Busschaufförer och hundar

Dags för en uppdatering. Jag tyckte inte det var så roligt att jobba där jag var så jag har slutat med det. Kan tyckas vara ett dumt beslut med tanke på att både jag och Gerwin nu är arbetslösa, men man kan ju inte sitta 40 timmar i veckan och räkna timmarna på ett tomt kontor. Ur ett hälsoperspektiv var det kanske ett bra beslut med tanke på hur mycket jobbet stressade mig. Och när de dessutom ville att jag skulle kolla mejlen varje dag under semestern försvann inte stressen under ledigheten heller. Nu är vi alltså båda på jakt efter jobb. Jag oroar mig mer för egen del än för Gerwins; han får komma på intervju för typ alla jobb han söker och blir dessutom uppringd av folk som vill att han ska vikariera. Han har inte varit ledig särskilt många av sina arbetslösa dagar.

Förra veckan när jag var på jobbintervju i Tiel fick jag ytterligare en gång roas av de holländska busschaufförena. Det kom fram en tjej till busschauffören och frågade något om Tiel station.

”Ja, där har vi redan varit”, sa busschauffören.

”Nej, det menar du inte! utropade tjejen som skulle vidare med ett tåg från Tiel. ”Jag måste ha somnat!”

De snälla passagerarna längst fram tog fram sina iphones och började kolla tågtiderna från en annan station åt henne.

Busschauffören ringde sin kompis buss 45 åt andra hållet. En stund senare mötte vi den andra bussen. Ute på en väg mellan betesfält stannade de två 45:orna mitt emot varandra och den stackars tjejen kunde springa över från vår buss till den andra. Busschauffören körde fram en meter så har kunde prata med den andra chauffören genom fönstret och förklarade för sin kollega:

”Hon somnade!”

Därefter åkte vi igen och bilkön som bildats bakom oss skingrades.

I förrgår hälsade vi på hos en mamma till en barn i en av Gerwins klasser. Hon jobbar lite med marketing för ett parfymföretag och undrade om jag och Gerwin också ville vara med. Hon hade tillsammans med några andra en introduktionskväll för oss igår. Det är inget för oss, som jag förstod det förlorar man mer på det än vad man vinner eftersom man själv måste köpa in produkterna man ska göra reklam för.

I vilket fall hade familjen en stor hund. Den satt instängd i en bur i hallen för att inte springa runt. Tyvärr var placeringen av hunden lite väl för förenlig med hundens intressen. Buren stod nämligen under klädhängaren där några fina svarta kappor hängde.

”Mums!” tänkte hunden och lyckades få tag på hörnet av en kappa.

Hundägaren gick ut i hallen för att kolla vad som lät så konstigt därute och kom tillbaka med en kappa där några kvadratdecimeter i hörnet saknades. Det är alltså inte några små bitmärken vi talar om här, en stor det av jackan saknades!

Jag blev rätt rädd att det skulle vara Gerwins dyra kappa som ätits upp, men som tur var tillhörde kappan en väninna till hundägaren. Hon verkade inte tycka det gjorde något och sa att hon hade fler jackor hemma.

Det var nog bra att hunden var inlåst annars hade vi väl allihop fått gå hem halvnakna.