Cykeltur och cykelotur

Cykeltur

Nu har det varit Kristi Himmelsfärd och min skola har haft lov hela veckan. Tyvärr visste jag inte det i måndags och det var en tom och mörk skola som mötte mig på måndagmorgonen. Som tur var kom rektorn fem över åtta och berättade för mig att jag kunde åka hem igen. Så det blev en timmes cykeltur för mig i morgonljusen och halv nio var jag hemma igen med dagens motionspass avklarat.

Eftersom Gerwin också var ledig torsdag och fredag åkte vi upp till hans föräldrar. På torsdagen gjorde vi en cykeltur genom ett landskap av sanddyner. Jag var då ovetande om att jag färdades på en tidsinställd bomb till cykel och gladdes åt att jag kunde få cykeln att stanna genom att använda bromsarna (vilken inte går med min Rhenen-cykel). Dessutom lät den som en moped när jag cyklade på ojämn väg. Gerwins pappa verkade inte tycka att cyklar skulle låta som mopeder och man inte skulle höra i hela landet när jag bromsade så han ägnade halva fredagen åt att renovera den.

Igår gjorde vi ytterligare en cykeltur innan vi åkte tillbaka till Wageningen för en middag kl. 18.00. Det visade sig tyvärr bli lite svårt att komma i tid. Cykelturen började bra, vi cyklade genom skogen och åt lunch i en liten by. Min cykelsadel var mycket obekväm och orsakade mig så mycket smärta att Gerwins föräldrar tyckte vi skulle köpa en ny på direkten. I närheten av lunchstället fanns lämpligt nog en cykelmakare och vi åkte dit för att snabbt fixa en ny sadel innan vi åkte hem och tog tåget söderut.

När vi kom dit var det stängt satt en cyklist på marken utanför cykelmakaren och lagade ett punkterat däck. Butiken öppnade inte förrän tio minuter senare. Vi bestämde oss för att vänta och efter en stund kom cykelmakaren. Vi tittade på sadlar men det tog mer tid än väntat innan den var på plats. Förmodligen för att cykeln består av ett hopplock av delar från diverse cyklar. Jag provcyklade.

   ”Ditt bakhjul ser inte så bra ut, ska jag pumpa det lite?” frågade cykelmakaren och jag svarade förstås ja tack.

Han pumpade och vi cyklade iväg mot parkeringen. Nästan direkt hörde jag ett nytt biljud på cykeln och den var lite trög. Jag stannade för att kolla att inget hade fastnat i hjulet. Jag böjde mig ner.

   ”PANG!” sa hjulet högt i mitt öra och sen var däcket platt.

Jag blev ganska förvånad, för jag visste inte att cykeldäck kunde explodera, men började direkt gå tillbaka till cykelmakaren. Det var tydligen inte någon bra idé att blåsa in luft i alla fall…

Hos cykelmakaren tog det en bra stund. Att innerslangen behövde bytas var det inget tvivel om, men ytterdäcket behövde egentligen också bytas och det var tydligen ingen normal storlek som passade. Cykelmakaren med hjälp av (eller hur ny cykelmakaren såg det) Gerwins pappa provade storlekar fram och tillbaka och kom fram till att det skulle få sätta på det gamla ytterdäcket igen.

Cykel höll för hela turen hem.

Gerwin och jag hann inte med tåget vi hade planerat, men tog nästa. Tyvärr var det spårarbeten på gång, så tåget tog en liten omväg på 45 minuter. Detta slutade i att vi precis en timme för sent stod utanför våra vänners dörr för att äta middag.

 Det var tre-kontinentsmiddag igen och serverades indonesisk mat. Det var kyckling i kokosmjölk, sallad i jordnötssås och ris såklart. Efterrätten bestod av en gelébakelse. I mitten på gelén såg man en litchi. Litchin var god, men gelén smakade ingenting utan var bara geléig i munnen. Inte något jag ska göra hemma. De använder tydligen samma sorts gelé för att odla bakterier på universitetslaboratoriet (vilket de gärna fått berätta efter att jag hade ätit upp). Till kaffet fick vi torkad tamarillo (trädtomat) vilket också var … intressant.  

Paus vid havet