Hur man bor i en kvarn

Festklädd kvarn

I lördags var vi faktiskt inne i kvarnen här bredvid. Det var nämligen ”öppen monumentdag” i landet vilket innebär att man får gå in i gamla hus och monument som vanligtvis inte är öppna för besökare. Kvarnen var en av dem och vi gick dit. Det är inte direkt en stor bostad, men ganska unik. Det är många våningar och typ ett rum på varje våning. I köket var diskbänken specialbyggd för att passa den runda väggen. Utsikten över hela stan var inte att klaga på. Jag skulle nog inte vilja bo i en kvarn. Det var väldigt branta trappor för att ta sig mellan rummen. Vi pratade med pappa i kvarnfamiljen och sa att vi var grannar. Han föreslog att jag kunde spela fiol med hans fru som också spelar.

Det var riktigt festligt i staden den dagen. Marknad vid kyrkan, folk klädda i gamla kläder och träskor, en gammal brandbil och en traktor som åkte runt. Gerwin och jag investerade i en bok om Rhenens historia och en getost.

Vår ugn!

Under lördagen anlände också vår nya ugn. Meningen var att de som kom med ugnen också skulle ta med sig den gamla, men försäljaren hade glömt berätta att de bara tog den med sig om den var frånkopplad. Eftersom det är lite riskabelt att koppla loss gas bara sådär måste vi ha en vitvarutekniker här till hjälp och någon sådan kan man inte få tag på inom fem minuter. Alltså hade vi under helgen två oanvändbara ugnar hos oss.

Nu har vi betalat massa pengar till en vitvarutekniker som installerat ugnen åt oss. Jag invigde den genom att baka typ bröd. Jag hittade inget glutenfritt mjöl, men däremot en brödmix som man enkelt bakade ihop med lite vatten och torrjäst. Dock tyckte jag att det var lite konstigt. Trots att man hade jäst skulle brödet inte jäsa och degen såg ut som kolasås. När jag tog ut brödet var det hårt på utsidan och segt på insidan…

Browniesen som Gerwin bakade blev bättre. Detta trots att han smälte ihop vit och mörk choklad istället för att hacka den vita och hade i kakaon i äggen så att det inte kunde vispas fluffigt.

Lördagsmarknad

Det har ringt en rekryterare med stark belgisk accent väldigt många gånger de senaste dagarna. Visst är det bra att rekryterarna håller kontakten med sina kandidater, men man behöver inte ringa hela tiden för att berätta samma saker tre gånger. Speciellt inte när man har en närmast obegriplig accent. Hon ringde både måndag, tisdag och två gånger idag. Jag är lite osäker på hennes roll dessutom. Hon sitter på ett kontor i ett annat land och jag förstår inte varför inte kontoret i fråga kan ringa upp mig direkt istället. Idag var jag i alla fall där på en webkameraintervju med Londonkontoret. Intervjun var på alla mina språk. Började på svenska med en svensk person, gick sedan över till engelska för att den holländsktalande personen som satt bredvid skulle förstå. Sen blev det holländska med den holländska personen och sen gick det över i engelska och svenska igen. Efter intervjun fick jag göra ett test där jag skulle lösa en uppgift och sen skriva ett låtsasmejl för hand på holländska, svenska och engelska. Det tar lite på krafterna med en sådan intervju och jag funderade på att inte svara när den accentiösa rekryteraren ringde för att fråga hur det gick. Om allt gick bra med intervjun får jag komma vidare till en andra intervju och om jag klarar den blir det ytterligare en intervju.

Det verkar ha slutat regna här förresten, vi har sett solen flera dagar i rad. Kanske dags att börja vattna blommorna på terrassen?

Vi bor vid regnbågens slut