag har två veckors praktik och två veckors tentor här borta.

Jag bor hos ett par vänner, de som jag gav svenskalektioner i våras. Deras dotter har åkt till Afrika några månader så jag får bo i hennes rum. Jag kan äta med familjen, använda husets alla resurser och känner mig typ som en utbytesstudent i en värdfamilj. Man skulle kanske till och med kunna beskriva det som ett fyrstjärnigt hotell, för när det regnar mycket finns det dessutom en swimmingpool i källaren.

Mitt rum är tjejigt, mycket rosa och det hänger balettskor på väggen (bra att ha om jag skulle vilja påbörja en balettkarriär). Mitt skrivbord består av ett grönt litet soffbord från Ikea och min kontorsstol är soffan ’klippa’ från Ikea.

En sak jag har lite svårt att vänja mig vid i huset är att det sitter en dörr precis ovanför trappan. Alltså så precis ovanför att man måste stå på det översta trappsteget för att kunna stänga den. Jag förväntar mig ingen dörr på det stället och jag håller på att gå in i den varje gång jag ska ner eller upp. Dörren hålls dessutom alltid stängd eftersom man inte vill att värmen från vardagsrummet ska försvinna upp i hallen. Ovanför den branta trappan sitter en Sverige-hylla, full med älgar och andra svenska souvenirer.  Fast den tittar jag inte på för jag måste se var jag sätter fötterna.

Det finns några lite speciella detaljer i huset eftersom huset också är ett skomakeri. Man kommer först in i butiken. Det är inte så dumt för det står alltid någon där och välkomnar en när man kommer. Sen går man igenom butiken och känner sig exklusiv när man för kundernas ögon går in genom dörren med texten ”privé”.

Man kommer direkt in i köket. I köket finns en liten tv där det går en spännande film hela dagen. Där kan man nämligen se vad som händer i butiken. Ljudet är tyvärr dåligt, det enda man hör är ”pling plong” när en kund kommer eller går.

Jag har nu haft praktik i en vecka. Den är rolig men utmanande. Jag har gett en eller två lektioner varje dag i olika ämnen. Det svåraste är bibelberättelserna. Jag får en handledning med en omskriven berättelse och blir bedömd utifrån en lång kravlista. På listan står bland annat att man ska berätta spännande, använda språk som tilltalar barnen, berätta från olika infallsvinklar och kan förmedla huvudpersonernas känslor genom berättelsen. Det är bra kriterier, men svårt när man det är ett annat språk! Dessutom måste man ju tänka på alla listans krav, hålla ordning på barnen och inte glömma vad man ska säga.

Jag kan inte minnas att mina lärare berättade så mycket historier på det här sättet, så jag har dessutom inte så mycket förebilder.

I tisdags hade jag lektion om vad djuren gör på vintern. Jag fick kolla upp en del information för den lektionen. Att björnarna går i ide är ju inte så meningsfullt att berätta för holländska barn för björn är bristvara i Holland. Istället sa jag att igelkotten går ide och att storken flyger söderut.  I torsdags hade jag bildlektion och vi målade jättefint med tumavtryck. Idag har jag haft matte och räknat gårdagens målningar på olika sätt.  

Under varje lektion är det alltid något som inte går så bra och saker som går bra. Det som inte gått bra jag har på nästa lektion i alla fall alltid gjort bättre. Men svenskalektionerna på folkuniversitetet är lätt som en plätt jämfört med skolklassen. Till dem behöver jag aldrig säga  att de ska sitta ner på stolen eller fråga om de lyssnar.

Det är en ny rektor i skolan och i veckan gick han runt i alla klasser för att hälsa på. I vår klass ställde han sig framför barnen och frågade om någon visste vem han var. Ett barn gissade:
”Borgmästare! Du är skolans borgmästare!”

Sen undrade rektorn om någon ville fråga något. Det började bra tills att någon sa:

”Ditt hår ser ut som min pappas.”

Vilket följdes av:

”Min pappa kan laga din bil”.

Sen förvandlades frågestunden till en vet-du-vad-min-pappa-kan-berättarstund.

Rektorn försökte få tillbaka barnen till ämnet, men det är inte så lätt med sexåringar.

”Är det någon som har en riktig fråga?”

” Ja! Min pappa är bra på att bygga!”

Barn är roliga.