De tre senaste somrarna har jag jobbat några veckor på café Svalkan i Ulriksdal. Det är en underbar liten pärla på kunglig mark, där enorma nybakade kanelbullar serveras varje dag.
Jag tänkte att jag skulle bjuda på några ögonblick ur livet som cafébiträde.
Här kommer en vanlig konversation när jag säljer fika:
Kunden kommer in.
- Hej.
- Hej.
- Jadå, ska vi se… En köttbullesmörgås.
- En köttbullesmörgås.
- Och en chokladboll.
- Chokladboll.
- Oj, vilka stora kanelbullar!
- Ja, dom är stora.
- En sån tar vi också. Den! (pekar)
- Den.
- Två kaffe vill jag ha också.
- Två kaffe.
- Det blir 95 kronor.
- Tack
- Tack.
Upprepar jag mig?
Ibland är det svårt med kunder som talar tyst. Man lutar sig fram för att höra vad de säger, men missuppfattar ändå.
- En saft, tack.
- En kaffe?
- Nej, saft sa jag.
- Aha, okej.
- Jag vill ha en till, kunden håller upp en kopp.
- Te?
- Nej, en till.
- En till kaffe? Eller menar du påtår?
Ibland får man ju lite konstiga beställningar också:
- En Cola tack.
Jag tar fram en colaflaska ur kylen.
- Vill du ha ett glas?
- Nej, en Calippo Cola, en glass alltså.
- Jaha. Titta i glassboxen och se vad som finns.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar