Vad jag egentligen gör

Så här ser en dag ungefär ut. Först läser jag med några barn ur klass 4 (dvs 7-8-åringar). Det är lite svårt ibland eftersom dessa elever som behöver extra lästräning är de mest omotiverade och läsogillande eleverna. De pratar gärna hellre än läser.

På onsdagar läser jag efter detta med två pojkar ur grupp 5. Jag tar med en text åt dem som vi läser tillsammans och de är alltid det är lika spännande med en ny text. Sist läste vi om Coca-cola och nästa vecka ska jag efter deras önskemål ta med en text om Missisippi (de tyckte det lät så skojigt).

Efter detta går jag till en av förskolegrupperna. Med dem leker vi först ute. Ute plockar jag fram cyklar, öppnar sandlådan och löser sen konflikter, leker med barnen och tröstar de som gråter. Med gruppen jag har på onsdagar brukar det innebära rätt mycket jobb, det händer alltid massor iden gruppen. Barnen slår sig, slår varandra, får inte vara med och leka, vill ha samma cykel, kastar sand osv. I onsdags var några uttråkade. Då lekte jag ”följa John” med dem och fick ett gratis gympass på köpet. Så länge jag ledde var det inte så farligt men barnen däremot sprang väldigt fort och hoppade högt.

Efter 45 minuter ställer sig barnen på ett led, hoppar några gånger för att få bort sanden och går in. Inne äter man typ medhavt mellanmål.  Detta består framför allt av kakor eller kex, men jag också sett små ostar, korvar och frukter. Till detta dricks sockriga festisar och juicer. I Sverige skulle nog alla barn sitta med varsin frukt, morot eller gurkstav samt dricka vatten, mjölk eller färskpressad juice. Mitt jobb vid detta moment är att öppna förpackningar och påminna vissa barn om att de ska sitta på sina stolar när de äter.

Sen läser fröken en saga eller berättar något lärorikt. Därefter väljer barnen en aktivitet. Det är t.ex att leka i kloss-hörnet, dockvrån, sandlådan, sitta vid datorn, leka med lera, rita på griffeltavlan eller göra veckans pyssel. Tre eller fyra barn gör varje aktivitet och de stannar kvar på samma ställe hela tiden vilket bidrar till god ordning klassrummet.

Jag berömmer deras konstverk, hjälper dem med diverse saker samt leker pedagogiskt med dem och försöker ge dem nya idéer. Jag lär dem också att göra saker de gärna vill kunna men inte kan, t.ex. hur man ritar ett hjärta eller gör en hund av lera. Ibland tar jag ut mindre grupper och spelar ett spel eller tränar siffror eller former med dem.

När klockan närmar sig tolv städar barnen upp, sätter och sätter sig in en ring igen. Sen hämtar de sina jackor, ställer upp sig på ett led och går ut på skolgården. Därute väntar alla föräldrar och barnen springer iväg till mammor, pappor, morföräldrar eller farföräldrar. Det påminner lite om ett studentutspring och det är en lite festlig stämning.

Över påskhelgen var Malin här och det var väldigt trevligt. Vi tittade på Rhenen, beundrade utsikten på Grebbeberg, rördes på krigsmuseet och krigskyrkogården, fågelskådade i ”de blauwe kamer” och såg där skedstorkar/-hägrar/-fåglar/-vad de nu heter på svenska. På långfredagen tog i en snabbvisit i Utrecht innan vi fortsatte till Gerwins föräldrar. Där tittade vi på hyacintfält, ropade in grönsaker på auktion (se ett tidigare inlägg), gick i kyrkan, tog en kall promenad på stranden och spelade pool med några kompisar. Det var en intressant upplevelse att träffa holländare i sällskap av ytterligare en svensk. För första gången var det inte jag som var utlänningen som inte förstod språket. Istället var jag en av dem som förstod allt och kände människorna.

I måndags åkte vi till Arwin och Rianne och sen gick vi runt i ett regnigt och blött Amsterdam. 

När vi kom hem i måndags träffade vi vår nya granne. Han bjöd in oss på ett glas coca cola och vi pratade en stund. Det är en man i 40-50-årsåldern, är på väg ut ur sitt andra äktenskap och har lite barn spridda över landet. Har är trevlig och har samma förnamn som ett kaffemärke. Dessutom har han bättre musiksmak än den förra grannen. Jag gillar inställningen grannar har till varandra i Holland. I Holland är grannen inte en okänd person som bor i lägenheten bredvid utan någon som finns nära till hands om man behöver hjälp. I studentlägenheten i Uppsala visste jag inte ens hur mina grannar såg ut. 

Bilder kommer när Internet hemma kommer. Biblioteksdatornera är rätt värdelösa.